f. 1807 Mottier, d. 73 s. prof. i Cambridge vid Boston. Bereste Europa, N. Amerika, Brasil. Motst. till darwinismen. Studerade fiskarna, gletscherna. Skr.: Rech. s. l. poissons fossiles (38/42), Embryol. du Salmouer (40), Etudes s. l. glaciers (40), Syst. glaciaire (47). Grund, naturhist. museum i Cambridge.
agāt, min., best. af växl. lager af olikfärgade kiselsyrevarieteter. Kalcedon, jaspis.
Agāta, d. hel., d. 5/2 251. Martyr.
A'gato, d. hel., påfve 678/81, gmdref monoteletismens fördömande 680.
Agatok'les, tyrann i Syrakusa, f. 361 f. K., krukmakarson, reg. fr. 317, eröfr. Sicilien, lät, förgiftad, bränna sig lefvande, 289.
Agāve, träd-aloë, Amaryllideæ, Amerika: Mexico; märgen ätb. Af saften beredes en dryck (pulque), af bladfibr. tågor.
Agelādas, bronsbildh. Argos, fr. 520 till 460 f. K. Lärare för Feidias, Myron, Polykleitos.
Agence Havas (aschangs'avās), stor telegrambyrå i Paris.
agen'da, (lat., »hvad som bör göras»), i d. luth. o. unerade kyrkan saml. af kyrkl. formulär.
agent', lat., yrkesmässig förmedlare. Handelsagent, försäkringsag., polisag. (person s. verkställer efterspaningar), politisk ag. (s. i hemlighet arbetar i polit. intresse.) ūr, ombudskap.
agēra, lat., handla, spela.
Agesan'dros, bildh. fr. Rodos, »Laokoon» (se d. o.).
Agesīlaos, kon. i Sparta; f. 442 f. K., reg. 399, bekämp. perserna 396/94 i Asien, segrade 394 öf. tebanerna vid Koroneia, räddade Sparta undan Epameinondas, d. 358.
Agger kanal förenar Limfjorden m. N.-sjön.
agglomerāt, geol, sammanhopning.
agglutination, lat., hophäftn., hoplimning, hopfästning.
agglutinerande språk bilda ordform, gm smnfogn. af 2 l. flera rötter.
aggregāt, lat., smnhopning,
aggregationstillstånd, kem., de olika tillst., hvari kroppar kunna befinna sig: fast, flytande, gasformigt.
aggressīv, lat., anfallande.
agiatamen'to (addja-), it., tonk., makligt.
Agincourt (aschängkûr), by i Frankrike, där Henr. V af Engld segrade öfver fransm. 1415.
āgio, it., öfverskott i pris på mynt o. värdepap. öfver nomin. värdet, -tage (-tasch), spekul. på agiovinst.
Agis, 4 kgr i Sparta. A. I, stamfader för de båda kon.-släkterna. A. II, 426/399, fältherre i pelop, krig. A. III, 338/330, d. i slag. v. Megalopolis. A. IV, 244/240, sökte reformera spartan, författn., men störtades o. afrättades.
agitāto (adji-), it., tonk., upprördt.
agit|ātor, lat., polit. uppviglare. -era, uppvigla.
Aglaj'a, en af de tre gracerna.
agnāter, i rom. riket de und. samma husfadersvälde stående personer, numera skyldemän af mankön, ättemän.
Agne, kon. af Yngl.-ätten.
Agnes, 1) d. hel., dag 21/1. — 2) A. af Poitou, mor till kejs. Henrik IV, reg. till 1062, d. 77 Rom. — 3) A. af Meran, 1196 gift m. kon. Fil. Aug. i Frankr., s. hon måste lämna, emed. hans förskjutn. 1:a gemål Ingeborg ännu lefde, d. 1201 Poissy. — 4) A. hertigin. af Meran, den s. k. hvita frun, lär ha dödat sina 2 barn med gref. Otto af Orlamünde 1213 o. till straff undergått botöfning.
Agnes Sorel', fr. kon. Karl VII:s älskarinna, f. 1409, d. 50.
Agni, ind. myt, eldens gud.
ag'nus Dei, lat., Guds lamm, Joh. 1: 29. Amuletter af påskljusvax. s. påfven 1:a o. 7:e året af sin regering inviger o. bortskänker.
agōner, täflingsstrider vid de grek. nationalfesterna.
