Deras utslag: augurier, deras iakttagelser: auspicier.
August, 1) A. I, kurf. af Sachsen, f. 1526, d. 86. — 2) A. II Fredr., kurf. af Sachsen, d. starke, f. 1670 Dresd., reg. fr. 94, kat. 97 för att bli kon. af Polen, krönt 15⁄9 Krakov, olyckl. krig m. Karl XII, afsatt, abdikerade i freden i Altranstädt 1706, åter kon. efter Karls fall, höll ett glänsande hof, hade många mätresser o. oäkta barn, d. 33 Varschjav. — Hans son 3) A. III Fredr., f. 1696, kurf. af Sachs. fr. 33, kon. i Polen 36, flydde 56 för Fredr. d. st., d. 63 Dresd. — 4) Nikolaus A., sv.-norsk arffurste, son af Osk. I, hert. af Dalarna, f. 1831, d. 73.
Augusta (åghöss'ta), 1) hst. i N. Amer. stat. Maine. 11,683 inv. — 2) St. i N. Amer. stat. Georgia vid Savannah. 39,441 inv.
Augusta, drottn. af Preuss., ty. kejs., f. 1811, förm. 29 m. prins Vilhelm, 1861 kon. o. 71 kejs. Död 92.
augustāna-synoden, ett i Förent. stat. 1860 grund. skandin.-lut. kyrkosamfund. Namnet augustana efter Confessio Augustana (Augsburgiska bekännelsen).
augusti, årets 8:e mån., skördemånad, uppkallad efter kejs. Augustus.
augustiner, en 1256 gm fören. af åtskilliga eremitsekter stiftad orden efter Augustinus’ regel. Svart kåpa o. läderbälte, 1567 tiggar-orden. Luther var a.-munk.
Augustīnus, 1) A. Aurelius, kyrkofader, f. 354 Tagaste, d. 430 s. biskop i Hippo, döpt 387, bekämpade donatister, pelagianer o. andra kätterska riktn. Hans arbeten af autobiograf., polem. o. exeget.-homilet. inneh. — 2) A., benediktin.munk, angelsachsarnes apostel, 598 ärkeb. af Canterbury, d. omkr. 605.
Augus'tus, urspr. Cajus Jul. Cæsar Octavianus, 1:e rom. kejs., son af Caj. Octavius, adoptivson af Cæsar, f. 63 f. K., ingick 43 m. Antonius o. Lepidus d. 2:a triumviratet, erhöll occidenten, befäste sin ställn. gm Sext. Pompejus’ besegrande, utstötte Lepidus, öfvervann Antonius vid Actium 31, blef allenahärskare i det han lät sig beklädas m. de viktigaste ämbetena, erh. 27 titeln A., reg. mildt och fredl., gynnade konst o. litterat., utvidgade riket i German. o. i orient., d. 14 e. K. Nola.
Auka-Tor, se Åk-Tor.
auktion, lat., tillökning; offentlig försäljn. till den högstbjudande.
auktor (autor), lat., upphofsman, författare, -isation, -isering, bemyndigande. -isera, bemyndiga. -itet, anseende, vetenskapl. vitsord, ämbetsmyndighet.
aula (a͡u-), lat., förgård; akadem. festsal.
Aulin, Tor, violinist, f. 1866 Sthm. Står i spetsen för den s. k. A:ska stråkkvartetten.
Aulis, (a͡u'-) g. geogr., ort i Boiotien vid Euripos, där Agamemnon samlade hellen. flottan mot Troia.
Aumale (åmāl), Henri E. Ph. af Orléans, hert. af, Ludv. Filips 4:e son, f. 1822 Paris, 47 gen.-guv. i Algeriet, angrep kejsardömet 61, invald i nat.-församl. 71 pres. i krigsrätt. öfver Bazaine o. kommunen, afsatt 79, d. 97 Palermo.
Aura (Aurajoki), å i Finld, utfaller i Ö.-sjön; vid dess mynning st. Åbo.
Aureliānus, Luc. Domit., rom. kejs. fr. 270, från Pannonien, omgaf Rom m. en ny mur, besegrade Zenobia i Syrien o. Tetricus i Gallien, mörd. 275 under ett pers. fälttåg.
Aurēlius Victor, Sextus, rom. hist. förf., 4:e årh. e. K. Skr.: De Cæsaribus.
Aurelle de Paladines (åräll' dö paladīn), Louis Jean Bapt. d’, gen., f. 1804, div.-gen. vid Sebastopol 54, befälhaf. för Loire-arm. 70, afsatt af Gambetta, d. 77 s. senator.
