Sida:Uppslagsbok för alla 1910.djvu/213

Den här sidan har inte korrekturlästs

målad bild, m. konstgjorda ljuseffekter ss. morgon- o. aftonbelysning, månsken o. s. v.

diorīt, gr., min., grof- till finkorn. blandn. af hornblände o. albit.

dioskūrerna, Kastoro. Polydeukes (Pollux), tvillingsöner af Zeus o. Leda, skeppsfartens och gästvänskapens beskyddare.

Diospyros L., Ebenaceæ. D. lotus L., i N. Afrika o. orienten, med ätbara frukter, dadelplommon. Lämnar grön ebenholts.

dipleidoskōp, gr., instrument till bestämmande af tiden, när en stjärna l. solen går gm meridianen.

diploë, gr., svampakt, väfnad inuti ben.

diplokocker, gr., ett slags bakterier, af hvilka två och två förekomma bredvid haa.

diplōm, gr., urkund, utnämningsbref.

diplomatārium, lat., saml. af äldre diplom l. urkunder.

diplomat, gr., person, s. representerar en stat vid ett utländskt hof. -i, gr., inbegreppet af de i förhållandet mel. stater gällande grundsatser, regler o. bruk. -ik, gr., vetensk. om undersökning af gamla urkunder, -isk, gr., noggrann, beräknande. Se vid. diplomati, diplomatik.

diplomatiska kåren, fr. Corps diplomatique, samtlige utländske sändebud o. deras attachéer vid ett hof.

diplopī, gr., dubbelseende; ögonsjukdom, hvarvid föremål synas dubbla.

dipodī, gr., versl, förening af två versfötter.

Dippel, Joh. Konr., ty. teol., f. 1673 nära Darmstadt, förde ett kringirrande lif, kom 26 till Sverige, uppträdde mot statskyrkan, förvisades, d. 34 Berleburg.

dipsomanī, gr., fyllerigalenskap.

dip'tera, zo., se tvåvingar.

di'pteros, gr., af dubbla pelarrader omgifven tempelbyggnad.

Dip'teryx Schreb., Papilionaceæ. D. odorata Willd., träd i Guyana, lämnar den aromatiska tonkabönan.

dip'tykon, gr., dubbel, hopvikbar skriftafla l. altaruppsats.

Dirce, se Dirke.

direc'tor mūsices, lat., musikdirektör (vid univ.)

direkt', lat., rak, omedelbar.

direktiōn, lat., riktn., ledn., styrelse.

direk't|or, l. -ör, lat., styresm., föreståndare. -rīs, föreståndarinna; mat., styrlinje.

direktōrium, lat., utskott af flere personer till ledning af en angelägenhet; under fr. revolut, den af fem ledarn, bestående högsta myndighet 1795/99.

Dirichlet (-klē), Lejeune, ty. mat., f. 1805, d. 59 ss. prof. i Göttingen. Förtjänt om bestämda integraler o. talteor.

dirig|ent', lat., styresman. -era, leda, gifva riktning.

Dir'ke, gr. myt, lat. Dirce, Lykos' gemål, af Amfion o. Zetos af hämnd bunden vid en tjurs horn o. släpad till döds.

Dirschau, st. i Westpreuss. v. Weichsel. 12,808 inv. Stor järnv.-bro.

Dis, nord. myt., kvinnl. gudomlighet.

disāgio, it., förlust vid utväxling af myntsort l. värdepapper.

discess'us, lat., omröstning på det sätt, att de olika partierna gå åt olika sidor; aftåg.

discip'el, lat., lärjunge.

disciplīn, lat., lärdomsgren; manstukt. -är, smnhängande med ordningens upprätthållande; person, s. undergår d.-straff.

dis'cus, se diskus.

Disentis, ort i Graubünd. 1,169 m. öfv. hafvet. Ford. berömdt benedikt.-kloster.

disgrâce (-grās), fr., onåd. Disgraciös, obehaglig, klumpig.

disharmon|ī, lat., missljud. -isk, missljudande, ej öfverensstämmande.

disjungēra, lat., söndra, åtskilja.

disjunkt|ion, lat., åtskiljande, åtskillnad. -iv, åtskiljande.

diskant', med.-lat., sopran; öfre hälften på piano.