detachemang, fr., kr., i särsk. uppdrag utsänd mindre truppstyrka.
Detaille (dötaj'), Edouard, fr. bataljmål., f. 1848 Paris. Praktverk: L'armée française (85).
detalj, fr., närmare omständighet. -handel, h. i smått.
detektīv, lat., heml. polistjänstemän till uppspårande af förbrytelser o. förbrytare.
detention, lat., kvarhållande. -shus, korrektionshus.
detergen'tia, lat., sårrenande medel.
determin|ation, lat., afgörande, beslut. -ativ, bestämmande. -era, bestämma, fastställa. -ism, filos., åsikt, att den mänskl. viljan är ofri o. förutbestämd i sin verksamhet. Mots. indeterminism.
detest|ābel, lat., afskyvärd. -era, afsky.
Detlef, Karl, pseud., f. Klara Bauer.
Detmold, hst. i Lippe v. Werra, 13,272.
Detmold, Joh. Herm., ty. riksmin., f. 1807 Hannover, d. 56.
detonēra, fr., falla ur tonen; förbrinna med knall.
détour, (-tûr), fr., afväg; omsvep.
Detroit (ditråjt), st. i n.-amer. staten Michigan vid D.-floden, 309,653 inv.
detronisēra, fr., störta från tronen.
Dettingen, bai. by vid Main. Sl. 1743.
Deukālion, gr. myt, Prometeus' son, öfverlefde m. sin gemål Pyrrha den stora floden. Grekernas stamfar.
de'us ex māchina, lat., »en gud ur maskinen» (näml. teatermaskineriet), omotiveradt uppträdande person, s. löser ngn svårighet is. i teaterpjäser).
Deuteronōmion, gr., »den 2:a lagen», 5:e Mosebok.
Deutsch-Eylau, se Eylau.
Deutz (döjts), befäst st. i Rhenprov, vid Rhen, midt emot Köln, hvarmed den är införlifvad sed. 1888.
deux-battant, se döbattanger.
Dev, pers. myt., ond ande.
Deva, sanskr., gud.
devalvation, fr., nedsättning i värde (is. om mynt).
devanāgari, rättare nagari, namn på det yngsta af de gamla ind. sanskritalfabeten.
devastation, lat., ödeläggelse.
developpēra, lat., uppveckla, utveckla.
Dev'enter, holl. befäst st. vid Yssel 27,182 inv.
devestēra, lat., afkläda, afsätta (från prästerl. ämbete).
De Wet, Christian, boer-gen., f. 1854, en af härförarna i det syd-afrik. kriget (1900).
deviation, lat., en kropps afvikn. fr. dess bana l. riktn., is. ett skepps, en magnetnåls, en kulas.
devīs, fr., sinnebild, valspråk.
De Witt, Johan, se Witt.
devolutionskriget, krig, som Ludvig XIV började 1667, för att på grund af d. i Drabant gällande d.-rätten, ss. gemål till den sp. kon. Filip IV:s äldsta dotter, bemäktiga sig sp. Nederländerna. Han åtnöjde sig i fred. i Aachen 1668 med 12 gränsfästningar.
devōniska formationen, geol., den 2:a format. und. den paleozoiska perioden, består väsentl. af sandsten, gråvacka, lerskiffer o. kalksten. Pansarfiskarnas o. de första landväxternas period.
Devonport (dävn'pårt), befäst eng. st. v. Kanalen o. Tamar. 75,334 inv. Hamn, arsenal, dockor.
Devonshire (devv'önshir), grefsk. i s. v. Engl. 6,746 kv.km. 660,444 inv. Hst. Exeter.
Devonshire, (~), Spencer Cavendish, hert. af, förr bekant som markis af Hartington, eng. statsm. f. 1833, 66/67 krigssekr., 75/80 liberal opposit.-ledare, 80/82 min. för Indien, 95/03 pres. i heml. rådet, d. 08 Cannes.
devotion, fr., andakt, skenhelighet.
Devrient (dövriäng'), ty. skådesp.-familj, 1) Ludw., f. 1784 Berlin, d. 32, genialisk i både komedi o. tragedi. — Hans tre brorsöner: 2) Karl Aug., f. 1797, d. 72. Karaktärsroller. Hustru Schröder-D.;
