Athenæum (-nīöm), eng. litterär tidskrift.
Ath'erstone (-stån), Edwin, eng. skald, f. 1788 Nottingham, d. 72. Skr. Fall of Ninive m. m.
at home (ätt håm), eng., hemma; (hafva) mottagning.
At'kinson, Th. W., resenär, f. 1799 Yorkshire. 44/52 i Ural, Sibirien, Amur, Kina; d. 61.
Atlan'tica, vanligen namn på Atland eller Manheim, arb. af O. Rudbeck d. ä.
Atlan'tis, i forntid. förmodadt fastland i Atlantiska hafvet.
Atlantiska hafvet, haf mell. Amerika, Afrika och Europa, 88,6 mill. kv.km. Öar: New-Foundl., Anticosti, K. Breton, Long Island, S. Pierre, Bermuda, Bahama, Antillerna, Trinidad, Falkland, Eldslandet, Tristan da Cunha, S:t Helena, Ascension, Annobom, S. Thomé, Principe, Fernando Po, Kap Verde, Kanari-, Madeira, Porto Santo, Azorerna, Stor-Britannien, Irland, Fär-, Shetlands-, Hebriderna, Lofoten, Friesland, dan. öarna, Rügen, Öland, Gottland, Dagö, Ösel, Åland. Delar: Lorenzoviken, Fundibay, Chesapeakviken, Delaware, Mexikanska viken, Karaibiska hafvet, S. Georg, Angra Pequena, Guineaviken, Medelh., Biscayaviken, Kanalen, Nordsjön, S. Georgskanalen, Irländ. sjön, Moray Firth, Östersjön. Största djup mellan Bermuda o. S. Thomas 7,086 m. Golfströmmen.
At'las, gr. myt., »bäraren» af himlahvalfvet; namn på kart- o. planschverk efter den på titelbladet af ett landkarteverk i 16:e årh. afbildade A.
At'las, berg i n.v. Afrika, 2,200 km. l. Stora A. i v. (Marokko), Lilla A. i (Algier). Högsta topp Miltsin 3,800 m.
at'las, starkt glänsande sidentyg.
at'las, anat., första halskotan i ryggraden.
atlēter, gr., i forna Grekld yrkesmässiga kämpar.
atmomēter, gr., instrum. till mätn. af vattnets afdunstn.
atmosfǟr, gr., 1) den jordklotet omgifvande luftmassan, 2) det gashölje man antar omgifva himlakropparna, 3) enheten för det tryck, för hvilket en vätska, ånga l. gas är utsatt (= 1 kg. på 1 kv.cm.).
atoll', smalt, ringform. korallref, s. omsluter en lugn vattensamling l. lagun.
atōm, gr., minsta odelbara mängd af ett element, s. kan ingå i en kem. förening; förekommer ej fri utan i förening med andra a. till molekyl. -ism, filos., söker förklara alla företeelser ur små, odelbara kroppar (atomer), -vikt, tal, utvisande vikten af ett elements a., jämförd med ett annat elements a. Vätets a.-vikt är antagen som enhet.
atonī, gr., läk., slapphet.
Ātos (Akte), östl. udde på halfön Kalkidike, 1,936 m., kyrka, 21 kloster, vallfartsort. Sl. 493 f. K.
à tout prix (a tû pri), fr., till hvad pris som helst.
Atrāto, fl. i S.-Amerika i Nya Granada, 490 km., faller ut i Darien. Var ämnad att genom en kanal förenas med Stilla hafvet.
atresī, gr., läk., sammanväxning af en öppning i kroppen (ex. anus).
Atreus, gr., myt., Pelops’ son, kon. af Mykene, atridernas stamfar, dödad af Aigistos.
ātrium, kvadratisk försal i en fornromersk bostad; förgård till fornkristna basilikan.
atrofī, läk., kraftlöshet genom bristande näring, tvinsot.
Atropa L., Solanaceæ. Spikklubban, A. belladonna, giftig växt, innehåller atropin o. belladonnin samt användes i medicinen.
atropīn, alkaloid i belladonnaörten; krist. i hvita prismor, har mycket bitter smak och är lösl. i alkohol, kloroform o. amylalkohol. Mycket giftigt; det
