1513, 57 prof. i Köpenh., 79 afsatt ss. misstänkt för kalvinism, d. 1600. Skr.: Syntagma institut. Christian., pastoralteologi, komment. till Paulus' bref o. evangelierna m. m.
hemoglobīn, gr., det ämne, s. färgar blodet rödt.
hemorrojder gr., gyllenåder, ansvälln. af ändtarmens blodådror, framkallade ant. gm ärftl. anlag l. genom rubbningar i blodomloppet i underlifvet. Man skiljer mel. yttre h., s. sitta utanf., o. inre h., s. sitta innanför analöppn. Blöda mer l. mindre starkt. Botemedel: hygien, lefnadssätt, stark motion, vid starka blödningar operation.
hemortsrätt. Sv. medborgare äger i allmh. h., där han senast är mantalsskrifven.
Hem'sterhuis (-höjs), Tib., holl. filol., f. 1685, d. 66.
hendekasyll'abus, gr.-lat., 11-staf. vers.
hendiadys, gr., grammat, fig., hvari ett begrepp uttryckes gm 2 substantiv.
Hengist o. Horsa, sagohjältar, s. grundade det angelsachs. väldet i Britannien 449.
Hengstenberg, Ernst Wilh., ty. teol., f. 1802 Fröndenberg, d. 69 ss. prof. i Berlin. Målsman för den protestant. ortodoxien.
Henle, Fried. Gust. Jak., ty. anat., f. 1809, sed. 52 prof. i Göttingen, d. 85, skr. Handb. der system. Anat. m. m.
Henneberg, ford. furstl. grefsk. i Franken, 1,780 kv.km.
Henneberg, Karl Vilh. Alb. Rich., komp. f. 1853 Berlin, kapellmäst. vid K. Operan, 94/07, hofkapellmäst., har komp. operan Drottningens vallfart, samt komp. div. kammarmusik, pianostycken m.m.
Hennegau, fr. Hainaut, ford. landsk, i n. Frankr. o. Belg.; den sydl. delen af H. till Frankr. 1649, det öfr. omr. sed. 1815 den nuv. belg. prov. H., 3,722 kv.km, 1,192,967 inv. Hst. Mons.
Henok, hebr. patriark; efter honom är en apokalypt. bok uppkallad.
Henriade (angriad'), La, epos af Voltaire.
Henrik (Heinrich), ty. kejs. o. kgr. 1) H. I, kon., f. 876, kon. 19, gaf enhet åt ty. riket, d. 36. — 2) H. II, d. hel., kejs., f. 973, kon. 1002, kejs. 14, d. 24. — 3) H. III, kejs., Henr. II:s son, f. 1017, kon. 28, kejs. 39, reg. kraftigt, förödmjukade påfvedömet, d. 56. — Dennes son 4) H. IV, kejs., f. 1050, myndig 65, stred mot Sachs. 73/75, lät afsätta Gregorius VII, därför bannlyst o. suspend., gjorde bot på Canossa 77, intog Rom 81/84, tvingad af sin son att abdik. 05, d. 06 Lüttich. — Dennes son 5) H. V., f. 1081, kon. 98, kejs. 11, kämpade om investitur-rätten, d. 25. — 6) H. VI, kejs., Fredr. I:s son, f. 1165, kon. 69, kejs. 91, undertryckte uppr. i Neapel o. på Sicil. 94, d. 97 Messina. — 7) H. Raspe af Thüringen, motkon. till Fredr. II 1246, d. 47 Wartburg. — 8) H. VII, kejs., f. 1269, kon. 08, kejs. 12, d. af gift 13 Buonconvento.
Henrik (Henry), eng. kgr. 1) H. I, son af Vilh." Eröfraren, f. 1068, kon. 1100, d. 35. — 2) H. II, af huset Plantagenet, f. 1133 Normandie, reg. 51 i Anjou o. Maine, kon. 54, antiklerikal, eröfr. Irld 71, stridigh. med sina söner, d. 89. — Dennes sonson 3) H. III, f. 1207, kon. 16, d. 72. — 4) H. IV, af huset Lancaster, f. 1366 Bolingbroke, kon. 99 gm Rich. II:s störtande, d. 13. — Dennes son 5) H. V., f. 1387 Monmouth, förde s. tronföljare ett utsväfvande lif, kon. 13, eröfr. Normandie 17/18, regent i Frankr., d. 22 Vincennes. — Dennes son 6) H. VI, f. 1421, 30 erkänd s. kon. i Frankr., förlorade detta 53, störtad o. fången 61, befriad 70, mördad 71. — 7) H. VII, af huset Tudor, f. 1456 Pembroke, 85 kon. gm seger of. Rich. III,
