föregående tornbyggandet) uppfördes i stället för det vestra gafvelröstet ett särskildt kroppås-tak, som sträcker sig i norr och söder mellan tornen. Vid betraktande af denna nybyggnad kan man ännu tydligen se, att kyrkans hufvudtak före 1702 års brand var högre och spetsigare än nu. Tvärskeppet hade sina gafvelrösten kvar till 1702, men fick sedan sina nuvarande horisontela afslutningar. — De vanprydande murband, som nu mellan öfre radens fönster gå ned på sidoskeppens tak och bilda nedåt vända bågar, hafva tillkommit efter 1702. Förut höjde sig, i enlighet med stilens fordringar, lätta spiror från nedre ändan af nuvarande murbanden; från dessa spiror kastade sig sedan sträfbågar mot mellanskeppet. Öfver norra och södra por- talernas stora sträfpelare höjde sig då äfven ganska ansenliga spiror i stället för de nuvarande skorstenslika hufvarne. Den del af sidoskeppets kapellrad, som upptager de 3 första fönstren närmast öster om södra portalen, saknades ursprungligen. Sidoskeppet var utefter denna sträcka omedelbarligen begränsadt af ytterväggen, som var genombruten af 3 väldigt höga fönster med staf- och ros-verk af huggen sten; men år 1692 fylldes platsen medelst ett stort kapell eller grafkor. Den framskjutande byggnad, som finnes strax vester om norra portalen och innesluter den nuvarande sakristian, är sannolikt uppförd under den sista tredjedelen af 1600-talet.
Redan till sitt yttre gör kyrkan, oaktadt åtskilliga brister, ett behagligt intryck. Ännu mera gripande är hennes inre, och likväl äro bristerna därstädes både större och svårare att afhjelpa. Anblicken af hennes härliga, luftiga hvalf stores märkligt — och detta är kyrkans största brist — af de enformiga, döda murfälten, som omgifva mellanskeppet under öfversta fönsterraden. Under hvart och ett af dessa fönster ser
