ett slott skulle vara befästadt, än därför att konung Gustaf ansåg fästningen komma att behöfvas. Sitt namn, »Styrbiskop», har det utan tvifvel erhållit däraf, att den forna ärkebiskopsgården (nuvarande Stallmästaregården) därifrån kunde med lätthet beskjutas.
Den midt emot Styrbiskop befintliga nordligaste delen af slottets vestra långsida är försedd med ett särskildt gafvelröste af alldeles samma form som en tvär genomskärning af södra flygelns tak. Detta — i förening därmed att samtliga fönstren i denna afdelning af långsidan äro blindfönster — har förmodligen gifvit upphof till den åsigten, att här en flygel, liknande den södra, begränsat borggården och slutat med ett stort torn på Styrbiskop. De omtalade blindfönstren skulle enligt denna åsigt utvisa, att man, sedan flygeln förstörts i 1702 års brand, och då man ej mäktade genast företaga sig dess återuppbyggande, nöjt sig med att tillsvidare afsluta slottet på detta ställe genom en provisorisk gafvelmur. Men om man invändigt undersöker den ifrågavarande muren, så finner man äfven här samma stora hvälfda fönster, som redan omnämnts hafva före branden utmärkt slottets hufvudvåning i allmänhet. Här äro likväl dessa fönster fullständigt igenmurade, hvaraf det kommer sig att ytterväggen kan uppvisa blindfönster. Af detta förhållande framgår obestridligt att före 1702 fanns här ingen flygel liknande den södra. Fönstrens igenmurande efter 1702 tyckes däremot antyda, att man då haft för afsigt att längre fram uppbygga en sådan. I sjelfva verket finnas ännu i behåll ritningar, utvisande att förslag varit å bane under sednare delen af 1700-talet att inreda slottet till kunglig bostad, och dessa ritningar upptaga en flygel på norra sidan i samma dimensioner som södra flygeln. Men ehuru borggården aldrig haft på norra sidan någon flygel likartad med den södra, har likväl mellan norra delen af vestra
