med störar, kommo efter. Då vittnet stannade i porten till Sjöholms hus, hade hopen gått förbi och vittnet, sedan det berättats att den tågat till Lindmans hus, en stund senare begifvit sig efter, men anländ till stället funnit våldet redan fullbordadt. Vidkändt.
83:o Skräddaregesällen Olof Efverberg: De uppträden, som ägt rum vid Handlanden Lindmans hus på aftonen den 25 September, hade vittnet, i sällskap med Skräddaregesällen Lundgren, väl åsett, men kunde ej lemna någon upplysning om de deri deltagande personer, enär desse varit för vittnet okände. Med tilltalade Skräddaregesällen Lundberg, hvilken under det han på eftermiddagen följande Onsdag uppehöll sig på Sjöholms verkstad dels bjöd på bränvin, som efterskickades, dels frågade gesällerne om de ämnade sig ut på aftonen och dels uppvisade omkring 34 Rdr Rgs, dem han sade att ”knölarne” på qvällen skulle supa upp, hade vittnet begifvit sig till stadshuset, der vittnet af Lundberg blef bjuden på en toddy, och efter förtärandet häraf åtföljt Lundberg ut, men på torget skiljt sig ifrån honom. Vittnet gick sedan helt allena åt östra stadsdelen och stannade en stund vid kyrkan, öster om hvilken vittnet såg mycket folk samladt. Vittnet, som deribland ej kunde igenkänna någon, återvände snart hem och uppehöll sig der, till dess vittnet senare på aftonen åter begaf sig ut. Vid ett besök, som vittnet gjorde i den mellan hamnen och Förstaden belägna promenadplatsen, der vittnet träffade Skräddare-gesällen Lundgren, såg vittnet en mängd personer, beväpnade med störar, under skrik och oväsende, tåga öfver jernbron i riktning åt öster. En stund derefter gick vittnet hem och träffade der gesällen Zetterlund, hvilken omtalade, att han bevistat uppträdena vid vice Häradshöfdingen Fricks egendom och att fönstren i Handlanden Lindmans hus blivit inslagne. Vidkändt.
84:o Skräddarelärlingen Carl August Svensson: vittnet som jemte Johan Danielsson är i lära hos Skräddaren Sjöholm, iakttog, under Lundbergs å verkstaden på Onsdags eftermiddagen aflagda besök, att denne lät hemta bränvin, hvarmed han undfägnade gesällerne, och, i det han uppvisade penningar, med dem samtalade om hvarjehanda, som vittnet ej kunde uppfatta. Omkring kl. 8 på aftonen gick vittnet ut och uppehöll sig en stund vid kyrkan, men vände snart om och begaf sig, sedan vittnet träffat ofvanbemälde Danielsson, i sällskap med denne till det vester om staden belägna Lazarettet, derifrån vittnet, efter att hafva besökt Sjukvaktaren Magnus Malm, omkring kl. 9, åtföljdt af Danielsson, återvände till staden. Under det vittnet en stund senare jemte flere andre personer uppehöll sig i porten till det hus Skräddaren Sjöholm bebor, hade en hop med stakar försedde manspersoner tågat förbi och fortsatt vägen åt öster; och hade vittnet, som sedan ej varit längre än vid torget, kort derefter gått upp på verkstaden och lagt sig. Vidkändt.
85:o Skräddarelärlingen Johan Danielsson: Angående hvad som tilldrog sig under det Lundberg, på sätt förre vittnena omnämnt, besökte Skräddaren Sjöholms verkstad, kunde vittnet, som af göromål på annat håll hindrades att ständigt vara närvarande, icke meddela annan upplysning, än att Lundberg, som tycktes vara drucken och uppförde sig bullersamt, uppvisade penningar och lät hemta bränvin, som å verkstaden förtärdes, samt att Lundberg, under samtal om de på förmiddagen förelupne oroligheter, yttrade ”här blir luft i afton”. Kl. omkring 7 gick vittnet ut och uppehöll sig något å Stora Torget, der vittnet såg Lundberg i ett alldeles öfverlastadt tillstånd. Ifrån torget medföljde vittnet en mängd obekante personer åt öster, men stannade vid den i närheten af kyrkan belägna prostgården, samt iakttog härifrån, att en folkmassa, deribland vittnet ej kände någon, ett stycke längre fram våldsamt rusade emot en annan, som stod still. Sedan efter en stunds förlopp en hop folk tågat förbi vittnet åt vester, hade vittnet begifvit sig efter, på torget sammanträffat med vittnet Svensson och jemte denne besökt Lazarettet; och då hopen, på sätt sagda vittne berättat, drog förbi porten till Sjöholms hus, der vittnet jemväl stod, följde vittnet och Svensson med, ehuru på afstånd, samt skiljdes från hvarandra på torget, derifrån vittnet sedermera åtföljde säkerhetsvakten till Lindmans hus. Sedan vittnet här en stund betraktat verkningarne af våldet, begaf sig vittnet hemåt och iakttog under vägen att en mängd för vittnet obekanta personer samlat sig utanför Rådhuset. Vidkändt.
Hörd i anledning af vittnenas berättelser, tillkännagaf tilltalade Lundberg, under förklarande tillika, det han ifrågavarande eftermiddag varit så rusig, att han ej kunde minnas, hvad han sagt eller företagit, att Lundberg visserligen innehaft de af vittnena omnämnde penningar, af hvilka han erhållit 25 Rdr Rgs i betalning för att taga ut kläde till en rock åt Svensson på Lindhult och på en räkning uppburit återstoden af Anders Åkerlund i Tufvebo, men förnekade deremot alldeles att af berörde penningar den aftonen hafva användt mera till förtäring, än det som åtgått för hans egen räkning och den toddy, hvarpå han bjöd vittnet Svensson.
Åklagaren ingaf följande läkarebetyg:
”Den 26 sistlidne September kl. mellan 11 och 12 på natten intogos på Lazarettet nedanskrifne Soldater, nemligen:
Johan Skön från Bankeryd, som hade 2:ne blodsår i ansigtet; det ena gående från högra örat ned till hakan, det andra på venstra kinden nära örat, hvilka sår syntes hafva tillkommit genom ett skärande instrument.
Lars Rinaldo från Jerstorp hade ett blodsår, nära en tum långt under venstra ögat, och ett skrubbsår vid näsan, nära öfre läppen på samma sida.
