Anders Petersson icke uppfattade, och framställde jemväl en fråga till Malmberg, huruvida denne hade ”sakerna” i ordning, utan att nämna hvilka saker, som voro i fråga. Anders Petersson, som jemväl erinrade sig att Malmberg förut på dagen bedt Blomqvist att få en stockända, som Malmberg höll under armen, till hvilken begäran Blomqvist ock gaf sitt bifall, hade derefter och sedan Carlsson tillsagt Anders Petersson att hans hjelp icke vidare erfordrades, begifvit sig hem och icke vidare varit ute den dagen, om hvars tilldragelser i öfrigt Anders Petersson förnekade att han erhållit kännedom förr än nästpåföljde dag, då Malmberg, jemte uppgift att han i anledning af de uppträden, som nästföregående dag ägt rum utanför Handlanden Lindmans gård, blifvit kallad till inställelse hos t. f. Borgmästaren Rudling, under åberopande af detta förhållande vände sig till föreståndaren för byggnadsarbetet, tilltalade Daniel Andersson, och begärde tillstånd för sig och öfrige arbetarne vid Blomqvists bygge, att begifva sig till Häradshöfdingen Rudling, med tillkännagifvande tillika, att de på samma gång skulle besöka Handlanden Lindman. Daniel Andersson hade till berörde anhållan lemnat bifall, men tillika uppmanat sina arbetare att icke föröfva några våldsamheter, utan förhålla sig beskedligt samt att, derest de träffade Lindman, söka i godo förmå honom att ej vidare befatta sig med uppköp af spanmål. På utsatt tid kl. 8 f. m. gingo Anders Petersson, Carlsson, Malmberg, Carl Svensson och öfrige arbetarne vid Blomqvists bygge till Häradshöfdingen Rudling, och oaktadt denne enträget uppmanade dem att afstå från det tilltänkta besöket hos Handlanden Lindman, och lofvade framföra deras ärende till Lindman, fortsatte likväl Anders Petersson och hans följeslagare vägen åt öster till Lindmans bostad. På uppmaning af Stadsfogden Moberger aflägsnade Anders Petersson sig likväl derifrån innan några oordningar förspordes och gick framåt Lilla Torget till Handlanden Borgs salubod samt dröjde någon stund der, medan en församlad folkmassa talade med Borg, utan att, såvidt Anders Petersson förmärkte, några oroligheter derstädes föreföllo, hvarefter Anders Petersson fortsatte vägen hemåt och höll sig sedan hemma under hela aftonen. På hemvägen dröjde Anders Petersson vid jernbron, hvarest då icke någon menniska uppehöll sig, samt bemärkte derifrån huruledes Herr Kaptenen Löwenhjelm omringades af en folkmassa på Lilla Torget och sökte sin räddning på ett ångfartyg; dock varseblef icke Anders Petersson att någon med ord eller gerning förolämpade bemälte Kapten. Erinrad att Anders Petersson jemte tre andra arbetare samma dag vid middagstiden begärt och erhållit företräde inför Magistraten, och derstädes af t. f. Borgmästaren erhållit förmaningar att förhålla sig stilla och äfven söka lugna sina kamrater, uppgaf Anders Petersson vidare, att han utkommen från Rådstufvan först besökte Bergens krog, der han förtärde en sup och hvarest för tillfället många personer uppehöllo sig, samt derefter begaf sig hem. Huru mycket klockan var då Anders Petersson hemkom kunde han icke upplysa. Tilläggande Anders Petersson, i anledning af till honom framställda frågor, att han hvarken efterfrågat eller fått veta hvem som ägde den yxa han hjelpte Malmberg att slipa; att Anders Petersson väl hört Andersson tala om ett hjul samma gång fråga väcktes om yxan och kubben, som skulle föras till Lindman och Goldkuhl, men att något hjul aldrig förevisades, utan var derom, såsom Anders Petersson uttryckte sig, endast ”löst prat”, och att arbetarne före färden till Häradshöfdingen Rudling icke, så vidt Anders Petersson kunnigt vore, öfverenskommit att Malmberg, Carlsson och Carl Svensson, skulle föra ordet inför bemälte Häradshöfding.
Tilltalade Malmberg och Carlsson förklarade i anledning af Anders Peterssons berättelse: Malmberg att han icke kunde påminna sig att Anders Petersson hjelpt honom att slipa yxan, och Carlsson att han icke kunde erinra sig hafva vid uppgifna tillfället haft något enskildt och tyst samtal med Malmberg eller tillfrågat denne om några saker voro i ordning.
46:o Arbetskarlen Johannes Petersson, boende i huset N:o 25 å Svenska Maden, är enögd och föddes den 18 Oktober 1821 af gifta föräldrarne Peter Zachariasson och Dorothea Svensdotter i torpet Hansabygget på Stora Segerstads ägor i Refteleds socken. Vistades hemma i föräldrahuset till dess han fyllt 15 år och tjenade sedermera på åtskilliga ställen till dess han 1850 bosatte sig här i staden, der han genom arbete förtjent sitt dagliga uppehälle. Johannes Petersson är gift med Lena Kristina Färm, som födt honom två barn. För brott har Johannes Petersson icke tillförene varit tilltalad. Johannes Petersson, hvilken på sednare tider varit anställd såsom timmerkarl under tilltalade Arbetskarlen Daniel Andersson vid Postiljonen Blomqvists nybyggnad här i staden, hörde Malmberg Tisdags aftonen den 25 sistl. September fråga Daniel Andersson ”huru skola vi göra med det andra”, hvartill Daniel Andersson svarade ”det får ni göra som ni vill”. Malmberg hade vid nämnde tillfälle en yxa i handen samt anmodade derpå tilltalade Anders Petersson följa sig, hvarefter Johannes Petersson såg Malmberg och Anders Petersson vara hvarandra behjelplige att slipa en yxa, men Johannes Petersson, som uppehöll sig på en tolf alnar hög ställning och följaktligen på betydligt afstånd från Malmberg och Anders Petersson, hörde hvarken deras samtal eller lemnade någon särdeles uppmärksamhet åt deras förehafvanden eller gjorde några betraktelser rörande den af Johannes Petersson likväl bemärkta omständighet, att yxan blankslipades å sidorna. Efter arbetstimmans slut, kl. 8 på aftonen, gick Johannes Petersson hem och träffade emedlertid timmerkarlen Bygren, som var öfverlastad och derföre leddes till sin bostad af Petersson och Orgeltramparen Almqvist, men i öfrigt förmärkte Johannes Petersson icke några oordningar vara å bane, samt var icke närvarande vid det uppträde, som derefter samma afton föreföll utanför Handlanden Lindmans hus. Johannes Petersson hade icke heller hört arbetarne tala om något tillernadt besök hos Lindman, men väl att de skulle vända sig till stadens Borgmästare, med anhållan att han skulle föranstalta det arbetarne finge köpa spanmål för bestämdt pris. Morgonen nästpåföljde dag frågade Daniel Andersson arbetarne af sitt timmerlag, om de ville följa med Malmberg, Carlsson, Carl Svensson m. fl. till t. f. Borgmästaren Häradshöfdingen Rudling, till hvilken de sistnämnde blifvit kallade, samt uppmanade
