koexistens, lat., samtidig tillvaro.
koff, föga djupgående holl. handelsfartyg, tungt o. bredt.
kofferdī, holl., handelssjöfart.
kogger, holl., ett slags hanseatiskt krigsfartyg.
koherēra, lat., smnhänga.
kohesion, lat., den kraft, s. smnhåller en kropps små delar till ett helt.
kohibēra, lat., hålla tillbaka.
Kohinoor (-nur), »ljusberget», stor ind. diamant bland kronjuvelerna i Engld.
Kohlhase, Hans, köpman i Berlin, bekant för sin fejd mot junker Zeschwitz, som fråntagit honom hans hästar, afrättad i Berlin 1540.
kohort', lat., eg. tiondedel. af en legion; trupp, skara.
koj, holl., sofplats å fartyg.
kokaīn, den verksamma alkoloiden i kokabuskens blad, bildar färglösa, bittert smakande prismor. I form af saltsyradt k. verkar det bedöfvande o. användes därför vid operationer.
Kokand, ry. prov. i Turkistan, 220,000 kv.km. Hst. K., 86,704 inv.
kokārd, fr., rosettart. märke på hufvudbonaden.
kokett', fr., behagsjuk, behagsjuk kvinna. -era, söka behaga. -erī, behagsjuka.
kokong', fr., hylsa, hvari larver af åtskilliga insekter inspinna sig. Af silkesmaskens k. erhålles silke.
kokoppympning l. vaccination, öfverförande af kokoppgiftet på mskn för att göra henne omottaglig för smittkoppor, upptäcktes af Edward Jenner 1798, blef obligatorisk i Sverige 1815.
kokos|palm, Cocos L., Palmæ. C. nucifera L., träd i ekvatorialtrakterna, lämnar virke, palmkål, i bladen material till taktäckn., tyger m. m., af yngre stamdelar palmvin o. socker. Frukten, kokosnöten, lämnar närande föda o. en dryck, kokosmjölk, af skalens omhölje kokoståga (se d. o). -tåga, det bruna, trådiga ämne, s. omger kokosnötens skal, till tåg, borstar, penslar m. m.
kokpunkt, den temp., vid hkn en vätska kokar. Beror på lufttrycket o. är konstant blott vid oförändradt tryck. K. är i allmänh. lägre, ju flyktigare en vätska är.
koks, eng. cokes, gm torr destillat. af stenkol framställdt, utan låga brinnande brännämne, som äger den egensk. att utveckla hvarken rök l. illaluktande gaser. Vanl. framställdt i retorter (vid gasverk).
koksalt, se salt.
Kokytos, gr. myt., lat. Cocytus, fl. i underjorden.
kol, C =12, metall. grundämne, förekommer i nat. rent. och kristalliseradt ss. diamant o. grafit, oxideradt ss. kolsyra o. förenadt m. baser ss. kolsyrade salter. Orent, amorft kol bildas vid upphettn. af organ, ämnen. Osmältbart, smak- o. luktlöst, olösligt. Upphettadt i luften förbrinner k. till kolsyra.
Kola, hamnst. i ry. Lappland på halfön K. i N. ishafvet, 615 inv.
kolanötter l. gurunötter, de smakliga, kaffeinhalt. nötterna af det i Guinea växande trädet Sterculia acuminata. Hafva en lifvande verkan.
Kolberg, st. i Pommern vid Persante nära Ö.-sjön, 32,864 inv. Ford. fästn.
Kolbäcksån, fl. i Dalarna o. Västmanl., uppr. i sjön Säfsen, utf. i Mälaren. 170 km. l.
Kolding, dan. st. på ö. kusten af Nörrejylland, 12,516 inv.
Kolemine, Alexandrina v., f. 1853, af ry. börd, 73 gift m. kollegierådet K., 84 skild fr. honom och gift m. Ludv. IV, storhert. af Hessen, äktensk. upplöst. s. å.
kōlera, Cholera morbus, namn på 2 sjukdomar: 1) Inhemsk k., Ch, nostras, ej epidemisk, yttrar sig i häftiga, tunna uttömningar, stark törst, vadkramp. Behandl.:
