filolōg, gr., språkälskare, språkkännare. -ī, dels studiet af språk, is. klassiska, dels studiet af litteratur, företrädesvis den grekiska o. latinska, dels ock, enligt Wolf o. Böckh m. fl., vetensk. om den klassiska forntidens kultur, d. v. s. de gamle grekernas o. romarnes hist., relig., offentl. o. ensk. lif, språk, konst o. litteratur.
Filomēle (lat. Philomela), gr. myt, kon. Pandions dotter, hkn, skändad af sin svåger, af gudarne förvandlades till en näktergal.
Filon (lat. Philo), gr.-judisk filos, fr. Alexandria, d. omkr. 54 e. K., sökte gm en allegorisk tolkning visa, att i G. T. funnos hans tids filosofiska, is. nyplatonska grundsatser.
Filopoimen (-oj'-; lat. Philopoemen), »den siste greken», f. omkr. 253 f. K., 207 öfverbefälh. för akajiska förbund., tuktade Sparta, blef i fälttåget mot messenierna öfverrumplad o. fången samt af deras anförare tvingad att tömma giftbägaren 183.
filosōf, gr., vishetsvän; tänkare; person, s. ägnar sig åt studiet af filosofi.
filosofī, gr., egentl. kärlek till vishet, äfven kallad världsvishet, den gm tänkandet förmedlade, i och på sig själf grundade kännedomen om de gm vissa begrepp o. begreppsserier betecknade föremålen, således, ss. varande ett vetande i o. gm begrepp, den allm. vetenskap, (kännedom, om gudoml. o. mänskl. ting, vetensk. om idéerna o. vetandets yttersta grunder m. m.), hkns inflytande ingen särsk. vetenskap kan undandraga sig, lika som hon äfven å sin sida hämtar näring från vetandets alla öfriga områden. Namnet f. skall först ha blifvit begagnadt af Pytagoras o. kom från grek. först till romarne o. sedan till de öfriga västerl. folken. — Platon indelar f. i dialektik, fysik o. etik, Aristoteles i logik, etik, politik, naturfilosofi, estetik, Wolff i teoretisk o. praktisk f. — Olika grenar af f. äro: logik, metafysik, psykologi, etik, estetik, natur-, hist., religions- o. rätts-f. — I anseende till sina hufvudgrunder raka motsatser äro: empirism o. rationalism, idealism o. realism, materialism o. sensualism, spiritualism o. kriticism, skepticism o. panteism, teism o. deism (se d. o.).
Filos'tratos (lat. Philostratus), Flavius, gr. sofist i slutet af 2:a årh. e. K. Skr. lefnadsteckn. öfver Apollonios från Tyana, beskrifn. öfver taflor m. m.
fils (fiss), fr., son; junior.
filt, tekn., gm smntryckning, gnidning, klappning, borstning o. s. v. samt under inflytande af värme o. fuktighet åstadkommet tyg af ull o. andra djurhår. Anv. is. i hattillverkning; äfven ett slags täcke af väfdt tyg.
filter, se filtrum.
filtrēr|a, tekn., medels någon porös kropp (papper, kol, sand o. s. v.) afskilja en vätska från i henne befintliga olösta ämnen. Filtrum, porös kropp, hvarigm en vätska kan silas; silduk, silpapper. -papper, papper, som användes vid filtrering.
filūr, fr., skälm, spetsbof.
Fimbulvinter, nord. myt, treårig vinter, närmast föreg. Ragnarök.
fināl, lat., slut; tonk., slutsatsen i en större komposition, slutstycket i hvarje akt af en opera.
finansdepartement, afdelning af statsförvaltningen, där ärenden af finansiell natur föredragas.
finan'ser, fr., statsinkomst, o. deras förvaltning; förmögenhetstillstånd.
fin de siècle (fäng dö siäkl) fr., sekelslut, ett under 1890-talet i Paris spridt uttryck ss. beteckn. för öfverkulturen vid 19:e seklets slut.
fine, it. tonk., slut (på ett tonstycke).
Fineman, Karl Ol., sv. skolm., f.
