framställes vanl. ur järnmalmer (se d. o.). Olika slags j.: 1) Tackjärn, hvitt l. grått, sprödt, inneh. 2/4,6 °/o kol, erhålles gm malmens nedsmältning i masugnar m. kol l. slaggbildande ämnen. 2) Smides- l. stångjärn, ljusgrått, mjukt, kolhalt 0,05/0,4 °/o, beredes af tackj. gm bortbränning af större delen af dess kolh.; ant. i härd (friskning l. färskning), i flamugn (puddling) l. gm inpressn. af luft i det smälta järnet (bessemermetoden). 3) Stål, hvitt, smidbart i glödningshetta, kolhalt 0,6/2 °/o, framställes af tackj. gm bortbränning af dess kolh. (vanl. enl. bessemermet.), kan härdas gm hastig afkyln., men blir åter smidigt gm upphettn. o. långsam afsvaln. — J. är lättlösl. i syror, oxiderar i luften till rost. Eg. v. 7.88, smältp. 1000°/1800°. J.- tillverkn. störst i Engld, of. 15.2 mill. tons årl., i Sverige omkr. 5 mill. tons årl.
Järnbäraland, ford. namn på en del af Dalarna.
järnglans, se blodstensmalm.
järnkontoret, inrättn. i Sthm, s. har till ändam. att m. penningar bistå järnbruksägare, grundl. 1747.
järnkorset, preuss. orden, stift. 1813, förnyad 70, 2 kl. o. storkors.
järnkronan, de longobard. kgrnes krona, m. en järnring innanf. guldringen, förvaras i Monza.
järnkroneorden, stift, af Napol. I 1805, upphäfd 14, förnyad 16 af af Österr. 3 kl.
järnmalmer, min., hvarur järn i stort framställes. De viktigaste äro: svartmalm l. magnetisk j., fören. af järn o. syre, järnsvart, metallglänsande, ger svartgrått pulver, drages af magneten; järnglans l. blodstensmalm, fören. af järn o. syre (järnoxid), lik föregående, ger rödbrunt pulver; järnspat, kolsyrad järnoxidul (i Engld); sjö- o. myrmalm, järnoxidhydrat på botten af sjöar o. myrar.
Järnmasken, hemlighetsfull person, s. hölls fången först i Piemont o. sed. 1698 i Bastiljen, d. där 1703. Bar ständigt en svart sammets- (ej järn-)mask.
Järnporten, se Demir-kapu.
järnvitriol, svafvelsyrad järnoxidul, Fe SO4, erhålles af svafvelkis, anv. i färgerier, vid tillverkn. af bläck, läder m. m.
järnväg, med järn- l. stålskenor belagd väg, användes först vid bergverken, men fick sin största betydelse, när lokomotivet började användas till fortskaffande af laster på skenorna. Den första j. i Engld: Liverpool—Manchester, öppnad 1830. I Sverige d. första j.: Örebro—Ervalla (1856). 1909 upptogo j. i Sverige 13,531 km.
järnåldern, förhist. kulturperiod (efter bronsåldern), und. hkn vapen o. verktyg förfärdigades af järn. Varade i norden från omkr. början af vår tidräkning till midten af 11:e årh.
järpe, Bonasa betulina, af ordn. hönsfåglar, 39 cm. lång, i n. och mel. Europa, välsmakande kött.
Järta (förut frih. Hierta), Hans, statsm., förf., f. 1774, deltog i riksd. 1800 ss. ifrig oppositionsman, afsade sig adelskap. o. antog namnet J., förf. 09 ss. sekret. i konstitut.-utsk. den nya grundlagen o. blef statssekr. för finanserna, landsh. 12/22, d. 47 ss. riksarkivarie.
jäsning, allm. benämning för en följd af förvandlingar, s, vissa organiska ämnen undergå genom inverkan af s. k. ferment (se d. o.). J. består nästan alltid däri, att molekylerna sönderdelas i enklare molekyler, t. ex. stärkelse i drufsocker, drufsocker i alkohol och kolsyra, mjölksocker i mjölksyra o. s. v.
jäst, smutshvit massa, s. verkar ss. ferment vid jäsning och framkallar densamma. Und. jäsning vid lägre temp. bildas underjäst på kärlets botten, vid högre temp. öfverjäst ss. skum på vätskans
