L., jordärtskocka, kulturväxt fr. Brasil.
heliga alliansen, förb. slutet mel. Ryssld, Österr. o. Preuss. 26/9 1815, biträddes af de flesta europ. makter. Is. riktadt mot de frisinnade rörelserna.
heliga grafven, se Jerusalem.
heliga krig, i Grekld krig till skydd för oraklet i Delfoi (600/590, 355/ 346, 339/338 f. K.)
heliga rom. riket af ty. nat. kallades officiellt ty. riket 962/1806.
heliga skaran, af Epameinondas bildad stamtrupp af 300 teban. yngl., stupade vid Kaironeia 338 f. K.
heliga synoden i Petersburg består af metropoliterna i en del städer samt generalprokuratorn, s. är tsarens representant.
Helige Ande, 3:e pers. i gudomsväsendet. På kyrkom. i Konstpl 381 bestämdes, att H. utgår af Fadern o. är af samma väsen m. honom o. Sonen, o. gm synoden i Toledo 529, att han utgår äfven af sonen (filioque).
Hel'ikon (nu Zagora), berg i Boiotien; ford. Apollontempel.
heliofōb, gr., ljusskygg.
Helioga'balus l. Elaga'balus, eg. Bassianus, rom. kejs., f. 201 e. K., Baalspräst i Syrien, reg. 218, vansinnig frossare, mörd. 222.
helio|grāf, gr., l. soltelegraf, app. till signalering medelst reflekteradt solljus. Kallas äfven heliotrop. -grafi, se fotografi. -gravyr, se fotografi. -kromi, fotografering m. naturl. färger. -mēter, gr., se mikrometer.
Helio'polis, 1) se Baalbek: 2) st. i nedre Egypt. vid en Nilkanal. Soltempel. Sl. 25/3 1800.
Helios, gr. myt. (lat. Sol), solguden. Hans 7 söner: Heliader.
helio|skōp, gr., kikare för iakttagande af solen. -stāt, gr., spegel m. urverk, hvarigm solstrålarna alltid kunna reflekteras i samma riktn. -trop, se heliograf.
Heliotropium L., heliotrop, Boragineæ. H. peruvianum L., fr. Peru o. Chile, vaniljdoftande prydn.-växt.
Hellas, g. geogr., namn på Grekld, tills det införlifvades med rom. riket 146 f. K., omfattade i vidsträckt bem. hela s. hälften af Balkanhalfön. Delar: Epeiros, Tessalien, eg. Hellas, Peloponnesos. Omkr. 90,000 kv.-km. Berg: Pindos. Toppar: Parnassos, Helikon, Kitairon, Kyllene, Taygetos. Fl.: Peneios, Akeloos, Kefisos, Eurotas, Alfeios. Sjöar: Trikonis, Kopais. Prod.: fikon, oliver, vin, hästar, nötboskap, getter, får, silfver, koppar, järn, marmor. Befolkn.: hellener af olika stammar (dorier, akaier, jonier, aioler). Hist.: Urinv. pelasger. Doriernas invandr. 1104 f. K. o. upprätt, af en dor. stat på Peloponnesos; först kgr, sed. republ. Lykurgos lagstift. i Sparta 880 f. K., Solon lagstift. i Athen 594 f. K. Orakel väsen. Pers. krigen 492/ 449 f. K. Athens hegemoni. Peleponn. krig. 431/404 f. K. Athens förfall, Spartas hegemoni 371 f. K. Spartas fall; Tebes korta hegemoni. Heliga kriget: 357/346 f. K. 338 und. makedon. herravälde. Hellernas deltagande i Alex. d. stores fälttåg mot pers. Stift. akai. o. aitol. förbund. Senare strider m. Rom. H. rom. prov. 146 f. K. und. namn. Akaia. Språk. o. lit. Spr.: gren af den indoeurop. spr.-stammen. Sönderföll i 4 munarter: dor., aiol., jon., attiska, hkt sistnämnda till tiden för Athens hegemoni var lit.-spr. Lit.: perioder: 1) Poet. per. 1000/500 f. K. a) Episka tidsåldern: Homeros (omkr. 900), Hesiodos (omkr. 800). b) Lyr. tidsåldern: Aisopos (6:e årh.), Simonides (650), Alkaios (600), Anakreon (520), Pindaros (d. 442). c) Filos.: jon. skolan, Pytagoras (f. 582). 2) Attiska per. 500/300 f. K. a) Drama: Aiskylos (d. 456), Sofokles (d. 406),
