mot Danm., 14 mot Norge, åstadkom smnslagn. af örlogsflottans o. arméns flotta, 23 gen.-amiral, föranledde den s. k. skeppshandeln (se d. o.), tog afsked 28, d. 33. — 2) Gust. Albr. Bror, frih., milit., f. 1780, deltog m. utmärkelse i sl. vid Bornhöft 13, 26 gen.-löjt., 40 statsråd, d, Jönk. 77. — 3) Jak., frih., milit., f. 1782, deltog i krigen i Pommern o. Norge 08, gen.-major 26, uppträdde verksamt vid riksd. 09 o. 28, d. 57. — 4) Gust. Ol., hist.- o. genremål., f. 1815. Hans tafla Karl XII:s lik föres öf. de norska fjällen prisbelönt i Paris 78, sed. 99 dir. vid k. konsthögskolan. — 5) Helena Elisab. Florent. (Ellen), skådesp., f. Hedlund 60, g. m. 1) skådesp. V. Hartman 81/91 2) frih. B. Cederström 98; 86 premiäraktris, framstående i »backfisch-roller.»
cedilj', fr., ett tecken und. bokst. c (ç), s. utmärker, att den skall uttalas som s framför hård vokal.
Cēdrela, L., Cedreleæ Af C. odorata L , i trop. Amer. o. V. Ind., cigarrlåd- o. sockerkistträ.
cedro-olja, se citronolja.
Cēladon, ett herdenamn; öm älskare.
Celakovsky (tsche-), Ladislav, böhm. skald, f. 1799 Strakonitz, d. 52 Prag. Utg. Volkslieder aller slaw. Stämme m. m.
Celāno (tsche-), it. st., 9,725 inv.; i närh. den torrlagda sjön C. (Lacus Fucinus).
celeb|er, lat., ryktbar, namnkunnig, -rera, fira, -ritet, högtidlighet, berömd person.
Celébes, d. östligaste af de 4 stora Sunda-öarna, 179,416 kv.km., omkr. 1,436,000 inv. 4 halföar. Vikar: Tomini, Tolo, Boni. Största del. af C. bildar holl. guv. C. med hst. Makassar.
Celébes-sjön, del af Ind. haf. mel. Celébes, Borneo o. Suluöarna.
celestīn, min., svafvelsyr. strontian, fr. Sicilien, Ungarn.
celestīner, munkorden, stift. 1254 af Peter de Murrhone (sed. påf. Celest. V). Sträng afsöndr. Dräkt: hvit rock m. svart hätta o. svart skapular. Nästan utdöd.
Celestīnus, 5 påf. und. 5:e, 12:e, 13:e årh., utan betydelse.
Celesyrien (Coelesyrien), g. geogr., lågland mel. Libanon o. Antilibanon. St. Heliopolis (Baalbek).
celibāt, lat., ogift stånd (om män), fr. Greg. VII tvång för rom. kat. präster, i den gr. kyrk. endast för biskopar.
cell, lat., litet, afskildt rum (i kloster l. fängelse). — Bot. o. zo:, grundorganet för växter o. djur, hvaraf alla kroppens väfnader bildas; en mikroskop, liten kropp, s. i sin typiska form består af en gmskinl. kornig massa, protoplasma, o. en däri liggande kärna. Hos växterna omslutes dessutom protoplasmat af en cellvägg af cellulosa.
cella, lat., gemak, afskildt rum i de gr. o. rom. templen.
cellbildning, bot, cellernas förökning, tillgår vanl. på det sätt, att en l. flere celler bildas i en annan, s. därvid sönderspränges; anat., inom djurkroppen sker cellbildningen i allmänh. sålunda, att kärnan delar sig i tvänne, protoplasmat samlar sig kring de nya kärnorna o. slutligen de nya cellerna blifva själfständiga.
Celle, st. i Hannov. vid Aller, 19,883 inv.
Cellīni (tschell-), Benvenuto, guldsmed o. bildh., f. 1500 Florens, d. där 71. Själfbiografi.
cellulār-patologī, af Virchow uppställd teori, enl. hkn kroppens sjukdomar uppstå i dess celler.
celluloīd, ämne, s. beredes af målet bomullskrut o. kamfer, blir vid upphettn. plastisk, eljes mycket hård. Nyttjas till kammar, biljardbollar, pianotangenter m. m. Ss. lättantändl. (140°) farlig.
cellulōsa, lat., cellämne, den tunna membran, s. omsluter växtcellerna, består af kol, väte o. syre.
