Delsbostintan, se Blumenthal, Ida.
del'ta, den mel. Nilens utloppsarmar liggande del. af Egypten, s. liknar ett gr. delta (Δ): sedan i allmänhet namn på låga landsträckor vid flodmynningar.
déluge (-lysch), fr. öfversvämn., syndaflod. Après nous le d. (aprä nû lö'-), »efter oss syndafloden», hvad s. händer efter oss, rör oss ej.
delus|ion, lat., gäckeri, -orisk, gäckande.
Demādes, athen. talare, Demostenes' motståndare, afrättad 318 f. K.
demagōg, gr., ursprungl. folkledare, nu folkuppviglare. Demagogische Umtriebe, ty., dem. stämplingar.
demark', gr., folkbehärskare; i Athen föreståndare för en demos (kommun).
demarkationslinje, lat., gränslinje mel. härar vid vapenstillestånd.
demaskēra, fr., af taga masken; afslöja.
Demāvend, högsta topp på Elbrus-bergen, 5,670 m. h. Vid dess fot st. D. 3,000 inv.
Dembin'ski, Heinr., pol. gen., f. 1791, stred und. Napoleon I, 30 öfverbefälh. för pol. o. 49 för ungar. armén, flydde t. Turkiet, d. 64 Paris.
démêlé (-mälē), fr., tvist, handgemäng.
dementī, fr., vederläggning.
Demerara (-ara), Demerary (-räri), grefsk. i brit. Guyana, kusten mel. Berbice o. Essequibo, 173,898 inv. Namnet af fl. D., 300 km. Utf. i Atlant. Hst. Georgetown.
Demēter, gr. myt, lat. Cēres, årsväxtens gudinna.
Demētrios, 1) Falereus (-evs'), gr. talare o. filos., förvaltade Athen 319/307 f. K., d. 283 Egypten. — 2) D. Poliorkētes, »stadseröfraren», kon. af Makedonien, son till Antigonos, härskade från 307 f. K. i Athen, eröfr. 294 Mak., 287 fördrifven, d. 283 Apameia i Syrien. — 3) D. Sotēr, kon. af Syrien 161/151 f. K., son af Seleukos IV. Hans son 4) D. Nikātor, 146/126 kon. af Syrien.
Demētrius, se Dimitri.
Demīdov, Anatolij, ry. furste, diplom., lärd, f. 1812, ägde en rik konstsaml., d. 70 Paris.
demimonde (dömimångd', fr. »halfvärld», namn på tvetydiga, men till det yttre elegant uppträd. fruntimmer.
deminutio cāpitis, lat., upphäfvande af en persons rättsställning.
Demir-kapu, turk., »järnporten», pass mel. Kasp. haf. o. Lesgiska berget.
demission, fr., nedslagenhet, ödmjukhet.
demiterm, fr., dyna, s. und. direktoriets tid nyttjades af kvinnorna för att låtsa hafvandeskap.
demiurg', gr., »verkmästare»; hos gnostikerna: världens skapare; hos nyplatonikerna: världssjälen.
Demm'in, pom. st. vid Peene, 12,079 inv.
demobilisēra, fr., kr., försätta på fredsfot.
demografī, gr., folkbeskrifn., is. statistisk.
demoiselle (dömåasäll'), fr., ogift, ofrälse fruntimmer.
demokratī, gr., folkvälde, d. v. s. statsskick, enl. hkt medborgarne själfva utöfva styrelsen; antingen absolut, när statens angelägenh. af göras af folkförsamlingen, ss. i forn. Athen, eller representativ, när folkvalda representanter utöfva makten. — Demokrāt, anhängare af folkvälde.
Demo'kritos, gr. filos., f. omkr. 460 f. K. Abdera, d. omkr. 360, grund. atomlär., ansåg jämnmod o. lugn vara lifvets lycka, kroppsl. njutn. i allmänh. afskyvärda.
demolēra, fr., förstöra, slopa (en fästning).
dēmon, demōn, gr., ande, genius, djäfvul. -isk, djäfvulsk. -ologi, läran om d.
Demonēsi, Prinsöarna, turkisk ögrupp i Marmarasjön.
demonstr|ant', lat., person, s. demonstrerar. -ation, förklaring; låtsad trupprörelse för att afleda fiendens uppmärksamhet.; offentlig
