Sida:Upproret i Jönköping den 25 och 26 September 1855.djvu/47

Den här sidan har korrekturlästs
39

närvarande vid sistnämnde tillfälle, jemväl skulle derom kunna lemna intyg: tilläggande vittnet, på fråga af Åklagaren, att vittnet icke sett tilltalade Skräddaren Lundberg vara närvarande vid de af vittnet omförmälda våldsamheter.

29:o Skomakaregesällen Anders Johan Tillander: att vittnet, som icke närvarit vid någon af de folkskockningar, hvilka ifrågakomne Tisdag och Onsdag ägde rum utanför Handlanden Lindmans hus och sistnämnde dag icke ankommit till Häradshöfdingen Fricks egendom förr än våldsbragderna derstädes redan slutats, på väg till nämnde egendom bemärkt att Murare-handtlangaren Danielsson, som då kom derifrån, hade ett soldatgevär i handen, om hvilket vittnet sedermera hört bemälte Danielsson yttra: ”har jag tagit det så skall jag också bära det med mig hem”; samt att vittnet i grannskapet af Häradshöfdingen Fricks egendom bland folket, som just då begaf sig derifrån, igenkännt Vagnmakaren Wetterlunds gesäll Ekedahl och sett att denne hade stenar i händerna.

30:o Smedgesällen Isak Akerblad: att sedan vittnet Onsdags aftonen den 26 sistl. Sept. begifvit sig till Häradshöfdingen Fricks egendom, i ändamål att varna honom, emedan vittnet förut på dagen vid samtal med 14 eller 15 karlar, som varit församlade på torget, fått höra att fredsstörare ernade sig dit, ankom en stor och bullersam folkmassa, och i spetsen för den Stensättaren Anders Sjö, som förde en fana; att folkskaran, deribland vittnet igenkände tilltalade Smedlärlingen Gustaf Petersson, Bleckslagar-lärlingen Frans Johan Öberg, Guldsmedslärlingen Carl Abrahamsson, Svarfvaren Anders Andersson, Sadelmakaregesällen Carl Hansson och Smedlärlingen Sven Petersson samt Winblads gossar, hvilka sednare dock på vittnets tillsägelse afhöllo sig från våldsamheter, under förnyade rop af ”framåt, gå på” först begaf sig till stora våningshuset och genast började att kasta stenar till antal, som vittnet förmodade, af mångtusende; hvarefter en mängd våldsamheter af den ursinniga hopen under förnyade hurrarop utfördes; att bland dem som dervid mest utmärkte sig voro Sjö, som antingen med stenar eller fanan slog in flera fönster i drängstugu-byggningen, Bleckslagare-lärlingen Öberg, som äfven kastade sten, inträngde i stora byggningen och ref ned gardinerna, äfvensom han sökte förmå en af Tapettryckaren Norlings lärlingar vid namn Grönlund att äfven komma in och dervid vara behjelplig, Guldsmedlärlingen Abrahamsson och Bleckslagarelärlingen Öberg, hvilka uppehöllo sig på lusthustaket; Smedlärlingen Gustaf Petersson, som med en stör slog in fönster å drängstugan; Svarfvare Andersson, hvilken flera gånger sparkade på dörren till stora byggningen, utanför hvilken Sadelmakare-gesällen Carl Hansson biträdde flere för vittnet okände personer med uthäfvande af jernsoffor från verandan; att sedan våldsverkarne fått ut en stor soffa, som vräktes i en stenhög, en mängd personer rusade dit och sökte sönderbryta soffan; att efter det nu omvittnade våldsamheter, hvarvid Carl Hansson varit särdeles hjelpsam, enär han ofta påkallades af upprorsmännen, blifvit föröfvade, ropade Smedlärlingen Sven Petersson: ”nu skola vi upp till lusthuset” och så rusade hela skaran dit, och förfor der lika våldsamt som vid öfriga byggnaderna. Vid något annat uppträde än det nu omvittnade hade vittnet icke varit närvarande.

31:o Vagnmakare-lärlingen Carl Reinhold Sylberg: att när patrullen på Onsdagen var samlad utanför Asesessorn Wickboms hus, för att återställa och upprätthålla lugnet, rusade Vagnmakaren Himmelman och hans gesäll Andersson fram i spetsen för en ankommande folkhop och genombröt patrullen flera gånger, dervid Andersson yttrade: ”vi skola låta se att vi kan bryta igenom”; att vittnet, som sednare på aftonen samma dag, i ändamål att se till sin syster, som är i tjenst hos Häradshöfdingen Frick, begifvit sig till dennes egendom, under oroligheterna derstädes bland andra för vittnet okända parsoner sett en gesäll, som arbetar hos Snickaren Högström i huset N:o 1 vid Nya Torget, kasta sten och att Svarfvaren Dahlgren hade stenar i händerna; att vittnet, som emedlertid uppehållit sig inom hus hos sin syster och derföre icke kommit i tillfälle att göra flera iakttagelser rörande nämnde uppträde, sedermera och då i sällskap med sin kamrat Edvard Johansson, från en närbelägen gränd, betraktat sista tilldragelsen utanför Handlanden Lindmans hus; att alla af den folkmassa som först anlände dit vore försedde med störar, och gingo förbi, men återvände på uppmaning af en annan hop, som kom efter; att vittnet äfven der såg Snickaren Högströms gesäll kasta sten, äfvensom vittnet der såg Dyberg, hvilken sednare hade en stör i handen; men att vittnet icke förmärkte Muraren Jacobsson vid något af nu omvittnade tillfällen och icke heller igenkände flere af dem som deltogo i oroligheterna.

32:o Smedlärlingen Carl Westerberg: att en stor folkmassa, hvaribland vittnet igenkänt Smeden Lindströms lärlingar Sven och Gustaf Peterssöner, Stensättaren Sjö, Guldsmedslärlingen Abrahamsson och Bleckslagarlärlingen Öberg samt en gosse från Limugnen, Onsdagsaftonen kommit antågande under sång och oväsende till Häradshöfdingen Fricks egendom och genast börjat föröfva våldsamheter, hvaraf vittnet erinrade sig att gossen från Limugnen medelst stenkastning slagit ut fönster å drängstugan samt att Gustaf Petersson äfven deltagit i nämnde dåd; att Sven Petersson kastat stenar på lusthuset men snart upphört dermed, under förklarande, att der icke klingade, samt att vittnet, stående på trappan till drängstugan, sett Sjö kasta en stång bland buskarne i närheten deraf; äfvensom att vittnet träffat Rosell bland folkhopen, då den tågade förbi Slottskyrkan och var på väg till Dunkahalla; tilläggande vittnet att förut afhörda vittnet Åkerblad vid nämnde tillfälle varit i vittnets sällskap, men att de stundom varit skiljda från hvarandra medan tumultet pågick.

33:o Smedlärlingen Carl Gustafsson: att vittnet på Onsdags aftonen sett en orolig och bullersam folkmassa framtåga på vägen vid Dunkahalla och styra kosan åt Häradshöfdingen Fricks bostad; att vittnet bland folkhopen igenkänt endast Gördelmakar-lärlingen Rosell samt Smedlärlingen Gustaf