Dschelâl eddin Rumi, Mevlana, pers. skald, f. 1207, d. 73. Orientens störste mystiske skald. Skr. Mesnevî Divan m. m.
Dschesair, turk. prov., omfattande Rodos, Kos, Kios, Mytilene m. fl. öar i Egeiska hafvet. Hst. Rodos.
Dschidda (Djedda), arab. st. vid Röda hafvet, 75 km. från Mekka. 30,000 inv. Hamn.
Dschiggetai l. Kiang, Equus hemionus Gray, halfåsna, 2 m. l. med svansen endast i spetsen tagelbeklädd o. kroppen grå l. isabellafärgad utan tvärstrimmor, Centr.-Asien, jagas för köttets o. fettets skull, finns ej tam.
Dschilolo, Gilolo l. Halmahera, Molukk-ö, 17,998 kv.km., hög o. vulkanisk. Yppig trop. flora. Inv. alfurer. Und. holl. öfverhöghet. Hst. D.
Dschingis-kan (Djingis-kan), eg. Temudschin, mongol. eröfr., f. 1160, eröfr. från 1209 delar af Kina, Turkestan m. m., d. 27.
Dschinni, (Djinni), st. i v. Sudan vid Niger. 10,000 inv. Betydlig handel.
Dschirdsche (Girge), st. i Öfre Egypten vid Nilen. 17,613 inv. Rom.-kat. kloster.
Dschogdschokerta (Djodjokerta), holl. residensskap på Java. Hst. D. vid Upak. 58,269 inv.
Dscholof (Jolof), negerfolk i Senegamb. Ford. egen stat, nu sex små riken under fr. inflytande.
Dschuba, fl. i ö. Afrika, utf. i Indiska hafvet.
Dschumna, se Djamna.
dschunk l. junk, kines. fartyg med hög för o. akter samt segel af mattor.
Dschungariet l. Songariet, under Kina lydande landsk. i Hög-Asien mel. Altai och Tian-schan. Befolkn. kalmucker o. kirgiser. Hst. Kurkara-usu.
duālis, lat., numerus utmärkand tvåtal.
dualism', lat., »tvådelning», antagandet af 2 grundväsen, ett godt o. ett ondt, af två lifsprinciper hos människan (Descartes), en andlig och en kroppslig.
Dubarry (dybarrī), M. Jeanne, f. Vaubernier, gref., f. 1746 Vaucouleurs, 64 gift m. gref. D., sedan 69 Ludvig XV:s älskarinna, giljotinerad 93.
Dubb, 1) Per, läk., kommunalman, f. 1750, d. 34 Göteborg. — 2) Paul Johan Kristoffer, skolman, f. 1822, d. 79 ss. lektor i Lund. Utg. goda språkläroböcker.
dubba, eng., slå till riddare.
dubbelhake, eldhandvapen från 15:e årh.
dubbelseende, se diplopi.
dubbelstjärnor, fixstjärnor, s. synas l. verkligen äro så nära haa, att de för blotta ögat synas enkla.
dubbelörn, herald. örn med två hufvud o. två halsar; i sv.-amer. hvardagspr. benämn, på 20-doll.-myntet i guld.
dubblēra, fr., »fördubbla»; sjö., kringsegla; kr., bilda rotepar (v. marschformering).
dubblett, tr., två stycken af sma slag.
Düben, adl. ätt från Tyskland, 1) Emerentia von, f. 1669, d. 43, drott. Ulrika Eleonoras förtrogna. — Hennes brorson, 2) Joakim v., frih., statsm., f. 1708, en af mössornas ledare, 66 riksråd, kanslipresid. 71/72, d. 86. — 3) Magn. Vilh. v., frih., naturforsk., f. 1814, d. 45 ss. adj. vid Lunds univ. Skr.: Handbok i växtrikets nat.-fam. m. m. — Dennes kusin 4) Gust. Vilh. Joh. v., frih., läkare, etnogr., f. 1822, sedan 61 prof. vid Karolinska instit., d. 92. Har utg. flere arb. i anatomi, Lappland o. lapparna (72) m. m.
Dubensee, Daubensee, sjö i schweiz. kantonen Valais på Gemmi, 2,206 m. öfver hafvet.
Dubien'ka, pol. st. vid Bug, 4,126 inv. Sl. 1792.
Dublin (döbb'lin), Irlands hst. vid vid Liffey o. D.-viken, 448,206 inv. Vice-kon:s resid. Kat. ärkeb. Fenix-parken. Univ. Hamn. 1170 engelskt.
dublōn, sp. guldmynt = omkr. 19 kr.
