Sida:Uppslagsbok för alla 1910.djvu/20

Den här sidan har korrekturlästs
31 [ALE–ALF]32
Alexander Nevsky–Alfons

aristot. tankeformerna på de kristn. dogmerna, lärde fr. 1222 som franciskan i Paris, d. 1245. Skr.: Summa universæ theologiæ.

Alexan'der Nev'sky, ry. storfurste, fr. 1247 i Novgorod, 52 i Vladimir, f. 20, d. 63, förklarad helig, slog svenskarne vid Neva 40.

Alexander-sagan, dess hjälte A. d. store. Källa: Pseudo-Kallistenes (200 e. K.). Ofta poetiskt behandl., af Lamprecht o. a. (Däraf namnet på versslaget alexandrin).

Alexandertåget, relieffris af Thorvaldsen.

Alexandrette, Iskanderun, turk. st. i Syr. vid A.-viken, 1,500 inv. Grund. 333 f. K.

Alexandrīa, egypt. st. vid Medelh. Grund. 332 f. K. af Alex. d. store, ford. 1 miljon inv., nu 319,766, hvaraf 50,000 europ.; hamn, fyrtorn (Faros). Mahmudiekanalen. Export: bomull, skidfrukt, lin, hampa, indigo, socker, gummi, opium, ull, droger. Import: siden, kläder, läder. 640 intogs A. af Amru. Besatt af fransm. 1778/01. 1882 bombard. af engelsm., lagdt i aska af egypt.

alexandrīn, jamb. vers m. 6 fötter, cesur i midten, vanl. parvis manl. el. kvinnl. med slutrim.

alexandrinska bibelöfversättningen, se Septuaginta.

alexandrinska biblioteket, d. berömdaste boksaml. i forntiden, grundl. af Ptolemaios Filadelfos, 700,000 bd, förstördt af kristna und. ärkebisk. Theophil 391.

alexandrinska skolan, blomstrade is. i 3:e årh., befattade sig is. med den gr. litteraturen, sökte gifva krist.-dom. en vetenskapl. grundval.

alexandrinska tidsåldern, tiden för den gr. litteraturens blomstr. i Orienten (efter Alex. d. st.), is. i Alexandria (Egypten) und. Ptolemaierna 323/30 f. K., hade sin efterblomstr. ända tills Egypten eröfrades af araberna 30 f.K. till 640 e. K. Skaldekonst. und. A. t. är korrekt, men utan poesi, betydande matematik, astron., kritik, dialektik. Betyd.: Arkimedes, Eratostenes, Aristofanes fr. Byzantion, Zoilos. I filos. härskade neoplatonismen.

Alexandrōpol, ry. st. i Transkaukasien, 32,018 inv.

Alexan'drovsk, 1) rysk fästn. vid Dnjepr., 24,196 inv., 2) hamnst. Öst-Sibirien, vid Kolabukten, grundl. 1895. Zool. station.

Alexēl, 1) A. Mikajlovitsch, ry. tsar, f. 1629, reg. 45, utvidgade riket i väster o. fullbordade Sibiriens eröfr., d. 76, fader till Peter d. st. — 2) A. Petrovitsch, son till Peter d. st., f. 1690 Moskva, motarbetade sin fars reformer, flydde, hemlockades o. dog. 1718 i fängelse.

Alex'ios I Komnēnos, byzant. kejs., f. 1048 Konstantinopel, stred mot seldschukerna, kom i konflikt med korsfararne, d. 18.

alfa (A, α), 1:a bokst. i gr. alfab.; bildl., början.

alfabet, saml. af ett språks bokstäfver; namnet af alfa o. beta, första gr. bokst. Öfver 400 a.

Alf Alreksson, kon. af Yngl.-ätten.

Alfeios (-fej'-), g. geogr., Alfeo, största pelopon. fl., mynnar ut i Jon. haf. Sträckvis underjordisk.

alfer, fornnord. myt., ett slags goda naturväsen.

Alfiēri, Vittorio, grefve, it. dramat., f. 1749 Asti, d. 1803 Florens. Arb. 5/15, 22 bd.

Alfons, 1) A. I (Affonso), förste kon. af Portugal, fr. 1139, son af Henrik af Burgund, f. 1110, besegrade morerna 39 vid Ourique, fastställde riksförfattn. i Lamego 43, d. 85. — 2) A. V. afrikanen, kon. af Portugal 1438/81, eröfr. Tanger o. Kastilien, men afstod från det sistnämda. — 3) A. X, d. vice, kon. af Kastilien, f. 1226, reg. fr. 52, 57 vald till tysk kon., 82 fördrifven af sin son Sancho, d. 84 Sevilla. Verkade för lagstift. o. astron. (Alfons. tabellerna), — 4) A. XII (Alfonso), kon. af Spanien fr. 1874, son till Isabella