Sida:Upproret i Jönköping den 25 och 26 September 1855.djvu/76

Den här sidan har korrekturlästs
68

anledning häraf frågade, hvilka han menade, utlät sig Jonsson: ”jo vi alle som i morgse voro hos Lindmans, skola besöka er, emedan J köper upp spanmål åt Goldkuhl.” Vidkändt.

79:o Glasarbetaren Malmberg: Vid folkhopens besök hos Häradshöfdingen Rudling på morgonen den 26 September, dervid vittnet var närvarande hade en person, hvilken enligt hvad vittnet ville påminna sig varit tilltalade Malmberg, till de kringstående yttrat, ”att fattighuset vore för litet och folkmängden för stor samt att om spanmåls-uppköpen finge fortgå, komme de fattigare att svälta ihjel”. Vittnet, som på afstånd följde massan, då den gick till Lindmans hus, men före den begaf sig åt vester, befann sig utanför Assessor Wickboms hus i närheten, under det vice Häradshöfdingen Frick der antastades, samt iakttog dervid att en person, som, bärande en ny bössa på armen, var iklädd en rock af ljust tyg och hvilkens anletsdrag hade stor likhet med tilltalade Lönnegrens, ehuru vittnet i Lönnegren, som nu ej har sådane kläder, icke med visshet kan igenkänna den ifrågavarande, häftigt yttrade till bemälde Häradshöfding: ”hvarje potatis, som du ämnar bränna upp, skulle doppas i ditt blod”; och hade vittnet, som sedan hållit sig hemma ända till aftonen, då vittnet åter gick ut, ungefär klockan åtta, i närbeten af Sadelmakaren Carlssons hus, hört tilltalade Carl Gustaf Abrahamsson, under förklarande att han samtalat med Prosten Modigh och i anledning deraf skulle gå hem, uppmana någre krigstående arbetare att göra så med. Vidkändt.

Tilltalade Lönnegren, hörd i anledning af vittnets berättelse, medgaf väl, att han på Onsdags förmiddagen innehaft flere bössor, dem han ämnade försälja, men påstod, att han varit iklädd samma af mörkare tyg förfärdigade rock, som han nu har på sig; och ehuru vittnena Åhl och Moberger på aflagda vittneseden sammanstämmande intygade, att den rock Lönnegren sagde förmiddag begagnat varit ljus till färgen, vidblef Lönnegren, som jemväl förnekade att hafva fällt det af vittnet omnämnda yttrande, enständigt sin uppgift.

80:o Ynglingen Mauritz Lindgren: På aftonen den 25 September hade vittnet, hvars bostad är belägen i grannskapet af Handlanden Lindmans hus, utanför det sednare sett församlad en stor folkmängd, deribland vittnet varseblef häktade Carl Svensson, Sjö, en af Peterssönerne och Malmberg, hvilken sistnämnde var högljuddast och ropade: ”ned med Lindman”. I skymningen påföljde afton samlades åter utanför Lindmans hus en bullrande och stojande folkhop, men tågade efter en stunds förlopp åt vester. Vittnet, som i vanlig tid gick till sängs, uppväcktes omkring klockan elfva af oväsende och ljud, som antydde att fönster inslogos någonstädes i grannskapet; och då vittnet i anledning häraf gick ut, fann vittnet utanför Lindmans hus ånyo församlad en ej synnerligen stor folkhop, hvilken, till en del bestående af pojkar, sysselsatte sig med att slå in fönstren i sagde hus. Uti hopen, den vittnet ej närmade sig, igenkände vittnet endast tilltalade Herman Dyberg, som jemte några minderårige ynglingar tycktes uppsöka stenar vid Snickaren Gullbergs midt emot varande hus, samt tilltalade Arbetskarlen Carl Jonsson, med hvilken vittnet på något afstånd från stället samtalade, dervid, efter det vittnet yttrat, att om de varit några flere, de skulle bortjaga pojkarne, Jonsson utlät sig: ”det är inte värdt att herrn säger så, ty då kunde de komma åt honom”. Några Husqvarnaboar, som uppehöllo sig mera åt öster, yttrade sig emellan, att det vore rådligast bege sig hem samt aflägsnade sig; och iakttog vittnet att fem eller sex personer, som förut uppehållit sig vid bemälde Gullbergs hus, då Stadsfogden Moberger anlände till stället, gingo derifrån. Vidkändt.

81:o Skräddaregesällen Hallengren: Under loppet af eftermiddagen den 26 sistl. September hade tilltalade Skräddaregesällen Lundberg varit inne på Skräddaren Sjöholms verkstad, der vittnet arbetar, och efterskickat bränvin, deraf han bjöd såväl vittnet som der äfven anställde gesällerne Andersson och Efverberg. Lundberg lät derunder undfalla sig åtskillige yttranden, såsom: ”det blir luft i afton” och ”ve den arbetare, som ej försvarar sine rättigheter”; hvarjemte Lundberg uppvisade omkring 34 Rdr Rgs, dem han sade, att ”knölarne” skulle supa upp om qvällen. I skymningen gick vittnet ut i sällskap med en annan samma dag från Stockholm anländ gesäll vid namn Sandberg och befann sig, då fönstren inslogos hos Lindman, i östra delen af staden, men ej så nära, att vittnet, som dessutom endast en kort tid vistats här, kunnat igenkänna någon af de personer, som vid Lindmans varit församlade; och hade vittnet å hemvägen vid teaterhuset mött Lundberg, gående arm i arm med två andra för vittnet obekante personer, samt vid återkomsten till Sjöholms verkstad hört gesällen Zetterlund omtala, att han varit vid vice Häradshöfdingen Fricks egendom och under vägen dit vid början af Dunkahalla backar af en person, som innehade en kagge, blifvit bjuden på bränvin. Vidkändt.

82:o Skräddaregesällen Anton Andersson: I afseende å hvad som tilldrog sig under Lundbergs besök å Skräddaren Sjöholms verkstad, lika med vittnet Hallengren; och hade vittnet vid detta tillfälle jemväl hört Lundberg fråga gesällerne å verkstaden om de ej skulle gå ut på aftonen, utan att på sin fråga erhålla något bestämdt svar. Sedan Lundberg aflägsnat sig, gick vittnet i skymningen ut åt östra delen af staden, och efter det vittnet der träffat gesällerne Hallengren och Sandberg, i sällskap med dessa åt vester, derunder Lundberg möttes i grannskapet af teaterhuset. Vittnet begaf sig sedermera ensamt hem, men något senare åter ut och å väg till vice Häradshöfdingen Fricks egendom. Anländ till Lazarettet sammanträffade vittnet med flere personer och gick i sällskap med dem till berörde egendom, hvarest våldsamheter då utöfvades, samt vittnet och dess följeslagare af flere för vittnet okände personer tillfrågades, ”om de ej ville vara med”. Sedan vittnet här träffat Skräddaregesällen Lundgren, aflägsnade sig vittnet, i sällskap med denne, från stället samt iakttog, att en hop menniskor, försedde