intyg om sitt Franska ursprung. Hon är från början uppförd i full öfverensstämmelse med den äldre spetsbågsstilen, sådan den visade sig i sitt hemland, Frankrike, men är — ehuru till det mesta bestående af tegel — mycket skiljaktig från det byggnadssätt, som gjorde sig gällande i Nord-Tysklands tegelstenskatedraler. — Enligt en, likväl obevisad, uppgift skulle den nämnde Etienne de Bonnueil hafva förbundit sig att uppföra kyrkan efter Notre-Dame i Paris. Men äfven om så vore och Etienne de Bonnueil verkligen bestämt kyrkans plan, kan Notre-Dame endast hafva blifvit anförd såsom en allmän representant för den nya Franska stilen (den s. k. Götiska eller spetsbågsstilen). Förutom andra ganska stora skiljaktigheter visar sig Notre-Dame tillhöra en äldre form af spetsbågsstilen samt i flera hänseenden stå närmare till den Romanska, än hvad Uppsala domkyrka gör.
Kyrkans uppbyggande gick långsamt. År 1402 instörtade nästan hela långskeppets hvalf och pelare. Ar 1435 blef kyrkan invigd, ehuru åtskilligt ännu var ofullbordadt. Kyrkan har flera gånger varit svårt härjad af eldsvådor; sednast och kanske svårast af den ryktbara eldsvådan 1702. Före denna brand voro tornen försedda med höga, spetsiga öfverbyggnader, som likväl ingalunda voro i spetsbågsstil, utan lika illa harmonierade med kyrkan i dess helhet som de nuvarande. Detsamma gäller äfven om det likaledes 1702 uppbrunna torn, som var uppfördt öfver kyrkans midt. Dessa 3 tornbyggnader förskrefvo sig från Gustaf Adolfs tid; de äldre, hvilkas utseende är okändt, hade kort förut blifvit förstörda.
Ursprungligen slutade så väl hufvudskeppet i vester, som tvärskeppet i norr och söder, med ett spetsigt gafvelröste, såsom stilen ovilkorligen fordrar. Redan före 1702 års brand (möjligen i sammanhang med det
