Hufeland, Chr. Wilh., ty. läk., f. 1762 Langensalza, d. 36 ss. prof. i Berlin. Bekant gm sin Makrobiotik.
hufvudfotingar, Cephalopoda Cuv., klass af blötdjur med ett af en krans muskulösa, olika utvecklade armar omgifvet hufvud.
hufvudskål (kranium), smnfattn. af hufvudets alla ben, best. af hjärnskåls- o. ansiktsbenen.
hufvudvärk uppstår vanligen gm allt för stor blodsaml. i hjärnhinnorna, kan ha de mest olika orsaker, därför äfven behandlingen olika.
hugenotter, fr. förvrängn. af ty. Eidgenossen, fr. protestanter under 16:e/18:e årh. H. kommo till makten 1562, förde åren 67/ 68 o. 69/70 und. Coligny krig mot det katol. kgl. partiet, erhöllo 70 relig.-frihet utom i Paris, blefvo under Bartolomeinatten 72 till största delen mördade, förde 73, 74, 77, 79/80 o. 87 nya krig, denna gång mot Henrik af Navarra, hkn efter sin tronbestigning utfärdade Nantes. ediktet 98 till deras förmån. Dettas kränkn. ledde till nya krig und. Richelieu 1621/22 o. 25, hka slutade därmed, att h. miste alla polit. rättigh. 29. Ludv. XIV upphäfde Nantes. ediktet 1685 o. fördref h. ur Frankrike. Und. Ludv. XVI återfingo de 1787 sina polit. rättigheter.
huggormen, Pelias berus L., af ormarnas ordn., är ofvan hvit- l. gråaktig l. gråbrun m. tandadt, mörkt ryggband; under bly färgad, svartakt. l. spräcklig, stundom helt svart; yngre honan rödbrun med mörkare brunt ryggband. Giftig.
Hughes (hjûs), Dav. Edw., f. 1831 London, d. där 00. Uppf. typtrycktelegrafen o. mikrofonen.
Hugin, nord. myt., en af Odens korpar.
Hugleik, kon. af Yngl.-ätten, Alfs son.
Hugli, Ganges' västra mynn.-arm. St. H. vid H., 29,383 inv.
Hugo (ygå), Victor Marie, vicomte, 19:e århundradets störste skald, d. romant. skolans målsman i Frankrike, f. 1802 Besançon, ss. demokr. landsförvist 51, vistades på Jersey, 70 åter till Paris, d. 85. Skr.: dikt. Les feuilles d'automne (31), Les chants du crépuscule (35) m. fl., dramer Cromwell (27), Marion Delorme (29), Hernani (29) m. fl., rom. Notre Dame de Paris (31), L'homme qui rie (68), Les travailleurs de la mer (66) m. fl., m. m.
Hugo Capet (-kapē), konung af Frankrike 987/696, stamfar för kapetingerna.
huissier (yissiē), fr., dörrvaktare, rättsbetjänt.
Hull (höll), eg. Kingston-upon-H., st. i eng. grefsk. Yorkshire vid Humber, 262,000 inv. N. Englands förnämsta hamn.
Hultin, 1) Karl Magn., förf., f. 1789, d. 83. Skr.: En gammal knekts minnen m. m. — Hans son 2) Måns Henrik (pseud. Måns Månsson), förf., f. 1830, d. 69. Skr.: Samlade berättelser (59), Uppsala-sångarnes pariserfärd (68) m. m.
Hultman, Frans Vilh., mat., f. 1829, d. 79 ss. lektor i Sthm. Skr.: Proportionslära m. m.
humān, lat., eg. »mänsklig», hyfsad, välvillig. -itēt, mänsklighet, mskokärlek.
humanism, lat., uppfostran, s. grundar sig på studiet af de klassiska spr. Humaniōra, allmänbildande vetenskaper.
Humber (hömbr), vik på Englands östra kust, upptar flod. Ouse o. Trent.
Hum'bert, kon. af Italien, se Umberto.
Humboldt, 1) Karl Wilh., frih. v., ty. statsm. o. filol., f. 1767 Potsdam, 19 statsmin., afgick ss. liberal, 30 åter i statsrådet, d. 35. Förtjänt om den jämför. språkforskn. — Hans bror 2) Friedr. Heinr. Alex. v., resande o. naturforsk., f. 1769 Berlin, reste
