Drängen Johan Magnus Strand, hvilken vid ifrågavarande tillfälle blifvit antastad af de upproriska och derföre blifvit till i dag inkallad af Åklagaren, berättade derom att Strand, hvilken Onsdagen den 26 sistl. September ankom till staden, i sällskap med Fanjunkaren Rosell, för att å kronomagazinet aflemna spanmål, som Rosell uppköpt hos Strands husbonde Prosten Wieslander, vid jernbron skiljdes från Rosell, som körde förut, och förlorade honom ur sigte i den folkmängd, hvaraf Rosell omringades. Enligt förut erhållen anvisning fortsatte Strand sin väg och körde sitt lass utmed stranden af Lillsjön, men snart omgafs äfven Strand af en mängd folk af arbetande klassen, som fattade uti honom, fråntogo honom tömmarne och hejdade dragarne, samt nödgade honom att hålla stilla en stund, medan åtskilliga bland folkhopen voro uppe å magazinet, hvarefter de befallde Strand att köra till torget med säden. Strand vågade derföre icke göra försök att aflemna spanmålen, utan körde densamma till f. d. Polisbetjenten Wadells gård, der Strand hade sitt herberge och anförtrodde spanmålen i Wadells vård. Blan dem, hvilka på ofvanomförmälda sätt ofredade Strand, kunde Strand icke namngifva någon, men Strand igenkände nu tilltalade Gran och Sven Israelsson eller Svensson, såsom de der varit med ibland hopen.
Efter aflagd berättelse anhöll Strand att blifva tillerkänd godtgörelse för sitt inställelsebesvär och uppgaf att han bodde 3¼ mil från staden.
53:o Arbetskarlen Carl Johansson från Bygärdet, hvilken Åklagaren till denna dag inkallat, med påstående om ansvar för delaktighet i oroligheterna och dervid föröfvade våldsamheter, hördes i anledning deraf och uppgaf på framställda frågor: att han föddes i äkta säng den 6 Januari 1821, af föräldrarne Arrendatoren Johannes Jönsson i Grenna och dennes hustru Kristina Jansdotter, hos hvilka Carl Johansson uppfostrades till fyllda sexton år, då han kom i tjenst och var borta i 2 år, hvarefter han åter hemkom till sina föräldrar och vistades hemma, till dess Carl Johansson, 20 år gammal, ånyo antog tjenst och tjenade på åtskilliga ställen. Carl Johansson, hvilken för 12 år sedan flyttade hit till staden, har i åtta år varit gift med sin ännu lefvande hustru Kristina Persdotter, som födt honom tre barn, som alla lefva. Genom arbete har Carl Johansson kunnat förskaffa sig en knapp bergning, samt har aldrig tillförene mer än en gång varit för brott tilltalad. Han dömdes då, för det han öfverkört en gumma vid namn Hultqvist, att böta half mansbot. För närvarande bor Carl Johansson i Minnet på vestra förstaden och är anställd såsom timmerkarl vid den Postiljonen Blomqvist tillhöriga nybyggnad, som uppföres under tilltalade Daniel Anderssons öfverinseende. Om de oroligheter, som föreföllo Tisdags aftonen den 25 sistl. September, saknade Carl Johansson annan kännedom, än hvad han derom nästpåföljde dags morgon hörde berättas bland timmerkarlarne vid sagde bygge, när bud kom att några af arbetarne, i anledning deraf, blifvit kallade till inställelse hos då varande t. f. Borgmästaren, Häradshöfding Rudling. Då tilltalade Daniel Andersson underrättades om berörde kallelse, yttrade han till sina arbetare, att de gerna finge följas åt allesammans, ”om de ville gå”, till Häradshöfdingen Rudling, såsom det varit taladt arbetarne emellan under hela sommaren, och säga sina önskningar. Carl Johansson följde med öfrige arbetarne, bland hvilka tilltalade Carlsson, Malmberg och Carl Svensson gingo i spetsen och voro utsedde till talemän inför Häradshöfdingen Rudling, hvilken, sedan arbetarne kl. ungefärligen 8 f. m., anländt, förmanade dem i vänliga ordalag att afhålla sig från oordningar och skiljas åt, samt gå hvar till sitt. Dessa förmaningar oaktadt, ginge likväl arbetarne, och med dessa Carl Johansson vidare till Handlanden Lindman, för att tala med honom angående spanmålshandel, men hvad som yttrades till Lindman hörde icke Carl Johansson och ej heller att något oväsende utanför Lindmans hus då egde rum. Från samlingen utanför Lindmans bod återvände Carl Johansson snart och begaf sig hemåt kl. omkring 11 eller 12 på dagen. På hemvägen från Lindmans var Carl Johansson närvarande vid uppträdet utanför Handlanden Borgs salubod, men Carl Johansson var deremot icke i sällskapet, då massan gjorde besök hos Handlanden Sjöberg eller på kronomagazinet, eller när Hr Kaptenen Löwenhjelm öfverfölls, utan gick omedelbart hem och åt frukost, sedan han betraktat uppträdet vid Borgs bod. Efter slutad måltid gick Carl Johansson till bygget och träffade der Daniel Andersson, som förklarade att arbetet derstädes icke komme att fortsättas vidare den dagen. Sedermera, kl. omkring 1, var Carl Johansson, jemte tilltalade Svening Nilsson, Malmberg och Anders Petersson på Rådstugan, dit de begifvit sig på uppmaning af tilltalade Svensson, samt fingo begärdt företräde inför Magistraten, hvarest de erhöllo förmaningar att förhålla sig stilla och laglydigt; och erkände Carl Johansson, att han, sedan t. f. Borgmästaren för dem jemväl uppläst upprorslagen, inför Magistraten yttrat, att det vore ”bättre sitta på häkte än svälta”. Sedan Carl Johansson kommit ut från Rådhuset, gick han hem samt var sedermera icke ute förr än i skymningen, kl. 6 eller 7, då han begaf sig till Apotheket, för att hemta läkemedel åt ett sjukt barn, och återvände derifrån hem samt höll sig sedan hemma hela aftonen. Då Carl Johansson gick ifrån Apotheket, såg han en folksamling, bestående af 30 eller 40 personer, uppehålla sig i grannskapet af fästningsvallarne, men hvad de hade för sig eller hvilka de voro, kunde Carl Johansson icke upplysa vidare, än att de gingo åt vester. När tilltalade Lars Danielsson, hvilken bor i samma hus, som Carl Johansson, kom hem ifrågavarande afton, kände icke Carl Johansson, men kl. half 8 på aftonen frågade Lars Danielssons hustru Carl Johansson efter sin man, och Carl Johansson har sedermera hvarken varit inne hos eller talat med Lars Danielsson. Sedan Carl Johansson redan gått till hvila och legat en stund, hörde han starka och uthålliga hurrarop från det håll, der Skrifvaren Nymans hus är beläget, hvarföre Carl Johansson steg upp och såg ut igenom fönstret, men kunde icke igenkänna någon bland de personer, som voro samlade i närheten af Nymans hus, derifrån de snart aftågade framåt staden. Vid Häradshöfdingen Fricks egendom var Carl Johansson icke den dagen, och saknade all vidare kännedom om upproret.
