miliaceum L., fr. varmare Asien, lämnar närande föda.
Hirschberg, st. i Schlesien vid Bober, 17,865 inv.
hirschfängare, ty., jaktvapen m. kort, rak, mot spetsen tveeggad klinga.
Hir'tius, Aulus, anhäng. af Caesar, konsul 43 f. K., stupade s. å. vid Mutina i krig mot Antonius.
Hisingen, ö i bohusländska skärgården, 195 kv.km.
Hisinger, Vilh., kem., fys., geognost, f. 1766, d. 52 Skinnskatteberg. Var en af sin tids mest framstående naturf. Förf.
Hiskīa, kon. af Juda, 728/697 f. K. Införde Jehovakulten.
Hispānia, lat., Spanien.
Hispaniōla, Colombos namn på Haiti.
hiss, tonk., # för h.
histologī, gr., läran om kroppens väfnader.
histōria, gr., berättelse; framställn. af mskosläktets utveckling. Världshist.: sammanhängande berättelse därom, is. om stora polit. förändr. Delas i gamla (till 395 e. K.), medeltidens (1492), nya (1789), nyaste till närv. tid.
histor|iett', fr., liten historia. -īk, kort hist. framställn. -iker, historieforskare. -iogrāf, häfdatecknare.
Hitopadēsa, fabelsaml. på sanskrit, tagen ur Pantschatantra.
histriōn, lat., skådespelare.
Hjaltland, fornnord. namn på Shetlandsöarna.
hjälm, milit. hufvudbonad af läder l. metall.
Hjälmaren, sjö mel. Södermanl. o. Närike, 480 kv.km, står gm Hjälmare kanal i förbindelse m. Mälaren.
hjältedikt, se epos.
hjärnan, i hufvudskålen belägen nervmassa, består af stora h., lilla h. o. förlängda märgen. 1) Stora h. utgöres af högra o. vänstra halfklotet o. en dem sammanhållande del, bjälken, samt inrymmer en central halighet, hvarifr. håligheter utgå åt höger o. vänster. — 2) Lilla h. består äfv. af högra o. vänstra halfklotet samt ett föreningsband, masken. — 3) Förlängda märgen är en nervsträng, s. förenar stora och lilla h. med ryggmärgen. H. omslutes af 3 hinnor: mjuka, spindelväfs- o. hårda hinnan. Anses s. centralorg. för all psykisk verksamh., sinnesintryck o. samordnade rörelser. Mskohjärnans medelvikt 1,3 kg.
hjärn|sjukdomar: h.-abcess, varbildn. i hjärnan, -blödning, uppstår gm de finare hjärnartärernas bristn.; yttrar sig i medvetslöshet o. partiell förlamning. -inflammation, angriper vanl. mjuka hjärnhinnan, men äfv. hjärnsubstansen, kan vara akut l. kronisk, är lifsfarlig. -skakning, framkallas af häftigt fall l. slag på hufvudet, yttrar sig i blekhet, vanmakt, svag puls, minnets förlust. -uppmjukning, följd af hjärninflammat. och hjärnemboli, yttrar sig i förlamning, oförmåga att finna rätta ordet, tankeförmågans aftagande, anf. af svindel. -vattensot, samling af hjärnvätska i hjärnan. Akut: följd af hjärnhinneinflammat., kronisk: framkall. af akut, kan äf. vara medfödd o. själfst. utveckla sig.
hjärtat, medelpktn för blodomloppet, utgöres hos mskn af en knytnäfstor, trekantig, ihålig muskel med 4 afdeln.: 2 förmak o. 2 kammare. Högra förmaket, s. upptar de stora hålvenerna, bildar m. högra kammaren, från hkn lungpulsådern utgår, högra hjärthalfvan; vänstra förmaket, s. upptar lungvenerna, o. vänstra kammaren, från hkn d. stora kroppspulsådern, aorta, utgår, bilda vänstra hjärthalfvan. Dessa båda skilda genom en mellanvägg. Gm h.-förmakets smndragn. går blodet in i h.-kammaren; då denna smndrager sig, hindras blodet af en treflikig klaff att strömma tillbaka o. pressas ut i lungpulsådern, går fr. denna in i
