Om man följer den landsväg, som går ut från Kungsängstullen i riktning mot Norrtelje, kommer man efter en mils färd till Mora Stenar. Här vid gränsen mellan Tiundaland och Attundaland valdes eller hyllades konungarne under långliga tider samt förmodligen redan i hedentima. Stället är beläget straxt norr om landsvägen på en äng ; på södra sidan höjer sig en skogsbacke. Den egentliga hyllningsstenen, »Mora Sten», beskrifves såsom rund och mycket stor, hvilande på underliggande stenar, så att den var höjd öfver marken. Den nyvalde konungen upplyftades däruppå för att visas för folket. På stenen lades för hvarje ny hyllning en mindre sten, hvars inskrift innehöll den nye konungens namn samt dagen, då han här hyllats. På något afstånd rundt däromkring sägas 12 mindre stenar hafva varit ställda i en krets. — Kristian I uppgifves hafva varit den siste konung, som här hyllades (1457); men ännu långt sednare (1512) säges Sten Sture d. yngre här hafva hyllats till riksföreståndare. Redan under Gustaf I:s tid saknades hyllningsstenen. Yttre kretsen med sina 12 stenar är likaledes längesedan förstörd. Af namnstenarne torde blott 3 kunna anses återstå, men delvis förnötta och delvis sönderslagna. — De få kvarlefvorna äro inlaggda i ett helt litet kvadratiskt stenhus, som på tillskyndande af Gustaf 3 såsom kronprins blef uppfördt. Öfver dörren läses: »Mora Stenar 1770.» — Man finner att Mora Stenar, som nära motsvarar Tysklands ryktbara Rhense, delat dess öde att förstöras, men ej dess i våra dagar timade återuppståndelse. Kanske bör likväl hembjudandet af en sådan gärd åt vår histories äldre dagar anses för en nationalangelägenhet, hvilken vårt slägte ej borde försumma.
Ej långt från Mora Stenar, men närmare Uppsala och norr ut från den omtalade landsvägen ligger Linnés
