Agamemnon, hvars slafvinna hon blifvit, mörd. af Klytaimnestra.
Kassan'dros, sedan 315 f. K. kon. i Makedonien, s. han eröfrat, d. 297.
kassation, fr., ogillande, upphäfvande t. ex. af dom. -s-domstol, fransk öfverdomstol, s. kan upphäfva underdomstols utslag.
kassāva, rot af Manihot utilissima, lämnar tapioka.
Kassel, hst. i Hessen-Nassau vid Fulda, 106,034 inv. Museum, bibliot., tafvelgalleri.
kassēra, fr., eg. krossa; förklara ogiltig, upphäfva.
kassett', fr., låda; fördjupadt fyrkant. fält till takprydnad.
Kassiopeia (-ej'a), gr. myt., lat. Cassiopea, kon. Kefeus' gemål, mor till Andromeda.
kassuber, vend. folkstam i W.-Preussen.
kast, port., ärftlig stånds- l. yrkesklass, is. i O.-Indien och forna Egypten.
Kasta'lia, ford. källa vid Delfoi, helgad åt Apollon.
kastanj', frukt af äkta k.-trädet, Castanea vesca L., från s. Europa, användes s. födoämne.
kastanjett'er, sp., af två trästycken best. skallerinstrum., s. hopslås m. fingrarna. Nyttjas vid it. o. sp. danser.
Kastelholm, ford. slott på Åland. Erik XIV hölls fången där några månader.
kastell', lat., mindre fästning, slott. -ān, slottsfogde.
kastig|ation, lat., aga. -era, tukta, aga.
Kastīlien, sp. Castilla, landskap i det inre af Spanien, 2 delar: Gamla K., 104,229 kv.km., Nya K., 72,160 kv.km. Högslätt. Kastilianska bergen. Ford. 2 kon.-riken.
kastkropp l. projektil, kropp, s. skjutes ur eldvapen. Till artilleripjäser nyttjas fullkulor l. ihåliga kulor, antingen runda l. cylindriska med ogival spets. Ihåliga spetskulor äro: granater, granatkartescher l. brandgranater; ihål. rundkulor voro: de ofvannämnda jämte spräng- och brandbomber samt lyskulor.
Kas'tor, se Dioskurerna.
kastōr, gr., bäfver, bäfverhår.
kastr|āt, lat., snöping. -era, snöpa.
Kastro, namn på hst. på turk. öarna Lesbos, Kios, Lemnos, Samotrake.
kastrull', fr., kokkärl utan fötter.
kasuār, Casuarius Briss., af strutsfåglarnas ordning, med sträfva, hårlika fjädrar, i O.-Indien o. på Nya Guinea.
kasuistīk, lat., läran att afgöra samvetsfrågor, is. vid pliktkollision. Utbildad af de s. k. kasuisterna.
kāsus, lat., fall, händelse; spr., böjningsform af nomen l. pronomen: nominativus, hufvudfall, genitivus, ägandefall, dativus, tillägningsfall, ackusativus, föremålsfall, vokativus, tilltalsfall, ablativus, borttagningsfall.
katafalk', it., upphöjd ställning för likkista.
katakom'ber, lat., underjord, grafhvalf, is. i och vid Rom.
Katalauniska fälten (-lau'-), nära fr. st. Châlons-sur-Marne. Sl. 451.
katalek'tisk, gr., vers, hvars sista fot är ofullständig.
katalepsī, gr., läk., egendoml. nervsjukdom, s. yttrar sig i en abnorm böjlighet hos lemmarna.
katalōg, gr., förteckn. öf. böcker, konstsaker, mynt etc.
Katalōnien, sp. Cataluña, sp. landsk. mel. Medelhaf., Pyrenéerna o. Ebro, 32,330 kv.km., 1,966,382 inv. Prod.: säd, vin, hampa, olja, lin, frukt, silke, kol, salt. Hst. Barcelona.
katapult', gr., ford. armborstlik kastmaskin.
katarakt', gr., stort vattenfall.
katārer, gr., »de rena», namn på flere sekter und. medelt., s. sträfvade efter en renare lära, undertryckta i 13:e årh.
Katarīna, sv. furstinnor: 1) K. af Sachsen-Lauenburg, Gust. I:s 1:a gemål, f. 1513, gift 31, d. 35. — 2) K. Stenbock, Gust. I:s 3:e
