strålar giftigt. Förek. täml. allm. vid västra kusten.
Fjölne l. Fjolner, kon. af Ynglingaätten.
f-klav, tonk., se under bas.
Flach, Ulr. Ferd., läroboksförf., f. 1820, lektor i Skara 59, d. 91. Skr.: Tysk läsebok (3:e uppl. 76), Tysk elementarbok (3:e uppl. 74) m. m.
Flacc'us, se Horatius.
Flacius, Matth., luth. teol., f. 1520 Illyrien, Melanchthons motståndare, 44 prof. i Wittenberg o. 57 i Jena, därifrån han slutl. förjagades, död i fattigdom 75 Frankfurt a. M.
flacon (-kång'), fr., flaska.
fladdermöss, Chiroptera, zo., ordning af däggdjur med 4 lemmar, de främre förvandlade till hudvingar, de bakre inneslutna i flyghuden, stora krökta o. spetsiga klor. F. röra sig is. om kvällar o. morgnar samt om nätterna, lefva af insekter, ligga i dvala om vintern o. föda endast en unge årligen.
flagellan'ter, gisslare, brödraskap i 13:e/15:e årh., s. trodde sig kunna förvärfva syndernas förlåtelse gm att gissla sig.
flageolett (flaschålett'), fr., tonk., ett slags pipa l. flöjt af två oktavers omfång, äfv. register i orgel. F.-toner, flöjttoner liknande ljud, s. frambringas å stränginstrum. gm att lätt vidröra en vibrer. sträng.
flagg l. flagga, fyrkantig duk, vanl. af ylle, hkn hissas ombord å fartyg (o. äfven eljest). National-f. användes för att angifva ett fartygs nationalitet o. blåser ant. und. gaffeln på aktersta masten l. på en flaggstång längst akterut. Amirals-f., nat.-f. förd på toppen af ett örlogsfartyg l. förut i en örlogsbåt, visar att en amiral är om bord. Lots-f., f., s. hissas på ett fartygs förtopp ss. tecken, att det vill ha lots. Parlamentär-f., hvit f., s. under strid hissas i o. för underhandlingars inledande.
flagrant', lat., brinnande, hetsig. In flagran'ti, på bar gärning.
flamberge (flangbersch'), tveeggadt slagsvärd med vågformig klinga; fördes med båda händerna.
flamboyant (flangbåajang'), fr., den i Frankrike under 15:e o. 16:e årh. härsk. formen i den sengot. byggnadsstilen, best. i flamlika ornament, de s. k. fiskblåsorna.
flamin'go, Phoenicopterus, Phoenicopteridæ, till simfåglarna hör. släkte. Vanl. f., Phoenicopt ruber, i s. Europa, särdeles v. Medelhafvet, n. Afrika o. n. Amerika, utmärkt f. sin långsträckta hals o. sina ofantl. långa ben, är till färgen rosenröd o. blir 1,5 m. l.
Flaminīnus, Tit. Quinct., rom. fälth., slog Filip V af Makedonien 197 f. K. vid Kynoskefalai, besegrade 195 tyrannen Nabis från Sparta o. uppfordrade 183 kon. Prusias i Bitynien att utlämna Hannibal.
Flami'nius, Gajus, rom. statsman, konsul 223 f. K., byggde ss. censor 220 den efter honom benämnda vägen från Rom till Ariminum i Umbria, d. 217 i slag. mot Hannibal, vid sjön Trasimenus.
flamländare, namn på den lågty. befolkn. i Belgien, hkn talar ett, holl. föga olikt spr., flamländska, flamska l. flämiska.
Flammarion (-riång'), Camille, fr. astron., f. 1842 Montigny-le-Roi. Bek. för sina ballongfärder och sitt populär-astronomiska, af rik fantasi präglade förf.-skap. Skr.: La pluralité des mondes habités (21:a uppl. 74), Les mondes imaginaires et les mondes réels (13:e uppl. 75), Dieu dans la nature (11:e uppl. 74), Les eruptions volcaniques et les tremblements de terre (02), Les forces naturelles inconnues (07) m. fl. Nämnda arb. ha äfven öfvers. på sv. o., is. det 1:a, vunnit stor spridning.
Flandern, ford. nederl. grefsk. v. Nordsjön, 9,800 kv.km., 2,400,000 inv. (flamländare, valloner), är nu
