blädning, skogsh., skogs afverkande medelst utgallring (mots.: trakthuggning).
Blända, namn på en Värendskvinna, hkn, enligt gammal sägen, i spetsen för en skara kvinnor fr. Värend t. större delen nedgjort en und. dan. kon. Sven Grade i Småland (på 1150-talet) inbryt. krigshär o. t. lön därför erhållit den lika arfsrätt m. männen, s. Värendskvinnorna fr. urminnes tider åtnjutit.
blände, min., fören. af svafvel o. zink.
blänkare, kr., små afd. l. patruller af kavalleri, s. utsändas f. att vända fiendens uppmärksamh. fr. ngn operationspunkt.
blänkfyr, se fyr.
bläster, bergsh., gm blåsmaskiner nedtill i masugnar inpressad luft.
Bläu (lat. Cæsius), holl. lärd boktryckarfam., 1) Willem, mat. o. geogr., f. 1571 Alkmar, d. 38. Skr.: Novus Atlas (34/62), 6 bd. — Hans son 2) Joan, 1600/73. Skr.: Atlas major (62), 11 bd.
blödarsjuka, läk., medfödt o. ärftligt lidande, yttrar sig i stor benägenh. för stark blödn., t. o. m. i följd af den obetydligaste yttre åverkan.
blödning, läk., kan vara inre l. yttre, uppstår gm skada på l. sjukd. i blodkärl. Allt eft. s. artärer, vener l. hårrörskärl äro skadade, antager blödningen olika karaktärer o. leder t. döden, då den härrör från större blodkärl och ej i tid hämmas. Botemedel, se blodstillande medel.
blötdjur, Mollusca, en af djurrikets hufvudafd. B. hafva en mjuk, slemmig kropp, s. hos de flesta är innesluten i ett l. två kalkskal, hos andra naken o. försedd m. mjuka känseltrådar (trefvare) l. långa masklika fångarmar. B. delas i följ. klasser: hufvudfotingar, snäckdjur, musseldjur, manteldjur o. mossdjur.
b moll, tonk., tonart s. har b t. grundton och 5 ♭ till förteckning för h, e, a, d, g.
bōa, Boidæ, zo., giftfritt ormsläkte i s. o. mellersta Amer. B. constrictor, den största af dem, den s. k. jätteormen. B. äfven en ormlik pälskrage.
board (bård), eng., b. of trade, handelskollegium, -inghouse (-ha͡us), i England o. Amer. ställen, där främl. f. husrum o. föda.
Boas, Ed., ty förf., f. 1815 Landsberg, d. 53 där. Arbet. öfv. Goethe o. Schiller.
boasēr|a, fr., panela. -ing, panel.
Bober, bifl. t. Oder, t. v., 255 km.
Boberg, 1) Gust. Ferd., arkit, f. 1860 Falun. Bl. hans byggn.-verk märkas: Elektricitetsverket och Centralposthuset i Sthm samt prinsarne Eugens och Wilhelms palats på Djurgården. Utsökt detaljbehandl. Framstående som utställningsarkit., senast vid utställn. i Sthm 09. Etsare. — Hans hustru 2) Anna Katarina, f. Scholander (dott. t. S. 1.) 64.. Målarinna, mångsidig utöfvar:a af konstslöjd,
Bo'brikov, Nikol. Ivanovitsch, ry. ämb., gen.-guv. i Finld, f. 1839, sökte russificera Finld, mörd. 04 af E. V. Schauman.
Bobruisk, ry. befäst st. vid Beresina, 35,177 inv. 1812 belägr. af fransm.
bocc'a it., mun; con b. chiusa (-kiusa), tonk., med sluten mun.
Boccaccio (bockatt'jå), Giov., it. skald, f. 1313 Paris, d. 75 Certaldo vid Florens, skapare af den it. klassiska prosan. Skr. Dantes lefnadsbeskrifn. Hufvudverk: Il Decamerone.
boecāle, it. våtvarumått ifr. 0,79/1,83 l.
Boccherīni (båck-), Luigi, it. komp., f. 1743 Lucca, d. 05 Madrid. Skr. symf., kyrko- o. kammarmusik.
Bocchetta (bockätt'a), pass i ligur. Apennin., 780 m. h.
boccia (bått'ja), it. spel m. kulor.
Bochara, se Bokara.
Boch'nia, st. i Galizien, vid Raba. 10,049 inv. Stora stensaltgrufvor.
