53:o Brandvaktskarlen N:o 3 Carl Bergsten: Under loppet af Tisdagen den 25 sistl. September hade tilltalade Daniel Andersson, hos hvilken vittnet, jemte öfriga till vittnen inkallade brandvaktskarlar, då var anställd såsom timmerkarl vid Postiljonen Blomqvists bygge, frågat vittnet, hvilka som under natten till nästpåföljde dag skulle tjenstgöra i egenskap af brandvakt och polisuppsyningsmän samt, efter erhållen underrättelse att tredje roten hade brandvakten, och att Ekvall skulle bestrida polistjensten inom staden, genmält, att han föga bekymrade sig om hvilken bland polistjenstemännen, som då vore tjenstgörande, enär, såsom Daniel Andersson uttryckte sig, polisbetjenterne visste om ”allt sammans.” Derjemte hade Daniel Andersson utfarit i smädelser mot spanmålshandlarne och sagt, att alla, som uppköpte säd, borde hänga på stegel och hjul, och att han hade ett par hjul, som han vore beredvillig att afstå för sådant ändamål; hvarförutan vittnet hört tilltalade Malmberg under samtal angående den för arbetarne förhatliga spanmålshandeln yttra, att han skulle stjäla eller slåss, eller göra något annat ondt, så att ”kronan” skulle blifva nödtvungen att föda honom. Kl. 8 nästpåföljde morgon uppmanade Daniel Andersson alla sina arbetare att göra dem sällskap, hvilka voro kallade till t. f. Borgmästaren, men då brandvaktskarlarne dertill nekade, afstod Andersson från vidare uppviglingsförsök i hänseende till dem. Stadd i utöfningen af sin tjenst såsom brandvakt, då oroligheterna föreföllo, hade vittnet icke varit i tillfälle att närvara vid folkskockningarne Tisdags aftonen och kunde således icke meddela upplysningar derom, samt var likaledes okunnig om hvad de upproriska i öfrigt företagit sig. Onsdags morgonen berättades bland arbetskarlarne vid Blomqvists bygge, att en bila och stupstock blifvit aftonen förut funnen utanför Lindmans hus, men förut hörde vittnet aldrig talas derom. Angående branvaktskarlarnes öfverläggningar huruvida de borde taga afsked, tillade vittnet, på derom gjorda frågor: att vittnet på begäran af Daniel Andersson sökt öfvertala sina kamrater att allesammans begära endtledigande från deras brandvaktsbefattningar, och att under vittnets samtal derom med Brandvaktskarlen Blixt vittnet låtit undfalla sig det yttrande, att den som vägrade att begära afsked skulle böta 5 Rdr Rgs, men att berörde vite likväl endast afsåg vittnet och Blixt, hvilka bekräftade öfverenskommelsen derom genom handslag.
54:o Brandvaktskarlen N:o 7 Carl Pettersson: Om Tisdagens uppträden saknade vittnet all kännedom, men Onsdagen hörde vittnet Daniel Andersson uppmana alla sina arbetskarlar att gå till Borgmästeren, under yttrande, att de väl kunde följas åt allesammans, enär de alla varit ute aftonen förut samt i annat fall skulle kunna misstänkas att då hafva varit rusiga, hvarjemte vittnet hört Daniel Andersson med förtrytelse tala om spanmålsuppköpare, men aldrig hört honom säga att de förtjenade kläda stegel och hjul. Vittnet Bergsten uppmanade vittnet en gång att taga afsked från brandvaktstjensten, derest brandvakterna ej fingo högre aflöning, samt ville att vittnet derom skulle samtala med Andersson, enär öfverenskommelse borde träffas derom att samtlige brandvaktskarlarne skulle begära endtledigande, men något vite för underlåtenhet att biträda öfverenskommelsen, hade dervid icke varit i fråga. Angående oroligheterna den 25 och 26 September kunde vittnet icke meddela någon upplysning.
55:o Brandvaktskarlen N:o 10 Friberg: Vittnet såg tilltalade Malmberg efter slutadt arbete den 25 sistl. September, börja att tälja på en kubb; och som vittnet förut på dagen hört Malmberg och Daniel Andersson säga, att de skulle skicka en kubb och en yxa till Handlanden Lindman, mot hvilken de voro fiendtligt sinnade, emedan han köpte upp spanmål, varnade vittnet Malmberg för fullföljd af sin afsigt. Daniel Andersson, som såg när Malmberg skrädde på kubben, yttrade: ”den der blifver bra”. Vittnet aflägsnade sig emedlertid och gick hem, samt var icke närvarande vid uppträdet utanför Handlanden Lindmans hus den aftonen. Påföljde morgon uppmanade Daniel Andersson vittnet och öfrige hos honom anställde brandvaktskarlar att taga afsked från sina tjenster, på det de skulle vara oförhindrade att åtfölja Daniel Anderssons öfrige arbetare på deras aftalade färd till t. f. Borgmästaren Rudling; och sedan förut afhörda vittnet Bergsten jemväl uppmanat vittnet att taga afsked, under yttrande, att han eljest skulle plikta fem R:dr, genmälte vittnet, att, om alla de andra ville biträda öfverenskommelsen, så skulle vittnet göra så med. Daniel Andersson skickade derefter bud till Ryd, som är Korporal för brandvaktssoldaterna, samt tillsade denne, som snart anlände: ”jag vill du skall gå och säga ifrån att alla brandvaktskarlarne skola taga afsked; gör du ej det, så skall du må”, hvarjemte vittnet intygade, att Daniel Andersson hotade brandvaktskarlarne med stryk, derest de icke följde med de öfriga arbetarne till Häradshöfdingen Rudling. Angående oroligheterna, kunde vittnet icke meddela några andra upplysningar, än att vittnet sett en folkskara samlad utanför Handlanderne Borgs och Sjöbergs salubodar, och att Daniel Andersson förut sagt att man borde göra sig underrättad hvad Sjöberg menat med ett yttrande, som han skulle hafva låtit undfalla sig, derom, att de kringströfvande arbetarne borde häktas. Vittnet hade tillika med Blixt och Svan samt några andra personer hållit sig på så långt afstånd från folksamlingen, att vittnet ej kunnat höra eller se hvad som dervid tilldrog sig; äfvensom vittnet icke varit närvarande vid någotdera af de uppträden, som sednare på dagen eller aftonen egde rum.
56:o Brandvaktskarlen N:o 13 Svan: Daniel Andersson frågade vittnet på Tisdagen, om vittnet nästpåföljande natt skulle utgöra brandvakt, och då vittnet jakande besvarade nämnde fråga, tillade Daniel Andersson: ”vi hafva ernat i afton lägga en kubb och en yxa utanför Lindmans och Goldkuhls, och jag skall släppa till tygena.” Onsdags morgonen uppmanade Daniel Andersson sina arbetare, att allesammans gå till t. f. Borgmästaren vice Häradsehöfdingen Rudling, med yttrande till dem, som tillhörde
