sedan 99 i Syd- o. Central-Amerika, vistades 04/27 i Paris, bereste 29 Europa o. asiat. Ryssland, d. 59 Berlin. Grund. den nyare forskn. på naturvetenskapens alla områd. Skr.: Voyage aux régions équinoxiales (05/27), Ansichten der Natur (08), Kosmos (45/58), stor brefväxling m. m.
humbug (höm´bögg), eng., svindleri, charlataneri.
Hume (hjûm), Dav., eng. hist. förf. o. skeptiker, f. 1711 Edinburgh, d. där 76. Skr.: Hist of Engld etc. (63), Treatise upon human nature (38/40) m. m.
humla, Bombus L., insektsläkte af binas grupp; flere arter lefva i kolonier i underj. bon.
humle, Humulus L., Urticaceæ. Vanl. h., H. lupulus L., i Europa, Asien, N.-Amer., odlas för honhängenas skull, hka innehålla ett aromatiskt, bittert, hartsartadt ämne, lupulin. H. har af ålder användts till beredn. af maltdrycker.
Hummel, Joh. Nep., ty. mus., f. 1778 Pressburg, d. 37 Weimar. Komp. o. pianist.
hummer, Homarus Edw., kräftdjur. Vanl. h., H. vulgaris Edw., i europ. haf o. vid amer. kusten, välsmakande.
hūmor, lat., eg. »fuktighet», god stämn., gladt lynne, lekande framställn. af mänskl. dårskaper. -esk', godmodig, skämtsam berättelse. -ist, person, begåfvad m. humor. -istisk, innehållande humor.
hūmus, lat., mylla, den verksamma beståndsdelen i åkerjord, uppkommer vid förmultn. af växter.
humör, fr., lynne.
hunden, Canis familiaris, af rofdjurens ordn., förekommer endast tam o. är spridd öf. hela jorden. Nära 150 varieteter kända. Bland hufvudslagen må nämnas dogg, tax, jakthund, rapphönshund, silkeshund, hushund.
Hunden, Stora o. Lilla, 2 stjärnbilder. I St. H. den klaraste fixstjärnan Sirius.
Hundgrottan, vid Neapel belägen grotta, där mindre djur dö i följd af kolsyreutveckl.
hundloka, se Cerefolium.
hundra dagarna, se cent-jours.
hungerkur, se svältkur.
hunner, mongol. nomadfolk, uppträdde 375 i Europ., slogo alaner o. goter: deras kon. Attila, reg. 445/53 i Ungarn, blef slagen 451 af rom. o. västgot, vid Châlons. Eft. hans död bröts deras makt. Sed. 469 försvinna de spårlöst ur hist.
Hunt (hönnt), Jam. Henry Leigh, eng. förf., f. 1784, d. 59 Putney. Skr.: dikt., en hist. öf. eng. pressen, öf. Byron m. m.
Hunter (hönt-), 1) Will., eng. läk., f. 1718, d. 83 ss. prof. i London. — Hans bror 2) John, läk., f. 1728, d. 93 London. Epokgörande för kirurgien.
Hunyades (hun´jades), Joh. Corv., ungar. hjälte, f. 1387 Hunyad, 42 vojvod af Siebenbürgen, stred mot turk., 44/52 riksståth., försvarade Belgrad 54/55, d. Semlin 56.
hurdle-race (hörd´el-res), eng., hinderkapplöpning.
hūris l. houris, jungfrur, s. i paradiset fröjda salige mohammedaner.
Huron (hjûrön), en af de canad. sjöarna i N.-Amer., 62,000 kv.km.
Hus (ej Huss), Joh., böhm. reformator, f. 1369 Husinec, 98 prof. i Prag, därpå predikant, utbredde Wicliffes läror, ifrade mot munkarnes fördärf, förvistes 11, angrep påfl. hierarkien, fängslades 14, kättarbränd 15.
Husaby, socken invid Kinnekulle. Vid H. källa döptes Olof Skötkonung 1008.
husār, ung., lätt kavallerist. I Sverige finnas 4 h.-kårer.
husblås, l. fisklim, inre huden af simblåsan hos flere arter af störsläktet, användes till munlim o. för flere tekn. ändamål.
husīter, böhm. anhäng. af Joh. Hus, gjorde uppror mot kejs. Sigismund 1419, förstörde kyrkor o. kloster,
