Malmberg nämnas, sedan massan aflägsnat sig, såg en trädkubb, som blifvit tillvaratagen å gatan och hvilken var alldeles lik den, som nu finnes i Rättens förvar; att Häradshöfdingen Frick under förmiddagen påföljde dag utanför Assessorn Wickboms hus omringades af en från östra stadsdelen antågande folkhop, dervid en person med rödt hår, i hvilken vittnet nu igenkänner häktade Sven Israelsson, häftigt talade med bemälde Häradshöfding om saker, som vittnet för afståndets skull ej kunde uppfatta; att vittnet på aftonen, medan folksamling egde rum mellan ofvanbemälde Wickboms hus och gränden vid kyrkan, i närheten af Prostgården samtalade med Vagnmakaren Himmelman, hvilken i ordalag, dem vittnet glömt, förebrådde vittnet dess tillgörande att biträda ordningsvakten och tillika fällde yttranden, dem vittnet ej kunde uppfatta annorlunda än som en antydan att vittnet, såsom äfven varande arbetare, borde hålla med fridsstörarne, samt att, sedan vittnet sent på qvällen varseblifvit en mängd till en del ej fullvexta manspersoner, försedde med stakar, tåga af åt öster, hade vittnet följt efter och sett folkhopen med stenar och stakar sönderslå fönstren i Lindmans hus, derunder vittnet, som ej kunde igenkänna någon af dem, som deltogo i ofoget, tillika med någre andre grep en, som genom sitt svärtade ansigte var okänbar och hvilken sedermera af andre personer affördes till stadshäktet; och förklarade vittnet att om sagde person befinner sig bland de häktade, Smedgesällen Almgren visserligen vore densamme. Vidkändt.
Häktade Himmelman, hörd i enledning af vittnets berättelse, medgaf väl, att han sammanträffat och talat med vittnet om de höga spannmålspriserna, men förnekade alldeles att hafva fällt sådane utlåtanden, som vittnet omnämnt.
Då något vidare nu icke förekom, så
Afsades.
Ransakningen fortsättes å Fredagen den 16 i denna månad kl. 10 f. m., då i närvaro af Åklagaren, de häktade skola för Rätten inställas och öfrige i målet tilltalade vid hemtningspåföljd sig infinna.
De häktade återfördes till Länsfängelset. Ut Supra.
In fidem
C. Forssell.
Den 16 November 1855.
Närvarande:
| Borgmästaren, Herr Assessorn G. F. Asker; | ||
| Rådmannen: | Herr | G. Kahnberg; |
| ” | ” | A. G. Rudling; |
| ” | ” | C. Seipel; och |
| ” | ” | A. Elfström. |
Undertecknad förde protokollet, enligt förordnande.
Den under N:o 13 i protokollet för den 12 i denna månad antecknade ransakning, angående för delaktighet i upproret här i staden den 25 och 26 sistl. September tilltalade häktade Arbetskarlarne Carl Gustaf Abrahamsson eller Carlsson och Carl Petersson m. fl. samt på fri fot varande jemte andra f. d. Brandvaktskarlen August Berg, företogs nu åter, i närvaro af Åklagaren, Stadsfiskalen A. F. Strömberg, Herr Advokatfiskalen A. Svalander, å Justitiæ-Kanslers-Embetets vägnar, och alla de tilltalade, med undantag af Daniel Andersson och Faktorismeden Anders Johan Lundström, hvilka två sistnämnde voro af sjukdomsfall hindrade från inställelse.
Åklagaren hade till denna dag inkallat och yrkade ansvar å Öfverskäraren Lars Magnus Petersson för delaktighet i upproret och dervid föröfvade våldsamheter.
61:o Öfverskäraren Lars Magnus Petersson hördes i anledning häraf och berättade: att han föddes den 8 Mars 1817 i äkta säng af Peter Johansson i Rönjane af Lekeryda socken och hans hustru Maria Larsdotter; att han, femton år gammal, lemnade föräldrahuset och tjenade sedermera på åtskilliga ställen tills år 1839, då han blef anställd hos Fabrikören Sahlström här i staden och egnade sig åt sitt nuvarande yrke, med hvilket Petersson sedermera hos Sahlström fortsatt; att Petersson, som för sitt arbete erhåller 6 Rdr 24 sk. Rgs i veckan, med möda kan försörja sig och sin familj, som utgöres af hustrun Sara Magnidotter och sex små barn, ehuru Petersson sjelf eger den gård, hvari han bor, samt att Petersson aldrig tilförene varit för brott lagförd; att Petersson hvarken Tisdagen den 25 sistlidne September eller påföljde dag var närvarande vid något af de uppträden, som då egde rum eller derom egt någon annan kännedom än han hört berättas; att Petersson hela Onsdagen den 26 i nämnde månad arbetade i vanlig tid och ordning till kl. 7 på aftonen; att Petersson, när han då gick hem, visserligen såg en mängd folk ströfva omkring på gatorna i åtskilliga delar af staden, men sjelf sällade sig
