omkring 50 man i bakhåll, hvilka komma fram vid första signal.” Polisbetjenten Ljunggren skyndade efter hjelpare till ordningens återställande, men emedlertid kastades sten mot Lindmans hus och fönster, så att vittnet och Nyström, hvilka genom en omväg kommit öster om folkhopen samt träffade Apothekaren Pauli och Rektor Rosengren, hvilka uppmanade dem att vända om, icke vågade sig tillbaka. Vid ordningsvaktens ankomst skingrade sig våldsverkarne och flydde.
103:o Hamndrängen, f. d. Brandvaktskarlen Gustaf Ottosson: Vittnet var, under de dagar oroligheterna här i staden föreföllo, på arbete vid Torp, och har ej på flere år varit tilltalade Andersson behjelplig med något arbete, samt kände följaktligen icke något om oroligheterna eller förberedelserna dertill, men Fredagen näst efter det desamma egt rum, träffade vittnet Daniel Andersson ute vid fyren och samtalade med honom derom, hvarvid Daniel Andersson yttrade till vittnet: ”Den som är fri bör vara fri, och det kan ej blifva värre än att vi blifva arresterade och få fästning.”
104:o Murare-gesällen Carl Sandberg: Vittnet, som både Tisdagen och Onsdagen varit borta på en resa åt landet och ankom Barnarps-vägen till staden kl. ½ 11 sistnämnde dags afton, gick sedermera framåt i staden och mötte vid Handlanden Malmstens salubod en folkhop, som kom tågande från vester, och i hvilken vittnet igenkände tilltalade Zetterberg och Hellstrand samt Murare-arbetaren Lundahl, hvilken sednare gick ibland de första lederne. Vittnet anmodades att träda in i ledet och följde med till torget, samt språkade emedlertid med bemälte Lundahl, hvilken, på fråga, hvad de företagit sig vid Häradshöfdingen Fricks egendom, svarade: ”jo nu ha vi förstört deruppe så mycket som finnes der och nu är ej annat att göra än sätta eld på allt ihop.” Efter ankomsten till torget yttrades i folkhopen, att Carl Hansson och Carl Jonsson ville att de skulle taga ut de häktade, och tilltalade Guldsmeds-lärlingen Abrahamsson ville storma in på Rådhuset för nämnde ändamål. Stadsfiskalen besvarade massans fordringar, att få ut fångarne, till en början dermed, att några sådane icke funnos i häktet, hvarföre folket yrkade att få gå in och se efter, men då Fiskalen nekade att släppa in flere än två på en gång fordrades att alla skulle insläppas, hvarjemte hopen hotade att storma. Emedlertid ankom Häradshöfdingen Rudling till stället jemte några andra, som uppmanade till ordning och då skingrades hopen.
105:o Arbetskarlen Peter Johansson var icke ute i staden på Tisdagen, men träffade påföljde dags förmiddag en folkhop, som omgaf och talade med Häradshöfdingen Frick utanför Assessor Wickboms hus om spanmål och potatis. Tilltalade Carlsson, Malmberg, Carl Svensson och Sven Israelsson eller Svensson voro bland folkhopen, från hvilken vittnet, som blott en kort stund lyssnade till samtalet, hvarken hörde hotelser eller oqvädinsord uttalas. Om aftonen samma dag såg vittnet utanför Prostgården en stor och bullersam folkhop, den vittnet likväl lemnade utan vidare uppmärksamhet. Sednare på aftonen gick vittnet till grannskapet af Häradshöfdingen Fricks egendom och kom i sällskap med Herr Hofjägmästaren Nieroth m. fl. När de kommo till korsvägen och stadnade på backen vid Bäckalyckan hördes att oroligheter voro å bane, och snart ankom en hop upproriska, förföljd af soldater. Bland den våldsamma hopen igenkände vittnet Vagnmakare-gesällen Selinder och en person, som vittnet icke kunde med säkerhet bestämma, antingen det var tilltalade Hellstrand eller dennes broder, emedan de hafva mycken likhet med hvarandra. Vittnet var sedermera vid torget, men der förspordes icke några oordningar.
106:o Brandvaktskarlen Erik Lorentz Engdahl: Tisdagen den 25 sistl. September kl. 9 på aftonen berättade Skräddaren Peterssons hustru för vittnet, som bor nära öster tull, att buller och oväsende förspordes vid Handlanden Lindmans gård, hvarföre vittnet gick dit och fann en stor och bullersam folkhop vara församlad. Stadsfiskalen och Polisbetjenter voro der och sökte häkta tilltalade Carlsson samt hade redan fasttagit Carlsson, men tilltalade f. d. Brandvaktskarlen Berg fattade också i Carlsson, under yttrande: ”det händer icke — det blir icke någon arrestering i qväll”, och flere personer förenade sig med Berg att lösgöra Carlsson, hvilken derigenom undkom. Vittnet, som hade brandvakten, måste derföre fortsätta sin färd, och såg hvarken slutet af uppträdet eller om något vidare föreföll den aftonen. Nästpåföljde dags förmiddag gick vittnet, efter erhållen underrättelse att folk åter vore församladt utanför Lindmans gård, framåt torget och såg en folksamling, som på gatan vid Assessor Wickboms gård omringade Häradshöfdingen Frick och samtalade med honom, utan att vittnet hörde hvad som dervid yttrades. Bland denna massa voro tilltalade Carlsson, Malmberg och Gran, hvilken sistnämnde var serdeles lifvad och språksam. Desse jemte öfriga folkhopen såg vittnet tåga derifrån till Handlanden Borgs hus, hvarest något uppehåll egde rum och vidare neråt Vedtorget, der hopen omringade och antastade drängen Strand, när denne kom körande öfver jernbron med ett lass säd och ernade sig till kronomagazinet. Under samtalet med drängen, hvari Carlsson deltog, yttrade somliga, att han ej finge fara till magazinet och andra att han vore oskyldig och derföre borde lemnas i fred; och slutligen fortsatte drängen färden utmed stranden af Lillsjön, men vände snart om och for då upp åt staden, af anledning som vittnet ej hade sig bekant, enär vittnet icke afhörde slutet af massans samtal med Strand. Då Herr Kaptenen Löwenhjelm derefter angreps af hopen såg icke vittnet, men hörde likväl talas derom; äfvensom vittnet hörde bland fridsstörarne sägas, när de kort derefter åtskiljdes, att de skulle samlas ånyo kl. 6 på aftonen. Efter att hafva tillbragt hela den återstående delen af dagen med arbete hos Garfvaren Andersson, begaf sig vittnet efter kl. 8 på aftonen i sällskap med sin hustru till Talavid och hörde der stenkastning, buller och oväsende från Häradshöfdingen Fricks bränneri. Emellan Lazarettet och förstaden träffade vittnet gesällerne Linder och Eckerberg, som varnade vittnet och dess hustru för att
