Sida:Upproret i Jönköping den 25 och 26 September 1855.djvu/53

Den här sidan har korrekturlästs
45

fönsterrutor klinga, men vittnet vände dervid tillbaka hem. Då vittnet efter en stund å nyo utkom hade oväsendet upphört, men en folkhop framryckte straxt derpå från öster och började stenkastning emot Lindmans gård, hvilket vittnet på afstånd åsåg, hvarvid vittnet iakttog, hurosom en liten, för vittnet okänd gosse flere gånger sprang fram till boningshuset och inkastade stenar.

Förut afhörde vittnen Herr Hofrätts-Rådet v. Sydow och Smeden Lundqvist, som nu äfven voro tillstädes, företrädde och lade till sina berättelser:

Lundqvist: att vittnet Onsdagen den 26 September på aftonen hörde tilltalade Lundström ute på torget svara dem som uppmanade honom att gå hem: ”det är väl om herrarne uträttat sitt ärende, men jag har mycket ogjordt ännu”, samt Lönnegren vid samma tillfälle yttra: ”om jag finge låna en häst skulle jag fara till Husqvarna och underrätta min hustru huru här står till, och låta mina arbetare komma hit.”

Lönnegren erkände riktigheten af sistnämnde tillägg.

Herr Hofrätts-Rådet och Riddaren v. Sydow, att Lönnegren var en af de ifrigaste uppviglarne bland den folkskara, som på aftonen den 26 September samlat sig i östra delen af staden, oaktadt vittnet särskildt uppmanade honom att gå hem, samt att Lönnegren äfvensom Pantzar, då Herr Borgmästaren i lagens namn befallte hopen skingras, yttrade, att de ännu hade mycket att uträtta.

Berättelserna upprepades och erkändes af vittnena.

Stadsfiskalen Strömberg begärde uppskof med ransakningen för flere personers hörande, samt yrkade att Pantzar, Himmelman, Johan Fredrik Andersson, Ljungberg och Dyberg måtte i häkte inmanas, hvilket desse bestredo; hvarefter häktade Skräddare-arbetaren Johan Petter Lundberg uppgaf att Polisbetjenten Wadell äfven bidragit till åstadkommande af ifrågavarande oordningar och Onsdagen den 26 sistl. September på f. m. bland annat yttrat: ”De må gerna knackla ryggen på Lindman”, hvilket Lundberg erbjöd sig styrka med vittnesmål af Klädmäklaren Larsson.

Häktade Carlsson uppgaf, att Handlanden Hansson och hans Bokhållare äfven kunde upplysa att Wadell till dem yttrat sig i dylik syftning.

Sedan protokollet för den 1 dennes blifvit uppläst och lemnadt utan anmärkning,

Resolverades.

Med bifall till Stadsfiskalen Strömbergs derom framställda yrkande, förklarade Rådstufvu-Rätten svaranderne Gustaf Pantzar, Adolf Fredrik Himmelman, Johan Fredrik Andersson, Anders Ljungberg och Herman Dyberg skyldige att genast träda i häkte; och utställes ransakningen till vidare handläggning nästa Fredag den 19 i denna månad kl. 10 f. m., då de svarander, som tillåtas att fortfarande vistas å fri fot, vid hemtningspåföljd skola inför Rätten sig infinna; kommande emellertid öfrige tilltalade att förvaras i Länsfängelset.

Ut Supra. In fidem
S. Borgström.


Den 19 Oktober 1855.

Närvarande:
Borgmästaren, Herr Assessorn G. F. Asker;
Rådmannen: Herr G. Kahnberg;
A. G. Rudling;
C. Seipel; och
A. Elfström.

Undertecknad förde protokollet, enligt förordnande.

Enligt beslut, antecknadt vid N:o 6 i Rådstufvu-Rättens protokoll för den 17:de i denna månad, företogs åter ransakningen med häktade arbetskarlarne Carl Gustaf Abrahamsson eller Carlsson och Carl Pettersson m. fl. samt på fri fot varande Faktorismeden Sven Ahlin från Husqvarna jemte flere personer, hvilka af Stadsfiskalen A. F. Strömberg blifvit ställde under åtal för delaktighet i upproret här i staden den 25 och 26 sistl. September.

Alla de häktade, med undantag af Hamndrängen Daniel Andersson, hvilken anmäldes vara sjuk, inställdes, äfvensom öfrige tilltalade personligen infunno sig vid målets företagande, i närvaro af Åklagaren och Herr Advokatfiskalen A. Svalander, hvilken sistnämnde såsom förut öfvervar ransakningen, enligt uppdrag, å Justitie-Kanslers-Embetets vägnar.

Protokollen för den 5 och 9 i denna månad upplästes och justerades.

Herr Kaptenen Löwenhjelm, hvilken infunnit sig vid Rätten, anhöll derefter få anmärkt att den person, hörande till besättningen på Ångfartyget Jönköping, hvilken förde Herr Kaptenen öfver till Vester-brunn, uppgifvit att han kände den person, som, enligt hvad Herr Kaptenen förut berättat, velat förmå Kaptenen att återvända till staden, men tillika sagt att han icke kunde uppgifva bemälte persons namn.

Herr Hofrätts-Rådet och Riddaren Darin, som förut vittnat i saken, förklarade i anledning af till honom framställda frågor och sedan hans vittnesberättelse blifvit ånyo uppläst, att Herr Hofrätts-Rådet