hābitus, lat., hållning, yttre beskaffenhet.
Habsburg, slottsruiner i Aardalen i Aargau, mel. Aarau o. Brugg, 528 m. öfv. hafvet, stamgods för det österr. huset H., hvars stamfar var grefve Radbod af Altenburg. Dennes son Werner lät först kalla sig grefve af H. 1064. Rudolf I blef ty. kon. 1273 o. förvärfvade Österr. 78. Hans ättlingar erhöllo burgund. riket 1477, Spanien 1516, Ungarn o. Böhmen 1526 och delade sig 1556 i en sp. linje, s. 1700, o. en ty., som 1740 utslocknade på svärdsidan.
Hachette (aschätt'), Louis Christophe, fr. bokhandlare, f. 1800, d. 64, upprättade 20 i Paris en förlagsbokhandel.
hacien'da (assi-), sp., landtgods.
hackbräde l. cymbal, gammalt stränginstr., s. slås med 2 hammare.
Hackert, Jak. Phil., ty. landsk.-mål., f. 1737 Prenzlau, d. 07 Florens.
Hackländer, Friedr. Wilh., ty. rom.- o. lustspelsförf., f. 1816 Burtscheid, d. 77 Stuttgart.
hackspettsläktet, Picus L., af de partåiga fåglarnas ordn., har kilformig näbb, utsträckbar, masklik tunga o. vigglik stjärt. Hit höra: större hackspetten, P. major L., lilla hackspetten, P. minor L., spillkråkan, P. martius L., gröngölingen, P. viridis, m. fl. arter.
Had, fornnord. Hödr., nord. myt, blind åsagud, förleddes af Loke att fälla Balder.
Haddington (hädd'ingtön), grefsk. s. ö. Skottld, 702 kv.km., 38,662 inv. Hst. H., 3,992 inv.
Ha'derslev, ty. Hadersleben, st. Slesv.-Holst, vid Lilla Belt, 9,201 inv.
Hādes, gr. myt., Pluto, underjordens gud; underjorden, dödsriket.
hādji, mohammed. pilgrim, s. gör l. gjort vallfärd till Mekka.
Hadorph, Joh., fornf., f. 1630 Östergötl., d. 93 ss. riksantikvarie. Företog arkeol. undersökn. o. aftecknade runstenar. Förf.
Hadramaut, landsk. i s. Arabien.
Hadriānus, Publ. Ael., rom. kejs. sed. 117, f. 76, gynnade konst o. vetensk., reste mycket, d. 138 Bajæ. Riket blomstrade under honom.
Hadriānus, 6 påfvar i 8:e, 9:e 12:e, 13:e o. 16:e årh. H. IV, egentl. Nic. Breakspear från Engld, påfl. legat vid mötet i Linköping 1152, påf. 54/59, började striden mel. påf. o. hohenstauferna.
Hæffner, Joh. Krist. Fredr., mus., f. 1759, d. 33 ss. dir. mus. i Uppsala, komp. oratorier, operor, studentsånger, utg. koralbok m. m.
hæm-, se hem-.
Hæmus, se Balkan.
haf (ocean), den smnhängande vattenmassa, s. omger vår planets fastland, upptar 0,75 af jordytan. 5 hufvuddelar: N. o. S. ishafvet, Atlantiska h., Stilla h. (l. Stora oceanen), Indiska hafvet.
haff, ty., namn på 3 strandsjöar vid Ö.-sjöns s. kust.
Hafis, Schems eddin Mohammed, pers. skald, d. 1388, Orientens störste lyriker.
hafre, Avena L., Gramineæ. Vanlig h., A. sativa L., växer till 65° n. br. I Skandinavien och Skottld till bröd, vanligast till kreatursfoder.
Haga, k. lustslott vid Brunnsviken.
Hagar, slafvinna hos Abraham, födde honom Ismael.
Hagberg, 1) Karl Pet., präst, vältalare, f. 1778, 21 ledam, af Sv. akad., 37 pastor primarius, d. 41. Skr.: Äreminne öfver Axel Oxenstjerna (08), samt flere uppl. predikningar. — Hans son 2) Karl Aug., estet., språkforsk., f. 1810, 51 ledarn, af Sv. akad., d 64 ss. prof. i Lund. Mästerlig öfvers. af Shakespeares dram. arb. — Dennes bror 3) Jak. Teod., förf., språkforsk., f. 1825, 68/90 prof.
