Hyāderna, gr. myt., fuktighetens o. fruktbarhetens nymfer; försatta bland stjärnorna.
hyalīt, min., en klar varietet af opal.
hyal|ografī, gr., konsten att på glasskifvor inetsa teckningar. -urgī, glasblåsarkonst.
hybrīd, lat., alstrad af två olika arter (om växter o. djur).
Hydas'pes, g. geogr., namn på fl. Dschiam i Pendschab.
Hyde Park (hajd pārk), Londons förnämsta promenadplats, belägen i West End..
Hyderabād (hajd-), se Haidarabad.
Hyder Ali (hajder-), se Haidar Ali.
hydra, gr. myt., is. den lerneiska h., månghöfdadt ormlikt vidunder, s. dödades af Herakles.
hydrar'gyrum, lat., kvicksilfver.
hydrāt, gr., kem. förening. s. innehåller hydroxyl.
hydraulīk, gr., l. hydromekanīk, läran om vattnets praktiska användn.
hydraulisk press består af en cylinder m. kolf till utöfvande af starkt tryck. Gm en liten pump fylles cylindern m. vatten, s. trycker på kolfven. Denna kolfs tryck är då så mnga gngr större än det till pumpkolfvens rörelse erforderliga, s. dennas diameter är mindre än cylinderkolfvens.
hydrauliskt murbruk, se cement.
hydraulisk vädur, ett slags vattenuppfordringsverk; verkar stötvis, däraf namnet.
hydro|bāt, gr., vattengångare. -ceph'alus, vattensot i hufvudet. -dynamīk, läran om flytande kroppars rörelse. -fobī, se vattenskräck. -gēnium, lat., väte. -grafī, gr., vetensk. om vattenförhållandena på vår jord, is. om hafvet i förh. till handel o. sjöfart. -logī, läran om vattnet. -mekanik, se hydraulik. -pāt, läkare, s. behandlar sjukdomar m. vatten. -patī, vattenläkekonst. -statīk, läran om vätskors jämvikt. -teknīk, vattenbyggnadskonst. -terapī, kallvatt.-kur.
hyēnan, Hyæna Briss., af rofdjurens ordn. Strimmiga h., H. striata Zimm., 1 m. l., i n. Afrika, v. och mel. Asien, mycket feg. Fläckiga h., H. crocuta Zimm., 1,2 m. l., i s. o. ö. Afrika, s. o. v. Asien, mycket starkare, gräfver upp lik.
Hyères (iär), fr. st. vid Medelhaf., 17,659 inv. Klimat. kurort. Utanför ligga H.-öarna.
Hy'fasis, g. geogr., bifl. till Indus.
Hygieia (-ej'-), gr. myt., hälsans gudinna.
hygiēn, gr., hälsovårdslära.
hygro|mēter, gr., instrum. till bestämmande af luftens fuktighet. Mest kända äro: Sausures hår-h., Daniells, Regnaults', Augusts h. samt Klinkerfues' bifilar-h. -skōpisk kallas vissa kroppars egensk. att absorbera fuktighet i förh. till luftens fuktighetsgrad.
Hyk'sos, semit. kgr, s. eröfr. Egypten 2100 f. K. och härskade dar till 1600 f. K.
Hyltén-Cavallius, Gunnar Olof, fornf., f. 1818, 58 dir. vid k. teatern, 61 gen.-konsul i Rio Janeiro, d. 89 på Sunnervik. Skr.: Sv. folksagor o. äfventyr (I, 44/49), Värend o. virdarne (63/68) m. m.
Hymēn l. Hymenai'os, gr. myt., bröllopsfestens gud.
Hymenæa L., bot., Cæsalpinieæ. H. Courbaril L. m. fl., i S.-Amer., lämnar kopal.
Hymenop'tera, gr., ent., ordn. steklar af insekternas klass.
Hymett'os, topp i Attika, nu Trelovuno. Marmor, honung.
hymn, gr., lofsång, psalm, -olōg, psalmkännare, -ologī, psalmkännedom.
Hyndevadsån, se Eskilstunaån.
Hyoscy'amus Tourn., Solanaceæ. Bolmörten, H. niger L., i Europa, n. Asien, Amerika, narkot. giftig, officinell.
hypall'age, gr., grammat, fig., s. uttrycker ett adjektivs begrepp i form af ett subst. o. omvändt.
Hypātia, filos. i Alexandria, dotter
