Liguōri, Alfonso Maria de, kat. helg., f. 1696 Neapel, stift. redemptoristernas ord. 32, bisk. 62, d. 87, kanonis. 1839. Ifrade för dogm. om jungfru Marias obefläck. afleles. Förf.
Ligūrien, landsk. i Ital., vid Liguriska vik., 5,282 kv.km., 1,077,500 inv. Hst. Genua.
Liguriska republiken, namn på forna republ. Genua (se d. o.).
liguster, Ligustrum L., Oleaceæ. L. vulgare L. i mel. o. s. Europa, främre Asien, N.-Amer.; planteras ofta t. häckar; veden svarfmaterial, bären färgämne, blommorna föda f. bi.
Li-hung-chang, kin. statsm., f. 1821, bereste Europa 96, 99 vice-kon. af Kanton, ledde 01 fredsunderh. med europ. makter, d. s. å. Peking.
lik|förbränning, hos flere gaml. folkslag, bl. a. skandinaverna, brukligaste sättet att öfverlämna människokrop. åt förgängelsen. Frågan om l. väcktes ånyo i midten af 19:e årh. och har oaktadt allt motstånd kommit därhän, att krematorier finnas i Ital., Tyskld (Gotha), Engld, Förenta stat., Brasilien, Valparaiso, Danmark, Norge. Sv. l.-föreningen bild. 31/5 1882 och krematorier finnas i Sthlm och Gbg. — -gift, ett ännu ej med säkerhet bekant ämne, som, vid obduktioner o. d. inkommet i friska mnskors saftmassa, kan förorsaka lifsfarlig sjukdom; antagl. utgöres det giftiga ämnet af någon eller några arter af de s. k. sårbakterierna. Symtomen äro en sårförgiftnings. Behandl: att låta såret så mycket s. möjligt blöda ut, hvarigm det skadl. ämnet utspolas; sårets behandl. m. sublimat- l. karbolsyrelösn. l. m. lapis infernalis. — -stelhet, uppkommer gm stelnandet af myosinet ett ägghviteämne i muskeln.
liktare, stor båt l. pråm, hvarm ed last föres till l. från fartyg.
liktōrer, lat., en rom. diktator l. konsul ledsagande tjänare, lika ss. symbol af öfverhetspersonens makt buro fasces (se d. o.).
liktorn, på l. mel. tårna l. und. fotsulan gm tryck uppkommen hornartad bildn. i öfverhudsväfnaderna. Botemedel: uppmjukning gm ättiksyra l. plåster och bortskäm, samt s. k. liktornsringar.
likör, fr., namn på en mängd spritdrycker, beredda af sprit, socker, flyktiga oljor l. aromat. ämnen.
liljan, Lilium Tourn., Liliaceæ. Allm. äro: brandgula l., L. bulbiferum L., vild å Billingen o. Kinnekulle, kroll- l. l. kejsarkronan, L. martagon L., och hvita l., L. candidum L., fr. orienten; välluktande.
Liljefors, 1) Bruno Andr., djur- o. landsk.-mål., f. 1860 Uppsala. Hans förnämsta arb. äro: Tjäderspel, Tjäderskytt, Sträckande svanor m. fl. 2) Ruben, tonsättare, f. 71, 08 medl. af Mus. ak.
Liljegren, Joh. Gust, arkeol. och hist., f. 1789 Smal., 26 riksantikvarie, 35 riksarkivarie, dränkte sig 37. Skr.: Runurkunder, Runlära m. m., utg. Nord. fornlämningar (i fören. m. Brunius) och Sv. diplomatarium, 2 bd (i fören. m. Hildebrand).
liljekonvalje, se Convallaria.
Liljencrantz (förut Vesterman), Joh., finansm , f. 1730 Gäfle, adl. 68, frih. 77, riksr. 86, 89/12 pres. i kommerskoll, grefve 12, d. 15.
Liljenstedt (förut Paulinus), statsman, skald, f. 1655 Björneborg, adl. 90, 13 frih., 19 riksr. och grefv., d. 32 ss. pres. i Wismarska tribunal.
Liljestråle (förut Bröms), Joak. Vilh., ämbetsm., vitterlekare, f 1721, adl. 56, justitiekansl. 72/79, d. 07.
liljor, sed. 12:e årh. en af 3 l. best. vapenbild i fr. kgrnes vapen, num. den äldre bourbonska grenens vapen.
Lilla Belt, se Belt.
