czar, se tsar.
Czartorys'ki (tschar-), 1) Ad. Kasimir, furste, f. 1734, 63 polsk tronkandidat, und. Napol. I marskalk för pol. riket, 15 ry.-pol. senator, d. 23 Sieniava. — Hans son 2) Adam Geo., furste, f. 1770, Alex. I:s af Ryssl. vän o. min., från 31 hufvudman för de pol. emigrant., d. 61 Paris.
czecher (tsche-), se tscheker.
Czenstochova (tschenstokau), st. i ry. Polen vid Varta, 53,650 inv.
Czermak (tsche'r-), J. Nepomuk, fysiol., f. 1828 Prag, d. 73 s. prof. i Leipzig. Införde struphufvudspegeln.
Czernagōra (tscher-), illyr. namn på Montenegro.
Czernovitz (tscher-), hst. i Bukovina vid Prut, 32,300 inv. Univ. Bisk.
Czerny (tschērni), 1) Georg, Serbiens befriare o. 1:e furste, f. 1766, svinaherde o. kreaturshandlare, 04 landets öfverhufvud, 04/11 segrar öfv. turkarne, 13 fördrifven, 17 eft. sin återkomst mördad. — 2) Karl, pianist, f. 1791 Wien, d. där 57. Komp. etyder.
Cöpenick (Köpniek), preuss. st. vid Spree o. Dahme, 27,721 inv. bekant för skom. Vogts bravad.
Ord, som icke återfinnas under C, torde uppsökas under K.
D.
D, d, 4:e bokst. i alfab.; tonk., andra tonen i den diatoniska skalan. Rom. taltecken för 500. D. förkortn. för Decimus, Divus, Dominus; d. = penny (eg. denarius).
Daa (då), Ludv., nor. polit. o. tidningsman, f. 1809, d. 77; 45 presid. i odelstinget, 48/56 red. för »Kristianiaposten», 51/53 för »den norske tilskuer». Skandinav. politik.
Daae (då), Ludv., nor. hist, f. 1834, sed. 76 prof. i Kristiania, d. 10. Inlade stor förtjänst om Norges hist.
da cāpo (abbr. D. C), it., tonk., från början.
Dachstein, topp på Salzburg, alp. 3,001 m.
Dacien, g. geogr., land mel. Teis, Donau, Prut, Dnjestr, Karpaterna.
Dacke, Nils, bonde, anf. i den eft. honom uppkall. Dackefejden, född i Blekinge, intog i spetsen för Smålandsbönder Kronobergs slott 1542, plundrade och härjade, slagen vid Åsunden 43, flydde t. Blekinge, där han lär ha skjutits i Rödeby skog s. å.
dadel, d.-palm, se Phoenix.
Dædalus, se Daidalos.
Daf'ne, gr. myt, nymf, förvandlad t. ett lagerträd.
Daf'nis, gr. myt, herdeyngl., förvandlad t. en sten.
Dag, nord. myt, 1) Dellings son med Natt. — 2) D. den vise, sv. sagokon., Dygves son, berömd för sin vishet.
Da'gana, fr. handelsst. vid Senegal, omkr. 5,000 inv.
Dagbladet, 1) dan. tidn., grundl. 1851. — 2) nor. tidn., grundl. 1868.
Dagens nyheter, liber. Sthmstidn., grundl. af R. Wall 1864.
dagerrotypī (-gär), af Daguerre uppf. sätt att fixera bilden af ett föremål i en camera obscura.
dagfjärilar, se fjärilar.
dagg, vid klar himmel skeende utfälln. af fuktighet på föremål, s. gm värmeutstrålning verka afkylande på den omgifvande luften o. bringa i densamma befintlig vattenånga t. kondensation.
dagg, holl., straffredskap.
dagg'ert (eng. dagger), kort svärd, ett slags dolk.
daggmask, Lumbricus L., af ringmaskarnas klass o. glattmaskarnas ordn. Vanliga d., L. communis Hoffm., ända till 25 cm. l., trifs i fet o. fuktig jord, allmän.
