— 2) Andrea, it. skriftst., f. 1802, d. 85 Milano. Framst. öfvers.
maffia, it., heml. sällsk. på Sicilien; vid århundradets början af stor betydelse, jämförl. m. camorra (se d. o.).
Mafeking (maff-), st. i n. ö. brit. Betschuanaland. Förgäfves belägradt af boerna 1900.
Magalhães (-jāengs), l. Magelhaens, Fernão de, port. sjöfar., f. omkr. 1470, upptäckte 20 M:s sund (mel. Patagonien o. Eldslandet), 21 Ladronerna o. Filippinerna, d. där 21.
magblödning, se blodkräkning.
Magdalēna, 1) Rio M., fl. i Columbia, uppr. på Anderna, utf. i Karibiska haf., 1,570 km., omr. omkr. 266,000 kv.km. — 2) Stat i n. ö. Columbia, 50,295 kv.km., omkr. 90,000 inv. Hst. Santa Marta.
magdalenanunnor, sed. 12:e årh. kvinnl. ordensföreningar f. upprätt. af fallna kvinnor.
Magdeburg, 1) reg.-omr. i preuss. prov. Sachsen, 11,507 kv.km., 1,225,537 inv.; 2) hst. i M., vid Elbe, 241,000 inv. Fästn., domkyrka, rådhus, gymn., betydl. hand., fabr. — 20/5 1631 intag. o. förstördt af Tilly. 1806/14 t. kon.-riket Westfalen.
magen, anat., ligger i underlifvet, nedanf. diafragma, består af slemhud m. de afsöndrande körtlarna o. af muskellager samt bukhinneepitel; är en päronform. säck m. en utvidgning åt v. väggen samt 2 öppningar, af hka den öfre (cardia) leder t. matstrupen, d. nedre (pylorus) t. tarmarna. M. tjänar t. matens uppmjuk. o. blandande, t. ägghvitämnenas smältande och t. uppsugande af vatten, socker o. d.
Magendie (maschängdī), Franç., fr. fysiol., f. 1783 Bordeaux, d. 55 Sannois; grundl. af d. fysiol. patol. Förf.
Magenta (-djen'ta), it. st. nära Ticino, 7,974 inv. Slag 4/6 1859.
magen'ta, en röd (blårosa) anilinfärg.
mager, hos de gaml. kaldéerna, mederna o. perserna de vetenskapl. bildade, is. prästerna.
Magersfontein (-tīn), ort i Orangeflodsprov., sl. 11/12 99.
Magerö, Norges nordligaste ö, 390 kv.km.
mag|ī, gr., häxeri, trollkonst. -iker, trollkarl.
maginflammation, se bukhinneinflammation.
magis'ter, lat. Artium liberalium m., ford. benämn. på dem, s. tagit högsta filos. examen, numera i Sverige ersatt m. tit. doktor; lärare.
magister mathe'seos, den af Pytagoras funna 47:e propos. i Eukl:s 1:a bok.
magistrāt, lat., i Sverige i allmänh. en stads juridiska, exekutiva o. administrativa myndighet.
mag|katarr', läk., stark slemafsöndring samt ansvälln. af magens slemhinna. Akut m. yttrar sig gm kräkningar, smärta i magtrakten, näst. fullkomlig brist på aptit, stundom feber. Kronisk m. yttrar sig gm brist på aptit, uppstötningar, försvårad matsmältn., förstoppning omväxlande med diarré. Orsaker: i de flesta fall dietfel, stund, missbruk af starka drycker, stund. äfven förkylning, hvarjämte den kroniska också kan bero på cirkulationsrubbningar i lefvern. Botemedel: sträng diet, dubbelt kolsyr. natr., rabarber, emser, karlsbader, marienbader m. m. -kramp, läk., häftig, hopdragande smärta i magtrakten, ofta i fören. m. andnöd, kan vara nervös, v. blodbrist, hysteri, men förorsakas ofta genom oriktig diet. Behandl.: sträng diet, opium. -kräfta, läk., kan förekomma i alla delar af magen o. i olika former, yttrar s. gm bestämd. rubbn. i matsmältn., allm. illamående, kräkningar, svag aptit, starkt aftagande af krafterna. Behandl.: närande föda, ispiller, operation.
Magna charta, grundvalen f.
