fly t. Norge o. därifrån t. Rostock, där han afrättades.
Dall' Ongaro, Franc, it. skald, f. 1808, d. 73 s. prof. i Neapel. Skr. dikter, dram., nov. m. m.
Dalman, Vilh. Fredr., förf., publicist, f. 1801, 33/50 red. af »Dagligt Allehanda», 49/50 af »Aftonposten», d. 81. Skr.: Några anteckningar från våra ståndsriksdagar 1809/66.
dalmātica, lat., kat. kyrk., lång hvit ämbetsdräkt för diakoner.
Dalmatien, (-mātsien), österr. kronld. Gränser: n. Kroatien, ö. Bosnien, Herzegovina, Montenegro, v. och s. Adriat. haf. 12,832 kv.-km. 593,784 inv., hvaraf 15,279 i tal. Näring.: sjöfart, fiske, olivodl., vinodl., boskapssköts. Mycket bergigt. Hst.: Zara. Öfr. st.: Sebenico, Spalato, Stagno, Slano, Ragusa, Cattaro. Deladt i 14 distrikt.
dalripa, Lagopus lapponicus L., af hönsfåglarnas ordn. Om vintern snöhvit, om sommaren spräcklig m. vingpennor och buk hvita. Stannfågel. Värdefullt villebråd.
dal segno (sen'jå), it., tonk., »från tecknet» (§), vid omtagning af en sats.
Dalsland, se Dal.
Dalslands kanal, förenar vattendrag i Värmland o. Dal med Vänern.
Dalton (dåltn), John, eng. fys., f. 1766, d. 44. Undersökte gasers utvidgn. o. ångors spänstighet.
daltonism', »rödblindhet», färgblindhet, uppkallad efter J. Dalton, hvarvid rödt synes svart.
daluppror, 1:sta d. (1524/25), uppkom af allm. missnöje m. Gustaf Vasas åtgärder, underblåstes af de afsatte bisk. Peder Sunnanväder o. Mäster Knut. — 2:dra d. (1527/28), orsakades af dryga skatter, leddes af Daljunkaren, slutade med hufvudmännens afrättande. — 3:dje d. l. klockupproret (1531), orsakades af klockskatten, leddes af Måns Nilsson på Aspeboda o. Anders Persson på Rankhyttan, hka jämte ngra andra afrättades 1533. — 4:de d. l. »Den stora daldansen», utbröt 1743, åsyftade att få den dan. prinsen Fredrik till tronföljare, leddes af Skinnar Per Andersson o. Gust. Schedin, s. med upprorshären aftågade till Sthm, där den skingrades o. ledarne afrättades.
Dalälfven, Dalarnas hufvudfl., bildas af Ö.- och V.-D., utf. i Bottniska viken, 455 km. Älfkarleby-fallet 1 mil från D:s mynning.
Damān, 1) ostind. landskap i Pandjab mel. Indus o. Solimanbergen, fruktbart. — 2) port. hamnst. på v. kust. af v. ind. halfön. 30,000 inv.
Damanhur, st. i Nedre Egypt. vid Mahmudeh-kanal. 27,236 inv.
Dāmara, folkstam i s. v. Afrika, nomadiserande herdar, sönderfalla i ovaherero, s. drifva boskapsskötsel o. åkerbruk, o. houkoin, s. äro negrer o. idka jakt. Deras land kallas D.-landet. Koppar, elfenben.
damascering, en i Damaskus uppf. konst att gm etsning framställa figurer på järn l. stålarbeten, is. vapen.
damas'ker, benbeklädnad, s. knäppes utanpå strumporna.
Damas'kus, arab. Dimischk-eschscham, hst. i Syrien o. Palestina vid Antilibanon, 140,500 inv., 200 moskéer samt kristn. kyrkor, klost. Klingor, plommon, rosor, drufvor. 64 f. K. romerskt, 632 e. K. eröfr. af Omar, 1516 turk.
damast', fasoner, siden-, ylle- l. linnetyg (urspr. från Damaskus.
Dāmasus, två påfvar i 4:e o. t 11:e årh.
dame (dām; af lat. domina, härskarinna), fr., kvinna af stånd. -jeanne (-schann), m. flätverk omgifven glasflaska t. förvar, af frätande vätskor.
Damiāni, Piet., kard., f. 1007 Ravenna, bisk. af Ostia, förberedde
