gemål, f. 1535, gift 52, d. 21. — 3) K., Karin Månsdotter, Erik XIV:s gemål. f. 1550, korpralsdotter, först Eriks älskarinna, 68 gift med honom, d. 12 Finld. — 4) K. Jagellonika, Johan III:s 1:a gemål, dott. af Sigismund II i Polen, f. 1526, 62 gift, d. 83. — 5) K., Karl IX:s dotter, f. 1584, 15 gift med pfalzgrefven Joh. Kasimir af Zweibrücken, Karl X Gustafs mor.
Katarīna, utländska furstinnor: 1) K. af Aragonien, eng. drottn., dotter af Ferdinand o. Isabella, f. 1483, 09 gift m. Henrik VIII, s. försköt henne 33, d. 36 Kimbolton. — 2) K. af Medici, fr. drottn., f. 1519 Florens, 33 gift med Henrik (sed. Henrik II), reg. för sina söner Frans II o. Karl IX, ledde Bartolomeinatten 72, d. 89 Blois. — 3) K. I, ry. kejs. af låg härkomst, f. 1684 Livland, 07 heml., 12 offentl. gift m. Peter d. st., 24 kejs., efterträdde Peter, d. 27. Sedeslös. — 4) K. II, ry. kejs., f. 1729 Stettin ss. Sofia Aug., dotter af Krist. August af Anhalt-Zerbst, 45 gift m. storfurst. Peter (Peter III), s. hon var behjälplig att störta 62, reg. själf, först frisinnad, allt mer sedeslös, städse despotisk, d. 96. Befordrade vetensk.
Katarīna, helgon. 1) K. från Alexandria, ss. ifrig kristinna halshuggen 307. — 2) K. från Siena, f. 1347, myst. nunna, d. 80 Rom, kanoniserad 1461.
katarr', gr., läk., slemhinneinflammation m. slemmig l. varig afsöndring.
katastrōf, gr., vändning, is. olyckl. vändn. i mskns lif; i dramat vändpkt till knutens lösande.
katatonī, gr., läk., sinnessjukdom med tidtals återkommande melankoli, mani och krampföreteelser.
katechū, malaj., det inkokade vattenextraktet af Acacia Catechu Willd. o. Areca Catechu L. Användes till färgning o. garfning.
katēder, gr., lärarestol.
katedrāl, gr., domkyrka.
kateg|orī, gr., eg. egenskap; begreppsfack; klass -ōrisk, ovillkorlig. -oriskt imperativ, hos Kant sedelagen.
katekēs, gr., i frågor o. svar uppställd lärob., is. för undervisn. i kristna relig. (Luthers stora och lilla K., 1529).
katekēt, gr., lärare i kristendom. -īk, läran om relig.-undervisn. gm frågor.
katekisation, undervisn. gm frågor.
katekūmen, gr., lärjunge, nämligen i kristendom.
katēt, gr., namn på de sidor, s. omfatta den räta vinkeln i en rätvinkl. triangel.
katēter, gr., kir., rörform. instrum. till undersökn. af långa gångar i kroppen, is. till aftappning af urin.
katetomēter, gr., ver tik. måttstock med flyttbara tuber, till mätn. af vertikala afstånd.
ka'texokēn (κατ'εξοχην), gr., företrädesvis.
Katkov (-kåff'), Mich. Nikif., ry. publicist, f. 1820 Moskva, red. för den panslavist. tidn. »Moskva underrättelser», d. 87 vid Moskva.
Katmandu, hst. i Nepal, 50,000 inv.
katōd, gr., elektr., den negativa polen i en stapel. -strålar, elektr. ljusfenomen vid urladdn. af Geisslerska rör.
katolicism', gr., d. lärosystem, s. utbildat sig under de rom. påfvarnes hierarki.
katolska bref kallas de bref i N. T., s. ej äro ställda till ngn viss församl., utan till alla kristna; 2 Petrus', 3 Johannes', Jakobs, Judas'.
katolskt majestät, titel för kon. af Spanien, sed. 1491.
katoptrīk, gr., läran om ljusets återspegling.
katrīnplommon, se plommon.
Katt'egatt, hafsvik af Nordsj. mel. Jylland, Sverige och de danska öarna.
