orgelläktaren och orgelverket. Detta är såsom sådant mycket berömdt, men är — med hänsyn till kyrkan sjelf såsom ett arkitektoniskt verk — alldeles för stort. Dels är orgelverket för högt och bortskymmer det vestra rundfönstret, dels skjuter läktaren vida längre in i mellanskeppet än den borde.
Predikstolen och altardekorationen äro båda från förra delen af 1700-talet; den sednare uppgifves vara en efterbildning af altaret i den ryktbara Loretto-kyrkan. — Invid altaret på norra sidan är Erik den heliges skrin, hvari hans ben förvaras. Skrinet är af förgyldt silfver och förfärdigadt under medeltiden, ehuru repareradt under Johan 3. Benen skrinlades 1257 och flyttades från Gamla Uppsala 1273. — Framme i högkoret på norra sidan ses en grafsten öfver den förste Lutherske ärkebiskopen, Laurentius Petri. — Midt i kyrkan är Olof Rudbeck den äldres grafsten, med denna inskrift: Olavus Rudbeck Pater. Immortalem Atlantica Mortalem Hic Cippus Testatur. Eller på svenska: Olof Rudbeck Fadren. Atlantikan bevittnar hans odödlighet, denna grafsten hans dödlighet.
Om man från tvärskeppets norra sida går fram mot koromgången, har man genast till venster ett litet rum, som vanligen — fastän orätt — kallas »gamla sakristian». Här förvaras kyrkans dyrbarheter i guld och silfver, hvaribland följande må nämnas: en kalk af guld, rikt besatt med perlor och ädla stenar, tagen af Königsmark i Prag 1648 och skänkt hit af drottning Kristina; en kalk af förgyldt silfver, äfven besatt med perlor och ädla stenar, tagen i Polen under Karl 12:s fälttåg och skänkt af Magnus Stenbock; åtskilliga regalier, upptagna ur Johan 3:s och Katarina Jagellonicas grafvar; ett relikskrin, hvilket falskeligen kallas Arcimboldi aflatsskrin. Slutligen förvaras här en s. k. Torsbild, men som synes vara en Kristusbild.
