hängsmycke af guld l. brons från hednatiden; 2) numism., medeltidsmynt af tunn silfverplåt m. prägel på en sida.
brakved, se Rhamnus.
brakycefāl, gr., mska m. kort hufvudskål. Motsats: dolikocefal.
Brām|a, ind. gud, världens o. mskns skapare, -aism, hinduernas rel., antagande B. ss. högste gud. -aner, hind. teologer, hka jämte offer- o. tempeltjänst äfv. utöfva världsl. befattn.; utgöra den 1:a af de 4 ind. kasterna.
Bramah, Jos., eng. mek., f. 1749 Stainborough, d. 14, uppfann 1796 hydraul. pressen o. det s. k. bramahlåset.
Bramante, egentl. Donato d'Angnolo, it. arkit, f. 1444 Castel Durante, d. 14 Rom.
Bramaputra, en af Asiens största fl., 2,888 km. l.; bildar v. sitt utlopp i Beng. viken jämte Ganges ett stort deltaland.
Brambeck, Ax. Edv., bildh., f. 1843 Hälsingborg, har utfört Sorg, Psyke m. m.
bramīner = bramaner (se und. Brama.
bram|rå, näst öfversta rån. -segel, seglet vid bramrån. -stång, andra delen af masten, nedifr. räknadt.
brand, 1) bot, se brandsvamp. — 2) Gangræna, patol., lifvets upphörande i en kroppsdel, s. därvid ant. uppmjuknar o. sönderfaller (fuktig b., kallbrand, sphacelus) l. förtorkar (torr b., mumifikation). Kan äfv. angripa bensystemet (nekros). Orsaker: kross-sår, förbränn., förfrysn., frätande ämnen, tillsnörning l. annat ihåll. tryck (liggsår), vissa bakteriers (tillhörande de s. k. sårbakterierna) inkommande i väfnaderna (ss. vid hospitalsbrand), vissa sjukdomar, ss. tyfus, kopporna m. m. Behandl.: omslag med karbololja, kamfersprit o. d., stärkande medel, ss. kina, vin, frisk luft, kraftig föda m. m. Åldersbrand, s. förorsakas af rubbn. i blodomloppet, angriper vanl. tårna, men ofta äfven foten o. smalbenet.
Brandelius, B. J. G., militär o. mål., f. 1833 Fredsberg, d. 84.
Brandenburg, 1) preuss. prov. o. preuss. monarkiens stamld, 39,896 kv.km. 3,108,554 inv. Slättland. Hst. Berlin. B., som 1144 blef markgrefsk., förlänades 1415 ss. kurfurstend. åt Fredrik VII af Hohenzollern, från hkn härstammade kurf. Fredr. III (1688/13), s. 1701 ss. Fredr. I antog titeln kon. af Preussen (se vidare Preussen). — 2) st. i B. 1, vid Havel, 49,250 inv. Domkyrka, fabr.
Brandenburg, Friedr. Wilh. v., gref., f. 1792 Berlin, son t. kon. Fredrik Vilh. II o. grefvin. Dönhoff, 48 gen.-löjtn. o. s. å. min.-pres., d. 50.
Brander, se Sköldebrand.
Brandes, 1) Georg, dan. lit.-hist., f. 1842 Köpenh., dels på resor, dels i Danmark. Skr.: Hovedströmninger i det 19:e århundredes lit. m. m. — Hans bror 2) Edv., förf., dram., f. 1847, folketingsman (vänstern) sed. 81. Skr.: Et besög (uppf. i Sthm), En förlovelse m. m.; har äfven öfvers. några fornind. skådespel.
Brandis, Krist. Aug., ty. filol. o. filos., f. 1790 Hildesheim, d. 67 ss. prof. i Bonn. Skr.: Handb. d. griech.-röm. Philos. (35/66).
brandrör, se perkussions-, tidrör.
brandsats, kr., blandn. af harts, salpeter, svafvel o. mjölkrut.
brandskepp, brännare, m. brännbara ämnen fylldt fartyg, afsedt att antändas o. sätta eld på fientl. flottor.
brandsvamp, Ustilagineæ, Ascidiomycetes, bot., parasitsvampar hos näringsväxter, som de förstöra.
Brandt, Enevold, dan. adelsm., f. 1736, halshuggen 72. Struensees förtrogne.
Brandt, Georg, kem., f. 1694 Riddarhyttan, 57 bergsråd, d. 68. Uppt. kobolt.
