smnsättn. (ss. mord-, mordbrands-, sup-, tjuf- m. m. mani) en sjuklig, på en bestämd tankegång riktad sinnesverksamhet och kallas då vanl. monomani.
maniakalisk, lidande af mani.
manifest', lat., offentlig förklar. — -ation, uppenbarelse.
manikéer, af Manes stift, religionssekt; lärde tillvaron af 2 eviga grundväs., ett godt o. ett ondt; f. att återlösa det förlor. ljuset sänder Gud soland. Kristus i en skenkropp; trodde äfv. på världsbrand, på djäfvulens stört, och apokatastasis.
manikūr, lat., händernas o. naglarnas vård.
Manīla, hst. på Filippinerna, på Luzon, v. Stilla haf., 302,000 inv. Hamn, univ. Handel. Sjöslag 1/5 1898.
manīlahampa, hampa liknande fibrer ur företrädesvis Musa textilis, anv. t. tåg, gardiner, mattor m. m.
Manill'a, till 1894 allm. instit. för döfstumma, nu döfstumskola i 7:e döfst.-distr. o. utbildningsanstalt för döfst.-lärare, på Djurgården vid Sthm. Utvidgn. af det af P. A. Borg 1812 anl. instit.
Manīn, Daniele, ital. patriot, f. 1804 Venezia, hufvudm. f. revol. 48/49, diktat. 48, d. 57 Paris ss. flykting.
manōk, Manihot Pohl, Euphorbiaceæ. Rotknölarna t. Manih. utilissima Pohl, den s. k. kassavaroten, tillhör trop. Amer.
mani'pel, enhet i rom.-republ. legionen, omkr. 150 man.
manipul|ation, handgrepp. -era, behandla med händerna, beröra, bearbeta.
Manitōba, förk. Man., brit. prov. i N.-Amer., hör t. Dominion of Canada, 191,000 kv.km., omkring 254,947 inv. Hst. Winnipeg.
ma-njerna (manjuema), central-afrik. folk vid Tanganjikasjön; nu till Kongostaten.
Mankass'ar l. Makassar, holl. st. på Celebes, 17,318 inv.
Man'kell, 1) Karl Abrah., mus., f. 1802 Slesvig, sed. 23 i Sthm, d. där 68. Förf. — Hans son 2) Julius, kapten, skriftst., polit., f. 1828 Sthm. 63 i polska frihetskrig., 70/72 i riksd. 2:a och 82/ 90 i 1:a kammaren, d. 97. Skr.: Studier of. sv. skärgårdsflottan etc. (55), Sv. krigshist. märkv. fältslag (57/59), Ant. rör. finska arméns och Finlds krigshist. (70) m. m. — Hans farbror 3) Gust. Ad., komp., f. 1812 Slesvig, sed. 33 i Sthm, 53 prof., d. 80 Sthm. — Dennes brorson 4) Otto Aug., teckn., f. 1838 Göteb., 68 agrée, d. 85 på Lidingön.
mank|emang', fr., fel, uraktlåtenhet. -era, ej träffa, försumma, brista.
mankīll' (af eng. man, människa, o. kill, döda), böjlig käpp med en blykula i ena ändan.
Man'lius, Marcus o. Titus, rom. fältherr, under kriget med gallerna, i 4:e årh. f. K. Jfr Capitolinus.
Mann, Thom., ty. förf., f. 1875 Lybeck, skr.: Huset Buddenbrook m. fl. rom., af hka flere öfvers. på sv.
manna, sockerart. ämne, hkt några växter, ss. Fraxinus ornus, Tamarix gatlica, Larix desidua, Alhagi maurorum m. fl. utsvettas. Bibelns m. var stäppalg. Lecanora.
mannagryn, urspr. af fröna till mannagräset (se d. o.), nuv. m. af hvete.
mannagräs, Glyceria fluitans L., Gramineæ, äfven ben. flottgräs; ganska allm. foderväxt i diken, dammar. Fröna anv. förr t. mannagryn.
mannasocker, se mannit.
mannekäng', fr., leddocka.
Mannerheim, 1) Lars Augustin, frih., polit., f. 1749, tillhörde 89 »patrioterna», 09/23 Sveriges 1:e justit.-ombudsm., d. 35 Sthm. — Hans brorson 2) Karl Gust., grefve, naturforsk., f. 1797 nära Åbo, landsh. i Vasa 33, Viborg 34, pres. i Viborgs hofr. 39, d. 54
