uppsatser i period. skrift, o. s. v.; har äfven redigerat »Uppsala läkarefören. förhandl.» under åren 65/72, 74 o. f.
fris|yr, fr., hårläggning, kamning, — -ör, person, s. har till yrke att klippa, upplägga, kamma andras hår.
Frith, eng. = Firth (se d. o.).
Frithiofssagan, en fornnord., omkr. 1300 i Island uppteckn. saga om hjälten Frithiof o. hans kärlek till kon.-dottern Ingeborg. Mest känd gm Tegnérs ber. skaldeverk, hvilket blifvit öfvers. på nästan alla civiliserade språk.
frityr, fr., smör l. fett t. stekning.
Fritzlar, st. i Hessen-Nassau, vid Eder, 3,226 inv. Kloster, grund. af Bonifacius, med vacker klosterkyrka. Fordom furstendöme.
Fritzner, Joh., nor. språkforsk., f. 1812, en tid präst, d. 93 Kristiania. Förf. Skr.: Ordbog över det gamle norske sprog (61/67) m. m.
fritänkare, person, s. is. i religiösa frågor ej binder sig vid någon auktoritet.
frivōl, lat., lättfärdig, slipprig. -itet, lättsinne, slipprighet.
Frix'os, gr. myt., son af Atamas o. Nefele, flydde, för att undgå sin styfmors forsåt, m. sin syster Helle på en vädur m. gyllene skinn, till Kolkis.
Froberger, Joh. Jak., ty. orgelvirtuos, f. i Halle, d. 1667 Héricourt. Orgelkomp., Suites declavicin m. m.
Frōbisher (-bischer), Sir Martin, berömd eng. sjöfarare, f. omkr. 1535, resor 76/78 för att upptäcka den s. k. nordvästpassagen.
Frode, dan. sagokon. af Sköldungaätten. Under hans tid Frodefriden, nordens guldålder.
Frohschammer, Jak., kat. filosof o. teol., f. 1821 Illkofen, 55 prof. i München, d. där 93, bekämpade jesuitismen, påfv. encyklika o. syllabus samt ofelbarhet, bannlyst 71. Skr.: Über den Ursprung der menschl. Seelen (54), Der Fels Petri in Rom (5:e uppl. 73) m. m.
Frohsdorf, by i Österrike söder om Wien. Slott, Bourbonernas samlingsplats.
Froissart (fråassār), Jean, fr. hist., f. 1337 Valenciennes, d. ss. kanonikus i Chimay omkr. 1410. Skr. sin tids hist. 1326/1400, dikter m. m.
fromage (-māsch), fr., ost.
from sounds to things (-saunds-), eng., från prat till handling.
Frond|en (frång'den), ett mot fr. hofvet, is. kardinal Mazarin, fientligt parti 1648/53, i spetsen för hkt stodo högadeln, parlamentet, staden Paris samt senare ss. hufvudledare prins, af Condé. F. slutade med kon.-maktens seger och hade envälde till följd. -ör, missnöjd med reger., häcklare.
front (frångt), fr., framsida; främre sidan af en stridsställning; framsidan af en byggn.
frontespīs, fr., byg., det öfv. taklisten gående triangelformiga partiet af en byggnadsfasad: triangelform, prydnad öfver dörrar o. fönster. Kallas i dessa betydelser äfven fronton.
fronton (frångtång'), fr., se frontespis.
frossa, lat. Febris intermittens, it. malaria, öfver hela jorden, is. i sumptrakter förekommande sjukdom; yttrar sig i förnimmelser af kyla, hka åtföljas af feber o. regelb. återkomma (däraf namn. hvardags-, annandags-, tredjedags-f.). Orsak: en ännu icke med säkerhet känd mikroorganism; antagl. den af Marchiafada o. Celli nyligen i de sjukas blod funna amoeba-arten, s. de kalla plasmodium malariæ (se d.o.). Botemedel: afflyttn. från ort, där smittämnet alstras, o. kina. Till f. hör äfv. den s. k. ältan.
Frossard (-sār), Charl. Aug., fr. gen., f. 1807, deltog i alla fälttåg 33/70. slagen vid Spicheren 70 o. fången vid Metz' dagtingan s. å., d. 75.
frottēra, fr., gnida.
Froude (frûd), James Anth., eng.
