erudition, lat., bildning, lärdom.
erupt|ion, lat., utbrott, is. vulkaniskt. -īv, bildad gm e.
Erwin (E. v. Steinbach), ty. arkit., f. omkr. 1244, d. 18, byggde v. fasaden af Strassburgs münster.
erysip'elas, gr., rosfeber, m. stark rodnad förenad hudinflammat., framkallad gm inträngande af en liten bakterie (erysipelas micrococcus) i huden o. dess utveckling därstädes, is. ofta i ansiktet. Behandl.: de sjuka delarnas ombindn. med vadd, kylande drycker o. s. v.
Erythræa Rich., Gentianeæ. E. centaurium, Pers., ört i Europa, v. Asien o. N. Amer., officineli (magstärkande, svettdrifvande).
Erythrīna, L., Papilionaceæ. E. corallodendron L., litet träd i S. Amer. o. på Antillerna, lämnar det korkartade korallträet och användes, enär de yngre grenarna äro taggbeklädda, till häckar. E. abyssinica i Abessinien; fröna användas sedan äldre tider under namn af karat vid vägning af guld; däraf denna benämning bland de hvita.
Erzerūm (Ersirum), turk. befäst st. i Armenien, 38,900 inv. 1/3 kristna.
Erzgebirge, gränsberg mel. Sachs. o. Böhmen, 130 km. l., Medelh. 700/800 m. Toppar: Keil 1,235 m., Fichtel 1,213 m., Auers 1,019 m.
Esaias l. Jesaias, hebr. profet omkr. 740 f. K., monoteismens egentl. grundläggare.
Esau, Isaks o. Rebeckas son, Jakobs tvillingbror, edomiternas stamfar.
Eschenbach, se Wolfram v. E.
Eschweiler, st. i Rhenprov. vid Inde, 19,440 inv. Stenkolsgrufvor.
escompte (-kångt'), fr., se diskont.
Escorial', sp. klosterpalats i Guadarramabergen, uppbyggdt af Filip II, kungagrifter, stort bibliot. (130,000 bd, 4,000 handskr.). I E. finnes ett kollegium för högre studier.
eskāder, fr., afdeln. af en flotta.
eskalād, fr., kr., murs bestigande medels stormstegar.
eskamot|āsch, fr., taskspelarknep. -era, göra taskspelarknep. -ör, taskspelare.
eskarp', fr., inre muren af en fästningsgraf.
eskatologī, gr., läran om de yttersta tingen.
Eskil, 1) Södermanlands apostel, d. omkr. 1100. — 2) E., dan. ärkebisk., kom i strid m. kon. Erik Emune 1137, samt m. Valdemar d. st. 61, afgick 77, d. 82 ss. munk i Clairvaux.
Eskilsson, Peter, genremål., f. 1820, d. 72.
Eskilstuna, st. i Södermanl. l. vid E.-ån, 27,720 (08) inv., järn- o. stålförädling. Privilegier 1659.
Eskilstunaån (Hyndevadsån), Hjälmarens aflopp till Mälaren, 30 km. l.
eskimåer, folk af hyperborérasen, bebor Labrador, Hudsonsbayländerna, Grönld, Alaska m. fl. st., 1,6—1,7 m. h. Hufvudnäring: fångst af sälar, renar, hvalfiskar.
Eski-Sagra, st. i Ö.-Rumilien vid Balkan, 19,516 inv.
eskiss' l. skiss, flyktigt utkast.
Eski Stambul, liten hamnst. i M. Asien vid Egeiska hafvet, ruiner af Alexandria Troas.
eskort', fr., milit. betäckning, -era ledsaga.
Eslöf, köping i Malmöh. l., 5,075 inv. (08).
Esmarch, Joh. Friedr. Aug. von, ty. kirurg, prof. i Kiel, f. 1823, d. där 08, auktoritet i krigskirurgi o. lasarettsväsen. Skr.: Erste Hilfe b. plötzl. Unglücksfällen m. m.
esotērisk, gr., hemlig, inhemsk. Mots. exoterisk.
espagnolād (-panjo-), fr., skryt.
espagnole (espanjoll') fr., en spansk dans.
espalier (-spaljē) l. spaljé, gallerverk af ståltråd el. dyl. för att stödja fruktträd.
Espartēro, Baldomero, sp. gen. o. statsm., f. 1792 Granatula, sed. 36 öfverbefälh. mot carlisterna, 39 min.-pres., 41 regent, 43 störtad o. landsförvist, 48 åter, 54/56 å
