folkhögskolor, sådana undervisningsanstalter, som ha till uppgift att åt ynglingar l. unga kvinnor af allmogeklassen meddela en högre bildn. än den, s. kan erhållas i folkskolan, samt på sma gång hos allmogen väcka o. lifva fosterlandskänslan. Den 1:a folkhögskolan i Sverige inrättades 1868 å Hvilan i Malmöhus l.
Folklanden, de tre områden (Attundaland, Tiundaland, Fjärdhundraland), i hka, jämte Roden, Uppland fordom var deladt.
folkrätt, internationell rätt, jur., inbegreppet af de rättsregler, s. angå staters förhållande till haa. Hugo Grotius har blifvit ansedd s. f:s fader.
folkskolor, läroanstalter, s. ha till uppgift att bibringa det uppväxande släktet skolbildningens första grunder. Gm stadgan 18/6 1842 skall i Sverige inom hvarje socken finnas åtminstone en sådan skola samt skolgången vara obligatorisk.
Folkungaätten, sv. kon.-ätt, reg. 1250/1389. Urspr. en stormansätt, härstammande fr. Folke Digre, omkr. 1100.
folkvandringar kallas de stora omflyttningar, is. bland german. folk, då dessa drogo åt s. och v. Europa och där bildade nya stater. F. anses börja med de asiatiska hunnernas infall i Europa 375 o. tillintetgörandet af goternas rike norr om Svarta hafvet. Västgöterna drogo 403 o. 408 till Italien o. intogo Rom 410, därefter 419 till Gallien o. Spanien. De undanträngda vandalerna öfvergingo 429 till Afrika. 449 inträngde angler o. sachser i Britannien. Hunnerna ledo nederlag vid Chalons 451. 486 uppstod frankernas rike i Gallien, 493 östgoternas i Italien; det senare sönderföll 553. Med longobardernas invandring i Italien 568 o. grundandet af deras rike kunna f. anses afslutade.
folkvisor, okonstlade, hos folket själft uppkomna o. af detsamma sjungna visor, i hka hvarje tids känslodaning o. uppfattningssätt äro återgifna. Nästan alla af Sveriges fornkväden från hedniska o. äldre kristna tider ha gått förlorade. Den 1:a saml. af sv. f. utgafs af E. G. Geijer o. A. A. Afzelius (1814/16); en ny, af R. Bergström o. L. Höijer betydl. förökad uppl. utkom 80; en annan af A. I. Arvidsson (34/42). Många f ha äfven blifvit uppteckn. af R. Dybeck m. fl.
follik'el, lat., anat, äldre benämn, på säckform. körtlar, små hylsor för hårrötterna, s. afsöndra hudtalg o. slem.
Fomahaud l. Fomalhaud, astron., stjärna af 1:a storl. i södra fiskens stjärnbild.
foment', lat., varmt omslag.
fond, fr., grund, bakgrund; grundkapital, grundförmögenhet; fonder = statspapper. A fond (-fångd), fr., grundlig. Au f. (å-), i själfva verket.
fondbörs, se börs.
fonetīk, gr., vetensk. om språkljuden. Fonetisk stafning, rättstafning efter ordens uttal.
fonogrāf, fys., en af Edison uppfunnen apparat, medelst hvilken man kan så att säga magasinera o. sedermera återgifva ljud, frambrakta med röst l. mus.-instrument. F. består af ett tunnt bleck med i midten fästlitet stift, s. vid bleckets svängningar gm ljudet gör intryck i ett vid en gängad, vridbar vals fastsatt stanniolblad. När stiftet sed. tvingas att ånyo följa de i stanniolen gjorda märkena, försättes blecket i sma svängningar s. förut o. återger de förra ljuden.
fonolīt, klingsten, min., eruptiv, gul- l. gröngrå stenart af sanidin l. oligoklas jämte nefelin o. zeolit; klyfves lätt i tunna, klingande skifvor. F. förekommer i Frankrike, Böhmen, Ungarn, Tyskland. Förträfflig byggnadssten.
