Sida:Uppslagsbok för alla 1910.djvu/301

Den här sidan har inte korrekturlästs

Tunis; tills. 11,005,178 kv.km. o. 53,083,000 inv. (09) — Hist.: F., det forna Gallien, blef 50 f. K. eröfradt af Cæsar o. tillhörde därefter rom. riket till 486 e. K., då det intogs af frankerna (däraf namnet F.). Landet styrdes först af merovingerna (486/752), under hvilkas 1:e kon. kristendomen infördes, o. sedan af karolingerna (752/987), under hka det erhöll sin största utsträckning. Gm fördraget i Verdun 843 blef emellertid det stora frankiska riket deladt o. Karl d. skallige (843/ 77) kan anses s. den 1:e kon. i F., hkt då omfattade landet v. om Rhônes o. Scheldes område. Under denna regentätts tid inföllo nord. vikingar i F., belägrade t. o. m. Paris (885) o. bemäktigade sig det kring Seineflodens utlopp liggande landet, efter dem benämndt Normandie. Efter karolingerna följde kapetingerna (987/1328), under hks tid återtogos de af England förut eröfr. Normandie, Bretagne, Maine, Touraine, Anjou o. Poitou, hvarjämte äfven Provence o. Languedoc förvärfvades. Und. huset Valois (1328/1589) var F. nästan ständigt i krig, dels m. England (eng. successionskriget 1393/1453, under hkt den s. k. Jungfrun af Orléans, Jeanne d'Arc, uppträdde), dels med Burgund, dels, Frans I:s tid, med kejsar Karl V o. Italien; slutet af perioden kännetecknas af religiösa förföljelser mot protestanterna: hugenottkrig. o. Bartolomeinatten, 1572. Med Bourbonerna (1589/1789) uppsteg F. till en förut ej uppnådd makt o. storhet, men gm de ofantliga summor krigen slukade, gm regenternas oerhörda slöseri, gm mäträssvälde o. det egentliga folkets förtryckande framkallades d. gm sina följder djupt ingripande världshist. tilldragelse, s. fått namnet franska revolutionen 0789/04) o. hvars viktigaste händelser voro: Bastiljens stormning 14/7 89, republikens införande 21/9 92, Ludvig XVI:s o. Marie Antoinettes afrättning 93, 1:a koalitionskrig. 93/97, Robespierres död 94, gen. Bonapartes fälttåg 96, exped. till Egypten 98, 2:a koalitionskriget 98/02, fr. flottans nederlag vid Abukir, Bonapartes väljande till 1:e konsul 99 o. till konsul för lifstiden 02, dennes lysande fälttåg o. utropande till kejs. under namn. Napoleon I 1804. Första kejsardömet (1804/14) kännetecknas af ständiga krig. Napoleon hade knappt blifvit kejs. o. kort därefter kon. af Italien, förrän 3:e koalitionskriget utbröt, hvarpå trekejsarslaget vid Austerlitz 05 gjorde slut. 06 stiftad. Rhenförbundet med Napoleon s. protektor; 07 4:e koalitionskriget o. den för F. fördelaktiga freden i Tilsit s. å., så sp. kriget, kriget med Österrike o. freden i Wien 09, så ry. kriget o. fr. härens nederlag 12, så kampen mot de allierade, slaget vid Leipzig 13 o slutl. Napoleons afsättning 14. Under den nu följ. s. k. restaurationen (1814/30) innehades riket först af Ludvig XVIII (14/24), hvars tron skakades gm Napoleons återkomst från Elba o. dennes nya välde, hvarpå slaget vid Waterloo 15 gjorde slut, och därefter af Karl X (24/30), hkt sistnämn. år denne o. på sma gång bourbonska grenen störtades gm den s. k. julirevolutionen. Ludvig Filip af Orléans mottog den honom nu erbjudna kron., o. hans första år s. kon. utmärktes af flere visa regeringshandling., men snart blef det i kon. regeringssätt ett omslag, o. den däraf framkallade opposition, samt Ludvig Filips afböjande af alla, äfven nyttiga reformer föranledde slutligen februarirevolutionen 48, då Ludvig Filip blef afsatt o. d. andra franska republiken (1848/52) infördes. Därpå följde snart Louis