Jostedalsbräen, isbrä i v. Norge, 140 km. l. 10/35 km. br.
Josua (lat. Jesus), Nuns son, Moses' efterträdare ss. anf. för israeliterna vid deras invandr. i Palestina, hvarom J:s bok i G. T. handlar.
jota, se iota.
Jotunfjällen, bergigt högld i v. Norge, 970 m. h., med Galdhö-piggen, 2,560 m.
Joubert (schubär), Pieter Jokobus, sydafrik. gen., f. 1831 Kapkolonien, farmare i Transvaal, 99 boernas öfv.-befälh. i kriget mot Engld, d. 00 i Pretoria.
jour (schûr), fr., dag, dagstjänst. -hafvande, tjänstgörande för dagen.
Jourdan (schurdang'), Jean Bapt., gref., fr. gen., f, 1762, 92 öfverbefälh., 1800 guv. i Piemont, 04 marsk., 19 pär, d. 33.
journal (schurnāl), fr., dagbok (is. köpmäns), tidskrift.
joviāl|isk, lat., gladlynt, fryntlig. -itēt, gladlynthet, fryntlighet.
Joyeuse entrée (schåajös angtrē), fr., »gladt intåg», ford. (1355/1792) Brabants författn.
Juan d'Austria (chuān dau'-), don, (Joh. af Österrike), sp. fälth., naturl. son af Karl V o. Barbara Blumenberg, f, 1547 Regensburg, uppfostr. i Span., förstörde turk. flottan vid Lepanto 71, intog Tunis 73, ståth. i Nederl. 76, d. 78 vid Namur.
Juan Fernan'dez (chuān-), chilen. ögrupp i Stilla h., matrosen Selkirks vistelseort.
Juarez (chuarēs), Benito, presid. i Mexico, f. 1807 Ijtlan, af indian, urspr., 48 guv., 55 min., 58 pres., kraftig o. frisinnad, besegrade kejs. Maximilians trupper o. lät skjuta denne 67, d. 72.
Juba, kon. af Numidien, Hiempsal II:s son, besegrad af det pompejanska partiet vid Tapsos 46 f. K., dödade sig själf.
jubel, hebr., glädjeskri. -doktor, pers., s. varit doktor i 50 år. -fest (jubileum), åminnelsefest m. anledn. af för 25, 50, 100 o. s. v. år sedan timad händelse. -år l. klangår, hos judarne hvart 50:e år, då slafvar frigåfvos, skulder efterskänktes o. s. v. — I den kat. kyrkan först hvart 100:e, sed. hvart 33:e l. 25:e år, då aflat erhölls.
jubil|ēra, upphäfva glädjerop. -ēum, lat., se jubelfest.
Jubis (schybī), fr., russin fr. Provence.
Jucar (chu-), fl. i ö. Spanien, utf. nedanf. Cullera i Medelhafv., 506 km. l.
Juda, patriarken Jakobs 4:e son, ättefar för J. stam, s. intog en framst, ställning i Israels rike.
judar, semit. folk, s bekänner sig till den mosaiska relig. Deras urspr. namn hebréer l. ebréer, sed. israeliter; först eft. babylon. fångensk. betecknar j. hela folket. — Hist.: a) Hebréernas l. israeliternas, 2000/586 f. K. Enl. bibeln Abrahams ättlingar, drogo till Egypt., därifrån und. Moses åter till Palestina, delade sig i tolf stammar, först und. domare, sed. und. kgr: Saul, David, Salomo; därpå sönderföll riket i 2 stater: juda o. israel. J. fördes af Nebukadnesar i babyl. fångensk. 586 f. K. — b) Judarnes. Eft. 50 år återvände j. delvis till Palest. o. införde Moses' lag o. teokrat. författn. Syr. kon. Antiokos Epifanes' förtryck ledde till makkabéernas uppror 167 f. K. o. dessa härskade sed. ss. hasmonéernas dynasti öf. staten 135/37, hvareft. Herodes d. st. från Iduméen eröfr. Jerusalem o. vardt kon. 6 e. K. blef landet rom. provins o. i följd af ett uppror förstördes Jerusalem 70 — c) Tiden eft. Jerusalems förstöring. Sedan dess ledo de redan förut öfver hela världen kringspridda j. grym förföljelse o. först mot slutet af 18:e årh., men is. i 19:e årh., erhöllo de en gynsammare ställn. o. i mnga länder likställigh. med de kristna. — I
