verksamma l. utslocknade vulkaner (ex. Krafla i n., Hekla i s.), talrika heta källor (ex. Geysir) o. fiskrika floder. Öklimat. Näringar: boskapsskötsel, fiske. Export af saltad fisk, ull, fjäder, tran, hästar. Kristend. införd omkr. 1,000, reformat. 1551. Indeln. i 4 amt. Hst.: Reykjavik. Öfr. städer: Isafjördur o. Akureyri. Hist.: I. upptäcktes omkr. 850 af norrmannen Nadodd. Sed. 874 invandrade talrika missnöjda norrmän, bildade en stat m. aristokrat.-republ. författn. 1381 föll I. jämte Norge till Danm., s. 1874 gaf ön en frisinnad konstitutionell författn., i hvars ställe trädde en ny förf. 04, hvarigm I. fick egen ansvarig minister. (Lagstiftande församling alltinget med 30 medlemmar).
islandslaf, se Cetraria.
Isle de France (īl dö' frangs), se Ile de France.
isländska språket o. litteraturen. Isl. språk., ss. det nu talas, är väsentl. detsma s. talades i det öfriga norden ännu in i 12:e årh. — Isl. lit. under medeltiden räknas till fornnord. lit. Efter en lång hvila vaknade det andliga lifvet på nytt i 17:e o. 18:e årh. Island har sedan att uppvisa en hel rad af skalder o. vetenskapsmän. Skalder: Hallgrim Pétursson (d. 1674), Eggert Olafsson (d. 1768), Sveinbjörn Egilsson (d. 1852), Jón Thorkelsson, Benedikt Gröndal; häfdateckn.: Thormod Torfason (d. 1719), Arne Magnusson (d. 1730), Finnur Jónsson (d. 1789), Jón Sigurdsson; jurister: P. Vidalin (d. 1727), Jón Erichsen (d. 1787), Jón Sigurdsson; språkforsk.: Sveinbjörn Egilsson (d. 52), Konrad Gislason, Vigfusson m. fl.
Ismaēl, Abrahams o. Hagars son, arabernas mytiske stamfader.
Ismāil, ry. st. i Bessarabien vid Kilia. 33,607 inv.
Ismaīlia, st. i Egypt. vid Suezkanalen, 7,000 inv.
Ismaīl pascha, vicekon. af Egypt., Ibrahim paschas 2:e son, f. 1830, reg. sed. 63, 67 kediv, eröfr. Darfur o. Kordofan, 76 olyckl. kr. mot Abessinien, 79 afsatt för olydnad, d. 95.
iso|bārer, gr., linjer på kartan, s. smnbinda orter m. lika barom.-stånd. -dynāmer, linjer på kartan, s. smnbinda orter m. lika magnet, intensitet. -klīner, linjer på kartan, s. förena orter m. lika magnet. inklination.
Isokrātes, gr., vältalare, f. 436 f. K. Athen, d. 338 Kaironeia gm själfmord. 21 tal (bl. a. det »pannegyriska») bevarade.
iso|kromātisk, m. lika färg. -krōnisk, lika långvarig.
I' sola bella o. I. madre, se Borromeiska öarna.
Isolāni, Joh. Ludw., gref., österr. gen., f. 1586, 34 kroaternas öfverbefälh., förrådde Wallenstein, d. 40 Wien.
isolēra, lat., afsöndra; omgifva en kropp med en elektr. oledare, isolātor.
iso|mēriska, gr., kallas de kroppar, s. med samma kem. smnsättn. ha olika egensk. -mor'fa, kallas de kroppar, s. kristallisera i samma form. -termer, linjer på kartan, s. smnbinda orter m. lika medeltemperatur.
Ispahān, arab. Isfahan, Persiens forna hst. vid Sajende-Rud, 70,000 inv.
Israēl, binamn på patriark. Jakob, senare namn på hans ättlingar, israeliter, o. det hebr. tiostamsriket.
Issos, g. geogr., kustst. i Kilikien, sl. 333 f. K.
Istam'bul l. Stambul, turk. namn på Konstantinopel.
Isted, by i Slesvig-Holstein, slag 25/7 1850.
Ister, g. geogr., Donau.
istiden l. glacialperioden, tidrymd under diluvialtiden, under hkn stora delar af fastlandet
