vestra förstaden ända till middag, hade Österberg och Lind, icke för att deltaga i oroligheterna, utan endast af nyfikenhet, begifvit sig ut i staden och derunder besökt näringsidkarne Bergs och Wahlbergs krogar, der då många arbetare, hvilkas namn Österberg nu ej kunde erinra sig, voro inne; att han, efter att sedermera hafva varit hemma, litet efter skymningen i sällskap med bemälde Lind gick åt östra stadsdelen och uppehöll sig vid Lindmans hus, hvarest han dels samtalade med Prosten Modigh och dels hörde hurusom uppmaning framställdes till folket att åtskiljas, samt att Österberg, som något senare träffade tilltalade Åkerblad, ledande en oxe, medföljde Åkerblad till Slagtaren Svenssons å förstaden belägna hus, derunder Åkerblad ofta ropade: ”här är frukost till bödeln”, hvarefter Österberg omkring klockan 8 gick hem och var sedermera icke, såsom han uttryckte sig, ute ”till någon skada”.
Tilltalade Åkerblad uppgaf i anledning häraf, att han vid af Österberg omnämnda tillfället yttrat: ”här är frukost tills i morgon”.
56:o Smeden Andersson, som är af undersättsig kroppsställning, har ljusbrunt hår, ögonbryn af lika färg och blå ögon; att han vore född den 11 Mars 1818 i Kronobergs län, Allbo härad, Moheda socken och Horeda by, af föräldrarne Anders Jonasson och dennes hustru Ingeborg Jonasdotter, hos hvilka han uppfostrades till deras 8 år derefter inträffade död; att sedan Andersson vid 19 års ålder kommit i lära uti Wexjö och 6 år derefter blifvit gesäll i Kalmar, hade han, som någon tid drifvit sitt handtverk å landet, år 1848 blifvit borgare i Grenna och år 1849 flyttat hit till staden, samt att han vore gift med Sofia Lindqvist, som födt honom 3 barn, och att Andersson förut icke varit för brott tilltalad. Den 25 sistlidne September hade arbetet fortsatts å Anderssons verkstad till klockan mellan 8 och 9 på aftonen, derefter ej heller någon af arbetarne varit ute. Sedan Andersson, som först på Onsdags eft. m. fått kännedom om oroligheterna, men förmodat desamma redan hafva upphört, efter slutadt arbete omkring kl. 8 på aftonen gått ensam ut samt besökt Målaren Petersson på Maden, för att påskynda målningen af några vagnar, dem Andersson snart ville hafva färdige, hade han, som nu ej kunde påminna sig huruvida han vid utgåendet tvättat sitt ansigte, i hemvägen begifvit sig åt stora gatan, hvilken väg icke är längre än den öfver torget, samt, då Andersson här såg samlad en stor orolig folkmassa, omkring 10 minuter uppehållit sig något vester om Assessor Wickboms hus, men i anseende till sin svaga hörsel ej kunnat uppfatta hvad hopen egentligen förehade. Ifrån detta ställe hade Andersson, som vid tillfället haft kragen å sin rock till hälften uppslagen, en åtgärd, som han, i anseende till ett långvarigt bröstlidande, orsakadt af en öfverkörning, ständigt då det blåser måste vidtaga, för att skydda sig mot drag, medan hopen ännu var qvar ensam aflägsnat sig åt vester, under vägen mött och helsat på Gördelmakaren Lagervall samt på torget omkring en fjerdedels timma samtalat med Smeden L. P. Wahlin och Garfvaren Kjellberg. Då färden vidare af Andersson ensam fortsattes utom den egentliga staden, hade han på Vedtorget åter träffat ofvanbemälte Lagervall och på dennes förslag medföljt å väg till vice Häradshöfdingen Fricks egendom, för att se på hvad som der förehades, men anländ till lägenheten Talavid åter en stund uppehållits af samtal med Hofrätts-Kommissarien Carlsson och sedermera tillkomne förutnämnde L. P. Wahlin och Kjellberg jemte Smeden C. A. Wahlin, Bleckslagaren Wadner och Målaregesällen Lindeskog, i sällskap med hvilka Andersson gått upp till en vid qvarnvägen på något afstånd från Fricks gård varande lada, der de af en mötande gosse underrättades att stenkastning egt rum framme vid stora byggningen. Båda Smederne Wahlin samt Kjellberg gingo då nedåt egendomen, men Andersson jemte Wadner och Lindeskog stadnade vid ladan, derunder Andersson ej kunde påminna sig hafva sett flere än 3 personer, hvilka tycktes vara någre af de vid qvarnarne anställde arbetarne; och yttrade Andersson, som bedyrade sig hvarken hafva varit i följe med hopen eller sett densamma vid sitt tåg till berörde egendom gå förbi, den förmodan att, medan Andersson dröjde å torget, folkmassan obemärkt af honom dragit af åt vester. Efter något uppehåll vid ofvannämnda lada anträdde Andersson jemte Wadner och Lindeskog återfärden till staden och upphunnos nära Slottskyrkan af båda Smederne Wahlin och Kjellberg, hvarefter Andersson, vid ankomsten till Handlanden Hallgrens å förstaden belägna hus, skiljde sig från sällskapet och begaf sig omkring klockan ½ 10 hem, åtföljd ända till sin port af den yngre Hjertqvist, med hvilken han under tiden sammanträffade; och hade Andersson, som förnekade att hafva yttrat någon uppmaning till sina biträden, att upphöra med arbetet eller att gå ut och se på folket, vid hemkomsten ej besökt den serskilda byggnad, i hvilken sofrum äro inredde åt hans arbetare, samt kunde alltså ej upplysa om desse varit inne. Sedan Andersson härefter gått till sängs och legat omkring 10 minuter eller en fjerdedels timme, hade han fått höra oväsende å gatan, samt i anledning deraf, och då han tillika erinrade sig att porten till gården vore öppen, stigit upp, klädt på sig och gått ned i porten, hvarest han, efter det en hop folk dragit ut till det så kallade Verket, några ögonblick samtalade först med Cigarrarbetaren Bengtsson och, sedan denne aflägsnat sig, med Snickaren Sunesson och Tunnbindaren Balack; hvarefter, och sedan äfven desse gått sin väg, Andersson tilläste sin port samt åter gick till sängs innan klockan ännu slagit 10; och förmälde Andersson att han, såvidt han kunde påminna sig, icke någon gång under aftonen varit tillsamman, vare sig med sin Gesäll Sellgren eller Kakelugnsmakaren Ryhle.
57:o Muraregesällen Nils Lundahl, som, kort och undersättsig till växten, har blå ögon, ljusa ögonbryn och hår af samma färg: att han, som är född år 1823, vore broder till häktade Skräddaregesällen Johan Lundahl, att han, efter att i 10 år hafva varit hemma hos föräldrarne, först under 8 år tjenade såsom dräng och sedan kom i lära hos Muraren Sirén, att Lundahl, såsom ogift och sjelfförsörjare, af sitt handtverk har god utkomst, samt att han ej förut varit för något brott tilltalad. Medan Lundahl på morgonen den 26 sistlidne September hos Vinhandlanden Molinie var sysselsatt att å dennes salubod
